Harald Hårdråde

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mynt slaget för kung Harald Hårdråde
Minnessten för Harald Hårdråde i Oslo

Harald Hårdråde, född 1015, son till Sigurd Syr och Åsta (ej att förväxla med Astrid "Asta" Olofsdotter, Haralds halvbror Olav den heliges hustru) död 25 september 1066 i slaget vid Stamford Bridge i England, var kung av Norge 1045-1066.

Han var gift med Ellisif/Elisabet av Kiev, dotter till Jaroslav I och Ingegärd Olofsdotter av Sverige. Harald Hårdråde räknas i den sena sagalitteraturen som Oslos grundläggare. Utgrävningar visar dock att bebyggelsen i Oslo är äldre. Kungsgården och Mariakyrkan är dock från Harald Hårdrådes tid.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Som 15-åring deltog Harald i slaget vid StiklastadOlav den heliges sida och flydde efteråt till Gårdarike och reste vidare till Bysantinska riket där Harald tog värvning 1034. Han deltog i strider på Sicilien och Bulgarien och tjänstgjorde slutligen i väringagardet i Miklagård, Nordmäns benämning på staden Konstantinopel, hos kejsar Mikael IV. Han tjänstgjorde med de kejserliga styrkorna på Sicilien, och steg i graderna till manglavites, en hederstitel. Efter att ha kämpat mot bulgarerna på Balkan, utnämndes han till livvaktsofficer, spatharokandidates. Efter att Mikael IV dött blev Harald involverad i tronstridigheterna, och tog ställning mot Mikael V Kalafates, som också förlorade mot änkekejsarinnan Zoë. Harald önskade efter detta resa norrut, men Zoës nye make, kejsar Konstantin IX Monomachos, förvägrade Harald detta. Han flydde därför med en stor förmögenhet och gifte sig med storfurst Jaroslavs dotter Ellisif (Elisaveta/Elisabet) i Kiev. 1045 återkom han till Norge där hans anspråk på tronen erkändes. Han blev medregent till Magnus den gode. Vid Magnus död två år senare var Harald ensam kung.[1]

Harald angrep Danmark med norska flottor, och danske kungen Sven Estridsson gick en augustikväll 1062 till attack mot Harald vid mynningen av Nissan utanför Hallands kust. Sven förlorade och lyckades med nöd klara sig i land. Fred slöts på Danaholmen i Göta älv.

Men 1066 seglade Harald Hårdråde till England med sin hird, och stupade i slaget vid Stamford Bridge i strid mot kung Harald Godwinson, vilken nitton dagar senare förlorade sitt land och sitt liv mot Vilhelm Erövraren i slaget vid Hastings.

Barn[redigera | redigera wikitext]

Med Ellisif:

  1. Maria Haraldsdotter
  2. Ingegerd Haraldsdotter

Med Tora Torbergsdotter:

  1. Magnus
  2. Olav Kyrre

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Harrison, Dick, "Harald Hårdråde i Grekland", Kungabloggen, Svenska Dagbladet 2010-04-19

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Magnus den gode
Kung av Norge
1045–1066
Medregent till Magnus den gode till 1047
Efterträdare:
Magnus Haraldsson