Harry Järv
| Harry Järv | |
Harry Järv på väg till ett spaningsuppdrag tillsammans med Allan Finholm den 5 september 1942.
|
|
| Information | |
|---|---|
| Född | 27 mars 1921 Karperö, Korsholm |
| Död | 21 december 2009 Stockholm |
| Begravningsplats | Gamla begravningsplatsen, Korsholm |
| Försvarsgren | Infanteri |
| Land | Finland |
| Tjänstetid | 1939-1943 |
| Grad | Löjtnant |
| Enhet | Infanteriregemente 61 |
Harry Johannes Järv, född 27 mars 1921 i Karperö, Korsholm i Österbotten, död 21 december 2009 i Stockholm, var en finlandssvensk bibliotekarie, författare, översättare, syndikalist och krigsveteran. Han var biblioteksråd vid Kungliga biblioteket, ställföreträdande riksbibliotekarie och skrev ett 50-tal böcker. Han var fil.lic. vid Uppsala universitet samt hedersdoktor i filosofi vid samma universitet. Harry Järv var också känd som samhällsdebattör och en företrädare för den yngre generationen av finlandssvenskar som deltog i Finlands krig. Han var reservofficer (fänrik) och kompanichef för ett spaningskompani vid regementet IR61 (svenskspråkigt förband) under fortsättningskriget.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Uppväxt [redigera]
Harry Järv växte upp i en jordbrukarfamilj i byn Karperö i Korsholm. Han var 18 år när vinterkriget bröt ut, ett krig som kom att förändra hans liv.
Andra världskriget [redigera]
Järv blev specialist på patrulluppdrag bakom fiendens linjer under fortsättningskriget. Natten till den 4 september 1943 sårades Järv svårt när han under ett spaningsuppdrag klev på en trampmina. Järv vårdades därefter bland annat i Sverige men återkom aldrig i krigstjänst efter skadan. När vapenstilleståndet slöts hade Järv hunnit få tre frihetskors och två frihetsmedaljer. Därtill blev han av tre generaler förordad till Mannerheimriddare, men anhållan avslogs dock av Mannerheim själv, utan känd anledning.
Under krigsåren genomförde Järv framgångsrikt många räder mot ryska stödjepunkter. Under dessa fotograferade han händelserna, något som gav upphov till bland annat boken Permanent patrullverksamhet och filmen Framom främsta linjen.
Efterkrigstiden [redigera]
Harry Järv flyttade efter krigsåren till Stockholm där han verkade vid Kungliga Biblioteket. Han blev filosofie licentiat vid Uppsala universitet 1954 och hedersdoktor i filosofi där 1973. Järv, som var en framstående expert på Franz Kafka, gav ut flera essäsamlingar om bland annat antiken och politik. Han var ledamot av Vitterhetsakademien och redaktör för kulturtidskrifterna Horisont, Radix och Fenix.
Bibliografi [redigera]
- Nikolaj Leskov och det ryska samhället 1950
- Kritik av den nya kritiken 1953
- Klassisk horisont 1960
- Introduktion till Kafka 1962
- Vreden som brann hos peliden Achilleus 1962
- Varaktigare än koppar 1962
- Betydande böcker från vå regen tid 1966
- Läsarmekanismer 1971
- Frihet jämlikhet konstnärskap 1974
- Ezra Pound, Litterära essäer 1975
- Victor Svanberg 1976
- Tycke och smak 1978
- Konst och kvalitet 1979
- Enfald eller mångfald 1982
- Den svenska boken 500 år 1983
- Vinghästen 1984
- Trollkarl eller lärling, Atlantis 1986
- Den "goda tvåans" paradoxala hemlighet 1991
- Kunskapens träd 1991
- Om judiska bidrag till svensk kultur 1992
- Aktualiteter i historiskt perspektiv 1995
- Prometheus' eld 1998
- Åsikter och avsikter 2002
- Oavgjort i två krig 2006
Priser och utmärkelser [redigera]
- Svenska Akademiens översättarpris 1969
- Elsa Thulins översättarpris 1976
- Lotten von Kraemers pris 1986
- Längmanska kulturfondens pris 2001
- Österbottniska delegationens minnesmedalj 2006
- Kellgrenpriset 2007
Kuriosa [redigera]
Harry Järv lär ha sagt om sig själv: "Det är egentligen bara tre saker jag kan. Det är kommatering, närstrid och fotografering." Kurt Mälarstedt (21 Januari 2010). ”Harry Järv”. Fokus. http://www.fokus.se/2010/01/harry-jarv/. Läst 25 Juli 2010.
Källor [redigera]
- Mälarstedt, Kurt, "Kunskapstörstig Järv läste läxan i fält", Dagens Nyheter 2004-03-04 (Läst 2009-12-24)
- "Harry Järv avliden", Dagens Nyheter 2009-12-23 (Läst 2009-12-24)
Externa länkar [redigera]
| Företrädare: Tord Bæckström |
Svenska Akademiens översättarpris 1969 |
Efterträdare: Karin de Laval |