Harald Hårdråde

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Harald Hårdråde, född 1015 som son till Sigurd Syr och Asta (vilken i ett tidigare gifte med Harald "Grenske" även var mor till Olav den helige) död 25 september 1066 vid Stamford Bridge, England, var kung av Norge 1045-1066.

Han var gift med Ellisif/Elisabet av Kiev, dotter till Jaroslav I och Ingegärd Olofsdotter av Sverige. Harald Hårdråde räknas i den sena sagalitteraturen som Oslos grundläggare. Utgrävningar visar dock att bebyggelsen i Oslo är äldre. Kungsgården och Mariakyrkan är dock från Harald Hårdrådes tid.

Som 15-åring deltog Harald i slaget vid StiklastadOlav den heliges sida och flydde efteråt till Gårdarike och reste vidare till Bysantiska riket där Harald tog värvning 1034. Han deltog i strider på Sicilien och Bulgarien och tjänstgjorde slutligen i väringagardet i Miklagård.

Harald lämnade Konstantinopel som en rik man och gifte sig med storfurst Jaroslavs dotter Ellisif i Kiev. 1045 återkom han till Norge där hans anspråk på tronen erkändes. Han blev medregent till Magnus den gode. Vid Magnus död två år senare var Harald ensam kung.

Harald angrep Danmark med norska flottor, och danske kungen Svend Estridson gick en augustikväll 1062 till attack mot Harald vid mynningen av Nissan utanför Hallands kust. Svend förlorade och lyckades med nöd klara sig i land. Fred slöts på Danaholmen i Göta älv.

Men 1066 seglade Harald Hårdråde till England med sin hird, och stupade i slaget vid Stamford Bridge i strid mot kung Harald Godwinson, vilken nitton dagar senare förlorade sitt land och sitt liv mot Vilhelm Erövraren i slaget vid Hastings.

Innehåll

[redigera] Barn

Med Ellisif:

  1. Maria Haraldsdotter
  2. Ingegerd Haraldsdotter

Med Tora Torbergsdotter:

  1. Magnus
  2. Olav Kyrre

[redigera] Se även

[redigera] Källor

[redigera] Externa länkar


Företrädare:
Magnus den Gode
Norsk kung
1045-1066
Efterträdare:
Magnus Haraldsson
Olav Kyrre
Personliga verktyg
Skapa en bok