Halvard Lange

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

]

Halvard Lange till vänster med Gaetano Martino och Lester B. Pearson 1956.

Halvard Manthey Lange, född 16 september 1902, död 19 maj 1970, var en norsk politiker, diplomat och statsman.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lange var Norges utrikesminister under 19 år från 1946 till 1965, bara avbrutet av en tre veckor lång borgerlig regering 1963. Lange var son till fredsprisvinnaren Christian Lous Lange[1]. Lange tillhörde Arbeiderpartiet, men också Norges Socialdemokratiske Arbeiderparti, som bröt sig ur Arbeiderpartiet 1921 i protest mot att det radikaliserades och 1919 gick med i den kommunistiska Internationalen. De två partierna återförenades 1927.

År 1942 greps Halvard Lange av de tyska ockupanterna i Norge och satt i olika koncentrationsläger tills slutet av andra världskriget. Han var en stark anhängare av att Norge skulle gå med i Nato och var också den som skrev under avtalet 1949 för Norges del. När Sovjetunionen 1957 gjorde ett utspel där de önskade en försäkran om att kärnvapen aldrig skulle utstationeras på norsk jord vägrade Lange att ge ett sådant löfte. Det utvecklade sig till en strid med statsminister Einar Gerhardsen, som fick sin vilja igenom. Nato accepterade under 60-talet att det inte var aktuellt med kärnvapen i Norge.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [1]Norsk biografisk leksikon: Halvard Lange
  2. ^ Francis Sejersted: Sosialdemokratiets tidsalder, Pax forlag 2005, ISBN 82-530-2753-2