Halvspråkighet
Från Wikipedia
Med halvspråkighet avses sådan tvåspråkighet där kunskaperna både i modersmålet och majoritetsspråket är bristfälliga.
Halvspråkighet beror för modersmålets del på det att det språkliga samfundet är svagt och för det officiella språkets del på barnets marginalisering. För en halvspråkig person är det typiskt att man blandar båda språk i en och samma mening då delar av det centrala ordförrådet slumpmässigt lärts på det ena men inte på det andra språket. Företeelsen är allmän i Svenska Lappmarken där barnen förbjöds att tala sitt modersmål och förhållandena inte heller var gynnsamma för att lära sig svenska. Termen har gjorts känd av Nils Erik Hansegård (1918-2002), professor samiska vid Umeå universitet.
Källor [redigera]
- Halvspråkighet i Nationalencyklopedins nätupplaga.
