Harkrankar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Harkrankar
Adult individ
Adult individ
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Underklass Bevingade insekter
Pterygota
Infraklass Neoptera
Ordning Tvåvingar
Diptera
Underordning Myggor
Nematocera
Överfamilj Harkrankar
Tipuloidea
Vetenskapligt namn
§ Tipuloidea
Familjer
Larv
Larv
Hitta fler artiklar om djur med
Tipula hortorum, hona

Harkrankar (Tipuloidea) är en överfamilj inom underordningen myggor som omfattar mer än 14 000 arter och vars systematik är omdiskuterad. Harkrankarna känns igen på sina mycket långa ben och kan vara allt från 2 millimeter ända upp till 100 millimeter långa.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Harkrankarnas systematik är mycket omdiskuterad och ännu ej helt fastslagen. Tidigare kategoriseras de som en familj (Tipulidae) men idag oftast som överfamiljen (Tipuloidea). Gruppen tillhör ordningen tvåvingar och placeras vanligtvis i den omstridda underordningen myggor (Nematocera). Harkrankarna indelas enligt denna taxonomi i fyra huvudgrupper: ögonharkrankar (Pediciidae), storharkrankar (Tipulidae), mellanharkrankar (Cylindrotomidae) och småharkrankar (Limnobiidae).[1] De två numera utdöda taxonen Architipulidae och Eolimnobiidae räknas ibland också till harkrankarna. Dessa familjer delas i sin tur upp i underfamiljer:[2]

Familj ögonharkrankar (Pediciidae)

Familj storharkrankar (Tipulidae)

Familj mellanharkrankar (Cylindrotomidae)

Familj småharkrankar (Limnobiidae)

Antalet arter inom överfamiljen är osäkert, troligen är långt ifrån alla harkrankar beskrivna. Catalogue of the Crane Flies of the World listar 15 284 arter.[1] Mer än 75% av de kända arterna har beskrivits av Charles Paul Alexander.

Morfologi[redigera | redigera wikitext]

En harkrank ser lång och gänglig ut, med mycket långa ben och en lång slank kropp. Vingarna hos merparten arter hålls ofta utfällda vid vila så att de stora svängkolvarna (som har en stabiliserande funktion på insekten) syns tydligt. Till skillnad från stickmyggorna är harkrankarna svaga och dåliga flygare med en tendens att vackla i oförutsägbara mönster under flykt. De är lätta att fånga, men det är lätt hänt att skada deras ömtåliga ben av misstag, även om man inte direkt rör vid dem.

Harkrankar varierar i storlek. I tempererat klimat är arterna vanligen mellan 2 och 60 millimeter, men tropiska arter upp till 100 millimeter har beskrivits. De små arterna kan förväxlas med myggor, men skiljs från dessa av en V-formig fåra mellan vingfästena på thorax och genom avsaknaden av punktögon. Honorna har tjockare kroppar än hanarna för att rymma äggen och deras kroppar avslutas med ett spetsigt äggläggningsrör.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Harkrankarna återfinns över hela världen men de flesta arterna lever i tropikerna. I Sverige finns knappt 350 arter.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Harkrankar kallas ibland pappa långben, vilket även används om lockespindlar. Den art som på engelska kallas Daddy Longlegs kan dessutom syfta på spindelarten Pholcus phalangioides.

Bydemål Trakt
Långbenskrank Norra Sverige
Koggamoj Piteåtrakten
Skängelmy Jämtland
Hästmygga Mellersta Sverige
Kuntjerg Bergslagen
Pappa Långben Göteborg
Skrangelmygga Småland
Skrångelmogga Halland
Skrackelmogga Skaraborg
Harskrank, Långben Skåne
Tipula pratensis och Tipula hortorum
Bygdemål Trakt Referens
Hårkrank Småland [3]
Hårkrånk Södermanland [3]
Harkrankje, Harakrank Nyland i Finland [3]
Krank, Krankmoodro Gotland, Österbotten i Finland [4]

I äldre tid kunde alla myggor och knott kallas harkrankar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Catalogue of the Crane Flies of the World Läst 20070814.
  2. ^ Saija Ahonen (23.7.2008) Analysis of the crane flies (Diptera, Tipuloidea) subfamilies relationships using molecular sequence data, University of Jyväskylä, Department of Ecological and Environmental Science, Evolution genetic, (pdf) fulltext, läst 2011-07-20
  3. ^ [a b c] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 244, [1] Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  4. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt Dialektlexikon, sida 349, [2] Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]