Handräckningsvärnpliktig
Handräckningsvärnpliktig var i Sveriges försvarsmakt en värnpliktig av begränsad militär användbarhet, som gjorde sin värnplikt genom att understödja de värnpliktiga som utbildades till militära uppgifter. Efter 1981 kallades handräckningsvärnpliktiga istället "vakt- eller depåvärnpliktig".
Vid mönstringen testades de inkallades fysiska och psykiska förmågor och intelligens inför värnpliktstjänstgöringen. Baserat på resultaten placerades man i olika militära utbildningar. Personer som inte bedömdes klara av militär tjänstgöring med senare krigsplacering placerades i stället som handräckningsvärnpliktiga och fick till exempel göra sin värnplikt i ett regementes textilförråd eller kontor.
Personer som hade ännu sämre hälsoförutsättningar erhöll frisedel, och slapp fullgöra värnplikt.
En vanlig, nedsättande benämning på handräckningsvärnpliktiga var "malaj".
Några handräckningsvärnpliktiga som sedan blivit kända politiker med starkt intresse för försvarsfrågor är Anders Björck, Carl Bildt, Göran Persson[1] och Håkan Juholt. Andra kända tidigare handräckningsvärnpliktiga är Fridolf Rhudin och Stefan Holm.