Harar (släkte)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Harar
Fälthare
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Hardjur
Lagomorpha
Familj Harar och kaniner
Leporidae
Släkte Harar
Vetenskapligt namn
§ Lepus
Auktor Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med
Harens spårställning: a - betningsspår, b - vanligt spår, c - flyktspår
Spår av hare i snö

Harar (Lepus) är ett släkte i familjen harar och kaniner (Leporidae). Släktet bildas av ungefär 30 arter och 6 av dem är endemiska för Europa.

Innehåll

Kännetecken [redigera]

Arterna av släktet har jämfört med andra hardjur särskild långa bakre extremiteter (ungefär dubbel längd jämförd med de främre extremiteterna) och även öronen är påfallande långa. Skallen är tunnare än hos andra hardjur. I övre käken finns fyra framtänder, två stora som ligger längre fram och två små som ligger direkt bakom. Kroppslängden ligger vanligen mellan 40 och 70 centimeter och därtill kommer en 3 till 10 centimeter lång svans. Vikten ligger mellan 1,3 och 7 kilogram. Honor är oftast större och tyngre än hannar. Hos arter som lever i arktiska områden är vinterpälsen vit.

Utbredning och habitat [redigera]

Släktet Lepus förekommer i Eurasien, Afrika och i Nordamerika fram till södra Mexiko. Fältharar och andra arter infördes av människan i Sydamerika (Argentina, Chile), Australien och Nya Zeeland. Därför har släktet idag en nästan världsvid utbredning.

Habitatet utgörs för de flesta arterna av öppna landskap. Som undantag lever snöskoharen och skogsharen främst i skogar med barrträd samt i tundra, buskmarker, träskmarker och gräsmarker. Även fälthare, kaphare och polarhare vistas ibland i skogar.[1]

Levnadssätt [redigera]

Dessa harar gräver bara i undantagsfall underjordiska bon. De vilar vanligen på marken i fördjupningar som är bra gömda av växtligheten. Arternas föda utgörs liksom hos alla medlemmar i familjen harar nästan uteslutande av växtdelar. Ungarna är typiska borymmare, de har en full utvecklad päls, öppna ögon och kan redan efter några minuter efter födseln gå.

Gemensamt för många harar är deras förmåga att förvirra rovdjur, så att de inte kan följa efter harens spår.

När den har lyckats fly iväg en bit från sin förföljare vänder den helt om och springer tillbaka i sitt egna spår en lång bit. Därefter hoppar den vinkelrätt så långt den kan åt sidan. Haren hoppar vidare några skutt till i det nya spåret. Sedan springer den i en båge. Detta upprepas ibland flera gånger för att göra total förvirring.

Detta kan haren göra även om den inte är förföljd. Detta är en instinktshandling som är medfödd.

Åldersbestämning av harar [redigera]

Det finns inget säkert sätt att åldersbestämma en hare. När det gäller yngre harar, upp till cirka fyra månaders ålder, går det att avgöra om det är en årsunge eller inte. Är den äldre blir det mer osäkert. Man kan då försöka känna på tillväxtzonen i till exempel harens överarmsben, och på så sätt uppskatta åldern. Metoden bygger på det faktum att brosket i harens tillväxtzoner övergår till ben efter det att haren nått ungefär åtta månaders ålder, då den slutar växa. Erfarna människor, som arbetat mycket med att föda upp harar, kan göra det här på levande harar.

Är haren död kan man ta ut överarmsbenet för att undersöka tillväxtzonen, vilket gör proceduren enklare. Och är nu haren ändå död, går det att ta till en metod som främst används av forskare: att väga ögonlinserna. Harens ögonlinser ökar i vikt med åldern, och kan därför användas som en åldersindikator. En förutsättning är att man har tillgång till en annan hare från samma område och med likartade uppväxtbetingelser. Om man har det kan vägning av ögonlinserna avgöra om en viss individ är äldre eller yngre än en annan. Men linsens vikt i sig kan alltså inte upplysa om harens ålder. Ett enkelt sätt att avgöra om en hare är gammal eller ung finns beskrivet av Auguste Escoffier.[2]

Systematik [redigera]

Släktets systematik är fortfarande omstridd och antalet arter kan därför variera i olika källor. Den följande listan är enligt Wilson & Reeder (2005).[3]

Släkte Lepus

Hybridisering [redigera]

I Sverige har skogsharar och fältharar bildat hybrider.[4]

Referenser [redigera]

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 7 augusti 2010.

Noter [redigera]

  1. ^ McDonald, D. W. (2009), s. 256
  2. ^ "Whatever be the purpose for which it is required, always select a young hare, five or six lbs. in weight. The age may be ascertained as follows: — Grasp one ear close to its extremity with both hands, and pull in opposite directions; if the ear tears, the beast is young; if it resists the strain, the hare is old, and should be set aside for soups and the preparation of funteis and forcemeats." Auguste Escoffier, A guide to modern cookery, Översättning till engelska av Le Guide culinaire, London, 1907, W. Heinemann, s. 572.
    Hare anses som välsmakande, och har använts inom La haute cuisine, se särskilt Escoffier s. 572-578.
  3. ^ Hoffman, Robert S.; Smith, Andrew T. (16 November 2005). ”Order Lagomorpha”. Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (utgåva 3rd). Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2 vols. (2142 pp.). Sid. 195–205. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494. http://www.bucknell.edu/MSW3/browse.asp?id=13500099 
  4. ^ Carl-Gustaf Thulin, John Stone, Håkan Tegelström & Christopher W. Walker, Species assignment and hybrid identification among Scandinavian hares Lepus europaeus and L. timidus, (PDF), Wildl. Biol. ISSN 0909-6396, 2006, 12, 1, pp. 29-38.

Tryckta källor [redigera]


Externa länkar [redigera]

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Harar_(släkte)&oldid=21447455"