Hallucination
| Hallucination | |
| Klassifikation och externa resurser | |
Biomatematisk simulering av en synhallucination (fokusera det ljusa mittpartiet).
|
|
| ICD-10 | R44 |
|---|---|
| ICD-9 | 780.1 |
| DiseasesDB | 19769 |
| MeSH | engelsk |
Hallucination är sinnesintryck som upplevs som riktiga men vilka uppkommer utan sensoriska stimuli från den yttre verkligheten, och vilka skapas av en förändrad hjärnaktivitet till följd av psykisk störning, psykoaktiva droger eller organiska sjukdomar. Hallucinationer är kognitiva symtom som tyder på en psykos. Vid psykiska störningar dominerar hörselhallucinationer (att höra något som inte finns), medan synhallucinationer (att se något som inte finns) är vanligt vid bruk av hallucinogener, men förekommer också ibland vid hysterisk psykos då hallucinationerna har drag av återupplevande. Vid allvarliga psykiska störningar kan den drabbade tro att hallucinationerna är riktiga.
Hallucinationer är sinnesvillor, liksom illusioner är, men medan hallucinationer orsakas av fysiska förändringar i hjärnan, är illusioner feltolkningar av verkliga sinnesintryck.
Innehåll |
[redigera] Yttringar
Hallucinationer förekommer för alla sinnen, som syn, hörsel, känsel, lukt, smak eller kroppsuppfattning.[1] De kan för det första upplevas som mer eller mindre verkliga. Enkelt genomskådade hallucinationer kallas ibland pseudo-hallucinationer. Men även när de är högst påtagliga förstår den drabbade oftast någonstans att det är hallucinationer. De kan för det andra likna vår gemensamma verklighet mer eller mindre. En inre röst kan låta precis som en verklig röst som vem som helst skulle kunna känna igen, medan andra typer av hallucinationer kan vara mycket sällsamma, privata och svåra att beskriva för andra. En tredje aspekt är i vilken utsträckning man kan påverka dem viljemässigt. Typiska hallucinationer är upplevelser som tränger sig på och som man inte kan värja sig emot, medan upplevelser som är tillräckligt lätta att styra snarare bör kallas inbillning eller fantasi. Men ingen av de tre aspekterna har några skarpa gränser för vad som räknas som hallucination.[2]
De engelska psykologerna Peter Slade och Richard Bentall föreslog 1988 följande arbetsdefinition av begreppet hallucination:[3]
- Varje perceptionsliknande upplevelse som
- inträffar utan relevanta yttre stimuli,
- har samma kraft eller påverkan som en motsvarande verklig perception, och
- inte låter sig styras av den drabbades vilja
[redigera] Utlösande faktorer
I västerländsk kultur associeras hallucinationer ofta med psykisk sjukdom och speciellt schizofreni.[4] Man räknar med att omkring var hundrade person i världen berörs av denna sjukdom.[5][6] Psykopatologiska hallucinationer riktar sig direkt mot den drabbade och kommenterar, anklagar, lockar, hånar eller skymfar denne.[7] Men när Society for Psychical Research i London intervjuade 17 000 människor på 1890-talet, svarade ungefär var tionde att de någon gång tydligt sett, hört eller känt saker som de inte kunnat tillskriva någon yttre fysisk orsak. Då hade uppenbara fall av sjukdom och drömmar exkluderats. Den vanligaste hallucinationen angavs vara synen av en levande person. En undersökning av D. J. West 1948 gav ett liknande resultat.[8]
Vissa hallucinationer kan uppträda spontant, medan andra framkallas av hallucinogena droger, kroppsliga eller psykiska sjukdomar (såsom hög feber eller psykos), men även av svält, sömnbrist, sömnparalys eller hypnos. De kan också framkallas av rituella aktiviteter som suggestiva rytmer, hängivet snurrande, dansande eller sjungande, gisslande av kroppen eller onaturlig andning.[9] Även rätt frekvens av infraljud kan skapa hallucinationer.
Att utestänga verkliga sinnesintryck är ett effektivt sätt att framkalla hallucinationer. Det kan få hjärnan att mera okritiskt börja tolka in mening i de få signaler som kommer in eller få den att börja använda interna signaler som om de kom från sinnena. Enligt en hypotes krävs ett tillräckligt flöde av verkliga sinnesintryck för att hindra hjärnan från att använda interna signaler för sin verklighetsuppfattning.[10]
Den amerikanske psykologen Ronald Siegel liknade 1977 detta vid att titta ut genom ett fönster. Så länge det är ljust ute ser man tydligt den yttre världen, men när det blir mörkt får man inte längre någon information utifrån. Då framträder istället det egna rummet som en spegelbild i rutan, och det ser ut som om rummet finns därute.[11]
"Charles Bonnet syndrom" är hallucinationer som drabbar synskadade men mentalt friska personer just på grund av brist på naturliga synintryck. Sådana hallucinationer kan bestå av färgade rutor som rör sig, men är ofta figurer, ansikten – ibland deformerade – eller en sorts tecknad film. Innehållet är helt anonymt för personen, vilket markant skiljer det från psykopatologiska hallucinationer. Ungefär 10 % av de synskadade eller blinda tros uppleva sådant (vissa källor anger ända upp till 30 %). De allra flesta är dock mycket ovilliga att erkänna det, av rädsla för att stämplas som sinnessjuka.[12]
[redigera] Referenser
[redigera] Fotnoter
- ^ Nationalencyklopedin: om effekt på de fem sinnena (kroppsuppfattning nämns ej).
- ^ Blackmore 2003 sid 307: om tre aspekter – olika övertygande, olika realistiska, olika påverkningsbara.
- ^ Blackmore 2003 sid 307: refererar Slade & Bentall 1998: Sensory Deception: A Scientific Analysis of Hallucination.
- ^ Nationalencyklopedin menar att hallucinationer "nästan alltid [är] tecken på psykisk störning".
- ^ Blackmore 2003 sid 307.
- ^ Psykiatriinfo.se anger ca 60 miljoner fall av schizofreni i världen (besökt 2010-01-01).
- ^ Sacks 2009: om psykopatiska hallucinationers anklagande, lockande, hånande mm karaktär
- ^ Blackmore 2003 sid 308: två källor om att var tionde frisk har upplevt någon hallucination.
- ^ Blackmore 2003 sid 308: spontana eller orsakade av droger, sjukdom, svält, sömnbrist eller olika rituella aktiviteter.
- ^ Blackmore 2003 sid 309: om effekten av att utestänga sinnesintryck.
- ^ Blackmore 2003 sid 309: refererar Siegel 1977: Hallucinations i Scientific American 237, 132-40.
- ^ Sacks 2009: om Charles Bonnet syndrom, dess neutrala innehåll, drabbar 10 % av de synskadade, få vill erkänna det
[redigera] Källor
- Blackmore, Susan. Consciousness: An introduction. Hodder Education. ISBN 978 0 340 809099
- NE: [1989 – 1996]. Nationalencyklopedin, Bra Böcker AB, ISBN 91-7024-620-3
- Oliver Sacks föreläsning i februari 2009 på TED, What hallucination reveals about our minds (besökt 2010-01-09) (engelska)
