Hangul

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
chosŏn'gŭl
Chosŏn'gŭl 조선글
Hancha 朝鮮文
McCune-Reischauer chosŏn'gŭl
Reviderad romanisering joseongeul
Avser Nordkorea. 朝鮮文 används mycket sällan.
hangul
Hangul 한글
Hanja 諺文
McCune-Reischauer Han'gŭl
Reviderad romanisering hangeul
Avser Sydkorea. 諺文 är föråldrat och används inte idag.
Han-gul

Hangul (i Sydkorea) eller chosŏn'gŭl (i Nordkorea) alternativt uriegul (både i Nord- och Sydkorea) är ett alfabetiskt (fonematiskt) skriftsystem som används för att skriva koreanska, och sedan 2009 det lilla indonesiska språket Cia-Cia. Det utmärker sig genom att grafemens utseende till stor del motiverats av fonetisk särdragsanalys. Skriftspråket används för att skriva koreanska i både Nordkorea och Sydkorea, men i vissa sammanhang kompletteras det i Sydkorea fortfarande med hanja, det vill säga inlånade kinesiska tecken.

Historia[redigera | redigera wikitext]

En sida från Hunmin Jeongeum Haerye, i vilken principerna för hangul först förklarades.

Koreanska skrevs ursprungligen helt med kinesiska tecken. Hangul kungjordes på 1400-talet av Sejong den store, den fjärde kungen av Joseon. Det fanns behov av ett sådant system för att öka läskunnigheten av kinesiska tecken med hjälp av dessa tecken som uttalsangivelser. Just detta syfte gav skriften den pejorativa termen onmun (vulgär skrift) av de Silhak-lärda som satt kvar in på 1900-talet då det moderna namnen Hangul myntades av fonetikern Chu Sigyong

Från början skrevs Hangul, likt kinesiska, i vertikala rader uppifrån och ner, från höger till vänster. Kalligrafer skriver fortfarande på detta sätt ibland men för praktiska ändamål skrivs Hangul nu horisontellt från vänster till höger. Bokstäverna samlas ihop i stavelser, som maximalt består av en inledande konsonant, en vokal(kombination) och en avslutande konsonant. Om ingen konsonant finns före vokalen används ett stumt konsonanttecken.

Transkribering[redigera | redigera wikitext]

Vid transkribering av koreanska används flera olika system. I Nordkorea används officiellt McCune-Reischauersystemet och i Sydkorea används officiellt den nyligen införda reviderade romaniseringen. I övriga världen används oftast McCune-Reischauer.

Vokaler[redigera | redigera wikitext]

Följande 21 vokaler finns i skriften:

  • 10 enkla vokaler, 5 lodräta ㅏㅓㅣㅑㅕ och 5 vågräta ㅗㅜㅡㅛㅠ
  • 11 diftonger: 4 lodräta ㅐㅒㅔㅖ och 7 våg- och lodräta ㅘㅙㅚㅝㅞㅟㅢ

Transkription:

a eo i ya yeo o u eu yo yu ae yae e ye wa wae oe wo we wi ui

De med dubbla små streck har ett extra y före.

Konsonanter[redigera | redigera wikitext]

  • 14 enkla konsonanter: ㄱㄴㄷㄹㅁㅂㅅㅇㅈㅊㅋㅌㅍㅎ
  • 5 dubbelskrivna konsonanter: ㄲㄸㅃㅆㅉ
  • 11 konsonantpar: ㄳㄵㄶㄺㄻㄼㄽㄾㄿㅀㅄ

Transkription:

 
g n d l m b s ng* j ch k t p h  

* ㅇ är stumt och utelämnas i transkriptionen om det står först i stavelsen.

Stavelseblock[redigera | redigera wikitext]

Tecknen skrivs ihop i stavelser som består av en vokal och ett till fyra konsonanttecken.

  • Man använder alltid ett startkonsonanttecken, det stumma ㅇ, något av de 13 andra enkla konsonanterna eller de 5 dubbelskrivna.
  • Det finns också alltid ett vokaltecken per stavelse, som det alltså finns 21 st av.
  • Man har noll till två slutkonsonanttecken, antingen inget, eller något av de 14 enkla konsonanter (där ㅇinte är stumt utan betecknar ng-ljud), eller 2 konsonanter, något av de 11 par som finns definierade, eller också ㄲ eller ㅆ.

Dessa tre element kombineras till en stavelse, olika beroende på vilken vokal det är och om det är någon slutkonsonant.

Om det inte är någon slutkonsonant, någon av följande:

start
kons
vo-
kal
 
startkons
vokal
 
startkons vok
2
vokal 1

Lodrät vokal

Vågrät vokal

Diftongvokal

Om det är en slutkonsonant eller två, någon av följande:

start
kons
vokal
slutkons
 
startkons
vokal
slutkons
 
initial vokal
2
vokal 1
slutkons

Lodrät vokal

Vågrät vokal

Diftongvokal

Exempel:

Seoul 서울   Hangul 한글   Pyongyang 평양
s eo - u l h a n g eu l p yeo ng ya ng

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]