Harlemrenässansen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Harlemrenässansen, även New Negro eller Black Renaissance, är en benämning på den period av blomstrande kulturell aktivitet som inföll i New York-stadsdelen Harlem mellan världskrigen, det vill säga från tidigt 1920-tal till tidigt 1930-tal. Rörelsens förgrundsgestalter var diktare, författare, intellektuella och musiker som Duke Ellington, Billie Holiday och Josephine Baker lade här grunden till sina internationella karriärer.[1] Harlemrenässansen kännetecknades av en tro på att konst skulle kunna ha en effekt på sociala missförhållanden.[2] Rörelsen var inflytelserik på den pågående afrikansk-amerikanska medborgarrättskampen och bidrog till en stärkt självkänsla och identitet hos svarta i USA.

Rörelsen dog ut någon gång kring 1930, men forskarna tvistar om vilka orsakerna till detta var, men troligtvis var det ett radikalt förändrat samhällsklimat på grund av den stora depressionen.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Stil - Harlemrenässansen”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=478&grupp=12935&artikel=5637100. Läst 8 september 2013. 
  2. ^ [a b] Lena Ahlin (1 februari 2008). ”Uppror mot en svart världsbild”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/understrecket/uppror-mot-en-svartvit-varldsbild_830421.svd. Läst 8 september 2013.