Hans Krüger (SS-Hauptsturmführer)
| Hans Krüger | |
 Hauptsturmführer | |
|---|---|
| Född | 1 juli 1909 Posen, Provinsen Posen, Preussen, Kejsardömet Tyskland |
| Död | 8 februari 1988 (78 år) Wartenberg, Bayern, Västtyskland |
Hans Krüger, född 1 juli 1909 i Posen, död 8 februari 1988[1] i Wartenberg,[källa behövs] var en tysk SS-Hauptsturmführer[2] och medlem av Gestapo. Han var en av de ansvariga för förintelsen i Polen, i synnerhet i distriktet Galizien i Generalguvernementet.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
År 1918 fördrev polska myndigheter Hans Krüger och hans familj och många andra tyskar från Posen. Vid 20 års ålder, år 1929, gick han med i SA. Efter Adolf Hitlers maktövertagande i januari 1933 utsågs han till chef för den politiska avdelningen i koncentrationslägret Oranienburg.[3] I juni 1934, under de långa knivarnas natt, företog Hitler och SS en utrensning av SA:s ledarskikt och Krüger blev degraderad.[3]
År 1939 blev Krüger medlem av Gestapo och verkade först i Posen och därefter i Kraków. Han visade prov på "nazistisk fanatism och brutal hänsynslöshet",[3] vilket imponerade på kommendören för Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD) i distriktet Krakau. Krüger utnämndes till direktor för Sipos träningsakademi i Zakopane, där han utbildade ukrainska män.[4]
Den 22 juni 1941 anföll Tyskland sin tidigare bundsförvant Sovjetunionen och inledde därmed Operation Barbarossa. Befälhavaren för Sipo och SD i Generalguvernementet, Karl Eberhard Schöngarth, kommenderade 150 man, däribland Krüger, till Lemberg för att där organisera massmordet på den judiska och polska intelligentian. Kort därefter blev Krüger chef för Sipo i Stanisławów, där han fick i order att vidta massarkebuseringar av judar och uppföra ett getto för de återstående. Den 6 oktober 1941 for Krüger med män ur Sipo och Ordnungspolizei (Orpo) samt ukrainska milismän till Nadworna och massakrerade omkring 2 000 judar.[3][5] För detta hade Schöngarth och Fritz Katzmann, SS- och polischef i distriktet Galizien, givit Krüger fria händer.[6]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Dieter Schenk: Der Lemberger Professorenmord und der Holocaust in Ostgalizien. Bonn 2007, ISBN 978-3-8012-5033-1, sid 240.
- ^ Arad 2009, s. 407.
- ^ [a b c d] Pohl, Dieter (1998). ”Hans Krueger and the Murder of the Jews in the Stanislawow Region (Galicia)” (på engelska). Yad Vashem Studies (Jerusalem: Yad Vashem) 26: sid. 239–265. ISSN 0084-3296. http://www.yadvashem.org/odot_pdf/Microsoft%20Word%20-%202292.pdf. Läst 10 augusti 2013.
- ^ Pohl 1996, s. 88.
- ^ Browning & Matthäus 2004, s. 349.
- ^ Friedländer 2011, s. 317.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Arad, Yitzhak (2009) (på engelska). The Holocaust in the Soviet Union. Lincoln, Nebraska: University of Nebraska Press. ISBN 978-0-8032-2059-1
- Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004) (på engelska). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 - March 1942. London: Heinemann. ISBN 0-434-01227-0
- Friedländer, Saul (2011). Tredje riket och judarna. Del II, Utrotningens år, 1939–1945. Stockholm: Natur & kultur. Libris 11855735. ISBN 978-91-27-11722-8
- Pohl, Dieter (1996) (på tyska). Nationalsozialistische Judenverfolgung in Ostgalizien 1941-1944: Organisation und Durchführung eines staatlichen Massenverbrechens. München: Oldenbourg. ISBN 3-486-56233-9
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Sandkühler, Thomas (1996) (på tyska). "Endlösung" in Galizien: der Judenmord in Ostpolen und die Rettungsinitiativen von Berthold Beitz 1941–1944. Bonn: Dietz. ISBN 3-8012-5022-9