Hallkyrka

En hallkyrka i Schneeberg, Erzgebirge. Dess tre skepp har samma höjd. Belysningen kommer från fönstren i sidoskeppens yttermurar.

Hallkyrka (ty. hallenkirche, av halle, hall, stor sal) är en kyrkobyggnad som karakteriseras på att dess interiör är flerskeppig och där sidoskeppen är lika höga som mittskeppet. Detta till skillnad från kyrkor av basilikatyp vars mittskepp är försedd med en överljusvåning; klerestorium.

I hallkyrkor har mittskeppets och sidoskeppens valv samma eller nästan samma höjd. I kyrkor som inte är av halltyp så är det vanligt att mellanskeppet är dubbelt så högt (och brett) som de senare. Hallkyrkan får därigenom utseendet av en enda stor sal eller hall med sidobelysning, infallande genom fönstren i sidoskeppens yttermur, medan i det andra slaget av anläggningar fönster är anbragta inte endast i sidoskeppen, utan även i mellanskeppets över sidoskeppens yttertak uppstigande övermur.

Hallkyrkor förekom redan under den senromanska tiden i nordvästra Tyskland och sedermera även i andra länder. Svenska exempel på hallkyrkor är domkyrkorna i Linköping, Strängnäs och Västerås, Vadstena klosterkyrka samt Storkyrkan i Stockholm.

Se även

• Basilika

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.