Harriet Andersson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Harriet Andersson
Harriet Andersson, 1952.
Harriet Andersson, 1952.
Födelsenamn Harriet Andersson
Född 14 februari 1932 (81 år)[1]
Skeppsholms församling Stockholm, Sverige[1]
År som aktiv 1949–
IMDb


Harriet Andersson och Christina Olofson diskuterar Olofsons film I rollerna tre från 1996 på ett filmseminarium, som anordnades av Sveriges Förenade Filmstudios i Stockholm i mars 2012
Harriet Andersson med Erik Strandmark i filmen Kvinna i Leopard 1958.
Harriet Andersson och Lars Passgård i Såsom i en spegel 1961.

Harriet Andersson, född 14 februari 1932 i Stockholm,[1] är en svensk skådespelare.

Innehåll

Biografi [redigera]

Harriet Andersson debuterade som skådespelare 1949 i filmen Skolka skolan efter att ha gått på Calle Flygare Teaterskola och som elev på Oscarsteatern i Stockholm, och även spelat i revyer i sin ungdom, och har därefter gjort mer än hundra roller. Hon fick sitt genombrott i filmer av Ingmar Bergman och levde också med honom under ett par år. När de träffades var han gift, och hon var förlovad med Per Oscarsson. Åren 1953-1956 arbetade hon på Malmö Stadsteater, däribland i flera uppsättningar i Ingmar Bergmans regi, och 1969-1992 var hon verksam vid Dramaten.

Hon slog igenom stort i Ingmar Bergmans Sommaren med Monika 1953. Hon har även arbetat med regissörer som Mai Zetterling, Stig Björkman, Jörn Donner och Lars von Trier, samt medverkat i några utländska filmer. På teatern väckte hon stor uppmärksamhet som Hedvig i Vildanden i Malmö 1954 och i titelrollen i Anne Franks dagbokIntiman i Stockholm.

Efter en stormig relation med skådespelaren och regissören Gunnar Hellström i slutet av 1950-talet flyttade hon åter till Skåne och en bondgård utanför Ängelholm, där hon var gift med lantbrukaren och barndomsvännen Bertil Wejfeldt 1959–1962. Under tiden där var hon även verksam vid Helsingborgs stadsteater, där hon spelade Ofelia i Hamlet 1960 och Lucile i Jean Anouilhs Så tuktas kärleken 1961. Efter tiden i Skåne återvände hon till Stockholm och sammanlevde där med regissören Jörn Donner under flera år.

Hon är en flerfaldigt prisbelönt skådespelare. Hon fick 1964 Skådespelarpriset vid Venedigs filmfestival för rollen i Donners Att älska, 1964 Chaplinpriset och 1972/73 en Guldbagge för sin roll i Viskningar och rop; dödsscenen där blev även motiv på frimärke. Hon har även tilldelats Litteris et Artibus 1992. År 1994 fick Harriet Andersson Amandapriset som bästa kvinnliga skådespelerska för sin roll i Høyere enn himmelen. Hon mottog också en Hedersguldbagge 2009. I intervjuboken Tre dagar med Bergman, som utkom 1992, omnämner Bergman henne som en av världens bästa skådespelerskor med en unik relation till filmkameran.

I samarbete med filmskribenten Jan Lumholdt utkom 2005 hennes självbiografiska intervjubok Harriet Andersson – samtal med Jan Lumholdt.

Filmografi [redigera]

Referenser [redigera]

Noter [redigera]

  1. ^ [a b c] Sveriges befolkning 1990: Andersson, Harriet

Externa länkar [redigera]