Harald Hjärne

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Harald Hjärne (1848-1922), oljemålning av Anders Zorn.

Harald Gabriel Hjärne, född 2 maj 1848Klagstorp i Norra Kyrketorps socken,[1] idag Skövde kommun, död 6 januari 1922, var en svensk historiker, politiker, samt medlem av Svenska akademien. Han var gift med Eva Maria Rezelius, far till professor Erland Hjärne, och är begravd på Gamla kyrkogården i Uppsala.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hjärne var son till postmästaren Harald Hjärne och Margareta Richert. Efter studentexamen 1865, som en i den första kullen studenter vid det nya läroverket i Umeå, blev han hösten 1865 inskriven vid Uppsala universitet, där han 1871 blev fil.kand. och 1872 promoverades till fil.dr med första hedersrummet (primus) på avhandlingen Om den fornsvenska nämnden enligt Götalagarne.

År 1872 blev han även docent i historia. Under det därpå följande årtiondet företog han på egen bekostnad, som stipendiat och med särskilt statsanslag vetenskapliga resor bl.a. till Danmark (1879) och Ryssland (1880, 1883) samt till Tyskland, Österrike och Italien (1881-82). Från september 1882 till och med januari 1885 förestod Hjärne e.o. professuren i historia vid Uppsala universitet samt utnämndes 1885 till e.o. professor och 1889, efter Hammarstrand, till professor i nyss nämnda ämne. Vid jubelfesten i Uppsala 1893 kreerades han till juris hedersdoktor, och till teologie hedersdoktor där 1911.

Hjärne blev ledamot av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1880, 1889 av Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala, 1899 av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, 1901 av Vetenskapssocieteten i Uppsala och Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg, 1903 av Svenska Akademien (efter Carl Snoilsky) och 1905 av Vetenskapsakademien samt var dessutom ledamot av flera utländska akademier och lärda samfund. Som ordförande i Historiska föreningen i Uppsala (sedan 1884), skapare av det historiska seminariet samt nitisk arbetare för och vid de 1893 första gången anordnade så kallade sommarkurserna verkade han, utom på ämbetets vägnar och som historisk författare, för sin vetenskap. Genom sitt eget varma intresse för vetenskapen och genom sin sällsporda förmåga att väcka andras bidrog han också till ökat intresse för de historiska studierna i Uppsala.

I den politiska diskussionen gjorde Hjärne i tal och skrift uppmärksammade inlägg, särskilt rörande rösträtts-, försvars- och unionsfrågorna. Han representerade vid riksdagen 1902-1908 Uppsala stad i andra kammaren, vilken vid 1905 års båda urtima riksdagar valde honom till ledamot av särskilda utskottet för norska frågans behandling. Under 1890-talet propagerade Hjärne för allmän rösträtt och ettårig värnplikt samt var flera gånger de liberalas riksdagsmannakandidat; invald i Andra kammaren på högerns röster, var han där först "vilde" och ingick sedan i Nationella framstegspartiet. I norska frågan uppträdde Hjärne 1895 kraftigt mot den s.k. unionsrevisionismen, och 1905 var han den förste, som – redan före unionsbrottet – offentligen framhöll de norska gränsfästningarnas slopande som ett oeftergivligt villkor för Sveriges samtycke till en unionsupplösning.

Bland Hjärnes studenter märks bland andra sedermera borgarrådet Yngve Larsson[2] och historikern Olof Palme.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Hjärne utövade ett mångsidigt författarskap på det historiska och politiska området. Bland hans skrifter må nämnas:

