Harald Hårfager

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Harald Hårfager
Harald Hårfager mottar kungariket ur sin faders hand. Bild ur det isländska manuskriptet Flateyjarbók från 1300-talet.
Kung av Norge
Regeringstid Omkring 872–omkring 933
Företrädare Okänd
Efterträdare Erik Blodyx
Gemåler Gyda Eiriksdotter
Ragnhild Eriksdotter
Barn Guttorm
Halvdan Svarte
Halvdan Hvite
Sigröd
Aalöv Aarböt
Rorek
Sigtrygg
Frode
Torgils
Erik Blodyx
Björn Farmann
Olav Gjerstad Alv
Ragnar Rykkel
Ring
Dag
Bergliot
Gudröd Skirja
Ingegjerd
Sigurd Rise
Halvdan Hålegg
Gudröd Ljome
Ragnvald Rettelbeine
Håkon Adalsteinsfostre
Ätt Hårfagreätten
Far Halvdan Svarte
Mor Ragnhild Sigurdsdotter
Född Omkring 850
Död Omkring 933
Rogaland fylke
Begravd Enligt legenden i Haraldshaugen i Haugesund

Harald Hårfager (norska: Harald Hårfagre, fornnordiska: Haraldr Hárfagri), född cirka 850, död cirka 933, var Norges enare och dess förste regent, perioden 860-930. Han var enligt Heimskringla son till Halvdan Svarte, som ska ha tagit det första steget mot Norges enande.

Som konung[redigera | redigera wikitext]

Monumentet Haraldshaugen restes till tusenårsminnet av Haralds enande av Norge.

Harald enade Norge genom krig mot landets många fylkeskungar. Han lade Orkney och Hjaltland under norsk välde och insatte jarlar där, men hans arbete var förgäves eftersom hans efterträdare senare förlorade öarna.

Han var den första kungen som styrde över hela Norge. Han vann många slag och lade även under sig Värmland och Dalsland. Det mest kända slaget han vann är slaget i Hafrsfjord, omkring år 900 alternativt redan år 872.[1] Där underlade han sig stora delar av Vestlandet och Sørlandet.

Det sägs att det var Gyda Eriksdotter som fick honom till att börja samlingen av Norge. Harald hade förälskat sig i denna konungadotter, dotter till Kung Eirik av Hordaland, som blev uppfostrad av en rik bonde i Valdres. Han skickade sina sändemän för att hämta henne, men hon ville inte ha Harald, eftersom han inte var mäktig nog. Hon funderade på varför han inte hade lagt hela Norge under sig. Han antog utmaningen, och lovade att inte klippa sig förrän han hade samlat hela landet under sig och kallades därefter Harald kalufsen eller Harald med huvan.

Han var känd for att styra landet med hård hand. Hans hårda styre drev många norska stormän att efter slaget vid Hafrsfjord dra österut över kölen till Jämtland och Hälsingland, samt över havet till Färöarna, Island, Skottland och Irland.

Vissa begav sig även till Orkney, varifrån de bedrev plundring mot Norge under somrarna. Detta var en av anledningarna till att Harald Hårfagre senare erövrade öarna. Harald förbjöd våldtäkt och prostitution; straffet för en prostituerad kvinna som fötts fri var slaveri tills hon arbetat ihop straffsumman på tre marker. Den som våldtog en kvinna straffades med fredlöshet om han inte kunde betala bötern på 60 marker.[2]

Smeknamnet "Hårfagre"[redigera | redigera wikitext]

Då kung Harald nått sitt mål och enat hela Norge, sände han sitt folk till Gyda och påminde henne om vad hon hade sagt till honom. De tog henne med till Harald, och de gifte sig.

Efter giftermålet for Harald till Ragnvald JarlMøre. Då hade han inte klippt sig på 10 år, men här kunde han äntligen låta håret falla. Det sägs att han lät håret falla på Bremsnes på Averøya. På det stället står det i dag ett stort träd med en stenmur runt, som ett minne. Det var Ragnvald Jarl som då gav honom smeknamnet Hårfagre.

Harald Hårfagres död[redigera | redigera wikitext]

Då Harald var 80 år gammal, delade han Norge mellan sina tjugo söner, med Erik Blodyx som överkonung. Han levde endast tre år till, och dog då av sotdöd. Han är begravd i kungshögen Haug vid Karmsund i Norge.

Familj och barn[redigera | redigera wikitext]

Hans far var Halvdan Svarte (Gudrødsson) kung av Agder-Vestfold, hans mor var Ragnhild Sigurdsdotter (dotter till kung Harald Guldskegg i Sogn). Han föddes cirka 850, och dog cirka 933. På fädernet härstammade Harald, enligt Snorre, från Ynglingaätten. Det var en mäktig släkt, som sades härstamma från guden Frej själv.

Harald Hårfagre hade många barn, med många kvinnor. Hur många barn han fick är okänt. Att ha Harald Hårfagre som farfar innebar kraftfull legitimitet i det dåtida Norge, varför det är troligt att många av de släktlinjer som senare tiders hövdingar kände till har blivit redigerade med hänsyn till detta.

Översikten över Haralds giftermål och barn bör därför tas med en nypa salt.

Med Åsa Håkonsdotter, dotter till Håkan jarl Grötgaardsson:

Med Gyda Eiriksdotter, dotter till kung Erik i Hordaland:

Med Ragnhild Eriksdotter, dotter till kung Erik av Jylland (Haitabu):

Med Svanhild Östensdotter, dotter till Östen jarl i Hedmarken:

Med Gunhild "den fagra":

  • (Inga kända)

Med Åshild Ringsdotter, dotter till Ring Dagsson av Ringerike:

Med Snöfrid Svåsedotter, dotter till hövdingen Finnen Svase:

Med Tora Mosterstong av Horda Kåres ätt:

Svenska drottningar[redigera | redigera wikitext]

Till Harald Hårfagers ätt räknas två svenska drottningar:

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Det norske folks historie, Peter Andreas Munch, Band 2, Christiania 1853
  • Norges Historie, Rudolf Keyser, Udg. af Selskabet for Folkeoplysningens Fremme 1865-1870
  • Udsigt over den norske historie, Johan Ernst Sars, Christiania 1877
  • Våra vikingförfäder: Släkthistoriskt verk från Tjörn, Magda Måneskjöld, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1959
  • Fornnordiskt lexikon, Åke Ohlmarks, Tiden Förlag, Stockholm 1983 ISBN 91-550-4044-6
  1. ^ Lars-Arne Norborg, Lennart Sjöstedt, Grannländernas historia, 4:e upplagan (Arlöv 1987) s 19.
  2. ^ http://en.vikingkings.com/PortalDefault.aspx?portalID=116&activeTabID=813&parentActiveTabID=808

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]