Hake (diakritiskt tecken)
| Ǒǒ | |
| Fler diakritiska tecken | |
|---|---|
| Accenter | Akut accent (´– ó) Grav accent (`– ò) Dubbel akut accent (˝– ő) |
| Överliggande diakriter | Trema (¨– ö) Streck (¯– ō) Circumflex (^– ô) Tilde (˜– õ) Hake (ˇ– ǒ) Brevis (˘– ŏ) Ring (˚– ů) Krok (ˀ– ỏ) Punkt (˙– ȯ) |
| Underliggande diakriter | Cedilj (¸– ç) Svans (˛– ǫ) Punkt (.– ọ) Komma (,– ș) |
| Andra placeringar | Hake vid sidan (ď) Horn (ʼ– ơ) Genomstrykning (-– ɉ) |
En hake, háček (tjeckiska för 'liten krok', diminutiv av hák) eller caron, med utseendet ˇ, är ett diakritiskt tecken som används huvudsakligen i de baltiska språken och i de slaviska språk som skrivs med det latinskt alfabet. Tecknet ser ut som ett brevis men har en skarp spets likt ett uppochnervänt cirkumflex medan brevis är rund. I tryckta texter och i kombination med några bokstäver kan det istället ta formen av ett litet kommatecken. Det är dock mer ovanligt i handskrivna texter.
Vanligtvis markerar hake ett palatalt, iotafierat eller postalveolart språkljud.
Ursprung [redigera]
Haken hade till början formen av en punkt och introducerades (tillsammans med akut accent) i tjeckisk ortografi år 1412 av Jan Hus. Den ursprungliga formen existerar fortfarande i polskans ż.
Användning [redigera]
I tjeckiska används bokstäverna č, ď, ě, ň, ř, š, ť och ž; i slovakiska används č, ď, dž, ľ, ň, š, ť och ž. Av dessa är č [tʃ], dž [dʒ], š [ʃ] och ž [ʒ] postalveolarer och ď [ɟ], ň [ɲ], ľ [ʎ] och ť [c] palataler. Bokstaven ě markerar palatalisering av föregående konsonant och ř representerar ett ljud som är unikt för tjeckiskan, en upphöjd alveolar tremulant (som är delvis frikativ).
Frikativorna č, š och ž används i flera finsk-samiska språk, exempelvis estniska, finska, karelska samt flera samiska språk. I estniska och finska används de endast till transkribering av främmande namn och lånord (till exempel šekki 'check'). Skoltsamiska använder ytterligare tre hake-försedda bokstäver: ǯ [dʒ], ǧ [ɟ] och ǩ [c].
Hake används ofta tillsammans med konsonanter vid transkribering av språk som använder andra skriftsystem än det latinska, i synnerhet de slaviska. Filologer föredrar ofta att, i likhet med finsk ortografi, tillämpa principen ett språkljud, en bokstav.
Det kan också användas för att markera en förändring av uttalet hos en vokal. Ett av de främsta exemplen är kinesiska skriven med pinyin där haken representerar en fallande–stigande ordton. Vid transkribering av thailändska markerar den en stigande ton.
Lakota använder č, š och ž samt ǧ [ʁ] och ȟ [χ] (uvulara frikativor).