  • Semiterna (i "Illustrerad världshistoria", utgiven av E. Wallis, 1875),
  • Statsreglering och konungamakt (i "Svensk tidskrift", 1874),
  • Våra ståndsriksdagar (i "Svensk tidskrift",1875),
  • Skandinavisk laghistoria (i "Svensk tidskrift",1876),
  • Antinormannismen i den ryska historieskrifningen (i "Historiskt bibliotek", 1879),
  • En rysk emigrant i Sverige för tvåhundra år sedan (den bekante Grigorij Kotosjichin; i "Historisk tidskrift", 1881; översatt på ryska i kejserliga vetenskapsakademiens handlingar, 1882),
  • Bidrag till historien om Sigismunds förhållande till det habsburgska huset 1589-1604 (i "Historisk tidskrift", 1883),
  • Om förhållandet emellan landslagens båda redaktioner (i "Uppsala universitets årsskrift" 1884),
  • Till belysning af Polens nordiska politik före och efter kongressen i Stettin 1570 (1884),
  • Sigismunds svenska resor (1884),
  • Öfversikt av Sveriges ställning till främmande makter vid tiden för 1772 års statshvälfning (1884),
  • Ryska konstitutionsprojekt år 1730 efter svenska förebilder (i "Historisk tidskrift", 1884),
  • Rysslands omdaning (2 häften, oavslutat, 1888-1889),
  • Storpolitiska villobilder från Frihetstiden (1889; i "Nordisk tidskrift"),
  • Rysslands historia (i Nordisk familjebok, s. å.),
  • Ryssland under nordiska krigets återverkan (i "Nordisk tidskrift", 1892),
  • Helsingelif under Helsingelag (1893; ny uppl. 1902),
  • Reformationsriksdagen i Västerås (1902.),
  • Sveriges statsskick under reformationstiden (1902) och
  • Sveriges statsskick i 17:e årh. (1895), bägge utgörande "grundlinjer till föreläsningar",
  • Svensk-ryska förhandlingar 1564-72. Erik XlV:s ryska förbundsplaner (1897; i "Hum. vet. samf. i Uppsala skrifter"),
  • Gustaf Adolf, protestantismens förkämpe (1901); även i tysk upplaga i samlingsverket "Der protestantismus am ende des neunzehnten jahrhunderts", 1900-02), och det för den moderna Karl XII:s-forskningen banbrytande arbetet
  • Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 (1902).

Hjärne har dessutom utgivit:

  • "Medeltidens statsskick omkr. 800-1350. Valda texter" (1895) och flera källskrifter till svensk-rysk historia, till exempel
  • "Utdrag ur ryska krönikor, hufvudsakligen ang. Jakob De la Gardies fälttåg" (i "Historiskt bibliotek", 1879-1880),
  • "Ur brefvexlingen emellan konung Johan III och tsar Ivan Vasilievitsch" (i "Historiskt bibliotek", 1880) samt
  • "De äldsta svensk-ryska legationsakterna" (1884), och i olika tidskrifter publicerat många smärre uppsatser i rysk och svensk-rysk historia. Bland Hjärnes skrifter märks dessutom essaysamlingarna
  • Blandade spörsmål (1903),
  • Östanifrån, minnen och utkast (1905) och
  • Svenskt och främmande (1908),
  • Minne af Carl Snoilsky (i Svenska Akademiens handlingar ifrån år 1886, del 18, 1904)

samt ett stort antal broschyrer, tidnings- och tidskriftsuppsatser av politiskt innehåll. 1875-1876 utgav Hjärne först i förening med H. Forssell, sedermera ensam "Svensk tidskrift", och 1892-1896 var han en av redaktörerna för den i tvångsfria häften utgivna publikationen "Svenska spörsmål". På Hjärnes sextioårsdag 1908 tillägnades honom av hans lärjungar en vetenskaplig festskrift, "Historiska studier, tillegnade professor Harald Hjärne", med bidrag av 27 olika författare. Dess inledning utgörs av ett "Bidrag till en Hjärne-bibliografi" (av A. Grape).

I den svenska nationalismdebatten strax efter sekelskiftet 1900 företrädde Hjärne en stockholmsbaserad anglofil liberal nationalism, i motsats till den av Rudolf Kjellén företrädda göteborgsbaserade germanskt konservativa nationalismen.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kyrketorp (dåtida namn) var i kyrkligt avseende annex till Skövde socken och hade då gemensam kyrkobokföring med denna.
  2. ^ Larsson, Yngve (1977). Mitt liv i Stadshuset – Första delen: Från fåvälde till demokratisk ordning (1900–1954). Stockholm: Stockholms kommunalförvaltning. sid. 55. Libris 7751621. ISBN 91-85676-00-4  (PDF, s. 1–342)


Företrädare:
Carl Snoilsky
Svenska Akademien,
Stol nr 10

1903-1922
Efterträdare:
Fredrik Böök
Företrädare:
Robert Sundelin
Inspektor vid Norrlands Nation i Uppsala
1896–1899
Efterträdare:
Arvid Högbom