Hamburgare

Från Wikipedia
Hamburgare kan även avse en person från den tyska staden Hamburg.
Hamburgare från den finska snabbmatsjätten Hesburger

En hamburgare är en maträtt bestående av en platt köttfärsbiff av nötkött (även den kallad hamburgare[1]) mellan två halvor av en bulle bröd. I regel används vitt bröd, men även fullkornsvarianter finns. Hamburgare säljs ofta som snabbmat på hamburgerrestauranger - exempelvis Burger King, McDonald’s eller Max.

På hamburgerrestauranger och i gatukök kan hamburgaren beställas antingen separat eller tillsammans med tillbehör såsom pommes frites och dryck. I rätten hamburgertallrik, som brukar serveras på restauranger och vägkrogar, ingår förutom hamburgaren även pommes frites eller liknande. Hamburgertallrik serveras tillsammans med kniv och gaffel, ett glas och något att dricka.

Ingredienser

Ostburgare

Utöver biffen och brödet är vanliga ingredienser i hamburgare i Sverige:

Varianter

Det har utvecklats många varianter av maträtten, där man lägger något annat än hamburgare mellan bröden. Fiskburgare innehåller istället panerad fiskfilé, kycklingburgare innehåller panerad kycklingfilé, parisare eller korvburgare innehåller en korvskiva och vegoburgare en vegetarisk biff av till exempel sojaprotein, quorn eller grönsaker.

Historik

Hamburgarens ursprung är inte klarlagt. Det var vanligt i Baltikum att man skrapade av det sista köttet från oxben och gjorde små biffar av det, som sedan stektes. Denna sedvänja kan sedan ha spridit sig till Tyskland och vidare till USA med tyska migranter och sjömän.

Oavsett ursprung utvecklades nutidens hamburgare i USA. På 1800-talet öppnades där affärer som sålde enklare maträtter, bland annat nötfärsbiff på en brödskiva. När hamburgaren började serveras på nutida vis med två bröd är inte känt, men 1904 kunde man på Världsutställningen i Saint Louis äta sådana hamburgare. Det är möjligt att inspirationen kom från varmkorven, som serverades mellan två bröd i slutet av 1800-talet.

Det var dock inte förrän på 1920-talet som hamburgaren, och snabbmat överhuvudtaget, blev vanligt förekommande. Det alkoholförbud som infördes i USA 1920 kan vara en möjlig orsak till att krogar måste byta inriktning. Många av dem omvandlades till lunchrestauranger som serverade enklare rätter, som hamburgare. Hamburgerkedjor utvecklades ur dessa restauranger och verksamheten fick skjuts av antikorv-kampanjer, drivna av biffindustrin, som framställde hamburgare som hälsosammare än korv. Även den växande bilismen på 1930-talet drev på utvecklingen och gjorde det populärt att stanna och äta på de hamburgerrestauranger som växte upp längs vägarna. Uttrycket "food on the road" myntades.

Efter andra världskriget blev levnadsstandarden högre och människors konsumtionsmönster ändrades. Folk fick kortare arbetstid och fritiden prioriterades på ett annat sätt än tidigare. I stället för att ägna tid på matlagning åt man ute. Även det faktum att kvinnor i allt större utsträckning förvärvsarbetade bidrog till hamburgerrestaurangernas utbredning. Riktig fart på utvecklingen blev det på 1950-talet, då kedjorna McDonald's och Burger King började expandera.

I Sverige lär man kunnat äta hamburgare på H55-utställningen i Helsingborg 1955[2] men den första permanenta hamburgerbaren var Burger-Grill i Helsingborg, som invigdes 1957 av prins Bertil,[3] som inmundigade restaurangens och kanske Sveriges första hamburgare. Tore Wretman skriver i sin populära kokbok "Ur främmande grytor[4]" 1956 "Hamburger Steak - Pannbiffar från USA. I amerikanska drugstores fick jag hamburgers serverade så att det stekta köttet låg inuti mjuka små franskan (...) Ibland lägger man tjocka skivor rå lök på köttet. Tomatketchup hör till." Med Burger-Grill startade en trend av snabbmatsrestauranger, som sedan snabbt spred sig över landet.[5] Sveriges första kedja av hamburgerbarer var Max, som startades i Gällivare 1968.

Etymologi

Inom lingvistiken utgör hamburgaren ett typexempel på ett intressant fenomen; förskjutning av avledning. Ordet hamburgare består ursprungligen av två led - hamburg och -are. Denna avledning har senare kommit att ändras i takt med att ordet används oftare. Idag används leden ham och burgare för sig, så att man kan skapa nya burgare, till exempel ostburgare, eller fiskburgare. Förledet ham har alltså snarare fått betydelsen kött, än som ursprunget antyder, signalera om att rätten kommer från Hamburg.

Se även

Externa länkar

Källor

  1. ^ Svenska Akademiens ordböcker (SAOL, SO och SAOB) på Svenska.se: hamburgare
  2. ^ Cederquist, Jonas (19 maj 2004). ”Hamburgaren fyller 100”. Populär Historia. http://www.popularhistoria.se/artiklar/hamburgaren-fyller-100/. Läst 16 mars 2016. 
  3. ^ Ransheim, Magnus (28 maj 2013). ”Burger Grill var först i Sverige”. Helsingborgs Dagblad. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141019075459/http://hd.se/helsingborg/2013/05/29/burger-grill-var-forst-i-sverige/. Läst 16 mars 2016. 
  4. ^ ”LIBRIS - Ur främmande grytor :”. libris.kb.se. http://libris.kb.se/bib/9471110. Läst 20 december 2016. 
  5. ^ Helsingborgs lokalhistoriska förening: Helsingborgs stadslexikon (2006) Helsingborg: LJ Boktryck AB. ISBN 91-631-8878-3