Hövisk kärlek

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hövisk kärleksbevisning i Provence under 1300-talet.

Hövisk kärlek är ett begrepp som lanserades 1883 av Gaston Paris. Sedan dess har termen fått många olika betydelser och använts på många sätt. Den har även avfärdats som ett romantiskt 1800-talspåhitt. Tolkningen av begreppet och företeelsen fortfar dock att vara föremål för tolkning och debatt.

Den sorts relation begreppet syftar på uppstod under medeltida vid hoven i Aquitaine, Provence, Champagne-Ardenne och Burgund i slutet av 1000-talet. I grund och botten utgjorde hövisk kärlek det känsloförhållande som uppstod då motsatserna erotik och kärlek möttes, utan att detta tog sig några fysiska uttryck, en kärlek, på en och samma gång moraliskt upplyftande, passionerad och disciplinerad, förödmjukande och exalterande, human och transcendent[1].

Den främsta källan till begreppet kommer från riddarromanerna från medeltiden. Medan platonisk kärlek är ickeerotisk, betecknar den höviska kärleken en kärlek som inte tar sig sexuella uttryck fastän begäret finns. Den höviska kärleken förutsätter därför ett hinder: detta fanns under medeltiden i det strikt reglerade könsumgänget. Kännetecknande för den höviska kärleken är dessutom att den utspelar sig i de högre samhällsklasserna, vid ett hov (varav "hövisk"). Exempel på hövisk kärlek är den kärlek Dante kände för sin Beatrice: de kunde inte gifta sig och han älskade henne därför på avstånd. Båda gifte sig med andra. Efter hennes tidiga död författade han kärleksdikter till henne. Den höviska kärleken kan också innebära att en riddare för att få den kvinna han älskar måste utföra en farlig uppgift, eller för att kunna avhålla sig från kvinnan med förakt för livet beger sig på ett farligt uppdrag.

Författare inom genren[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Francis X. Newman, ed. (1968). The Meaning of Courtly Love, vii.