Harry Schein
| Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den saknar källhänvisningar och kan inte verifieras. (2012-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
| Harry Schein | ||||||
Harry Schein 1948.
|
||||||
| Födelsenamn | Harry Leo Schein | |||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Född | 13 oktober 1924 Wien, Österrike |
|||||
| Död | 11 februari 2006 (81 år) Danderyd, Stockholms län, Sverige |
|||||
| År som aktiv | 1944-2005 | |||||
| Maka | Ingrid Thulin (1956-1989) |
|||||
|
||||||
| IMDb | ||||||
Harry Leo Schein, född 13 oktober 1924 i Wien, Österrike, död 11 februari 2006 i Danderyd, Stockholms län, var en svensk kemiingenjör, författare, kulturpersonlighet och debattör, samt bankdirektör och Svenska Filminstitutets grundare och förste VD.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Schein sändes som fjortonåring av sin mor till Sverige från Österrike med anledning av nazisternas judeförföljelser. Under sina första år i Sverige arbetade han som lantarbetare i Småland, men flyttade sedan till Stockholm där han utbildade sig till kemiingenjör och specialiserade sig på vattenrening. Efter att ha utvecklat och övertagit det företag han tidigare varit anställd vid sålde han detta 1960 och blev från och med denna tidpunkt ekonomiskt oberoende.
Schein grundade Svenska Filminstitutet i början av 1960-talet och var dess förste chef (VD 1963-1970 samt 1972-1978, styrelseordförande 1970-1978). Han var initiativtagare till filmreformen, vilken genomfördes 1963. Filmreformen innebar bland annat att filmbranschen befriades från nöjesskatten och istället gick 10 procent av biobiljettpriset till det nybildade Svenska Filminstitutet. Detta kom att garantera en kontinuerlig svensk filmproduktion under de följande decennierna. Tiden efter filmreformen kom också att bli en guldålder för svensk film med Ingmar Bergman, Bo Widerberg och Jan Troell som största namn.
Schein stod socialdemokratin nära och hans otaliga debattinlägg inom vitt skilda ämnesområden hade ofta ett socialdemokratiskt perspektiv. Han var sedan 1950-talet vän till Olof Palme och var dennes tennispartner under många år. Deras sista tennismatch hölls på morgonen den 28 februari 1986 i Kungliga Tennishallen i Stockholm (vilket också anspelas på i filmen Sista kontraktet från 1998).
År 1983-1987 var Schein chef för Investeringsbanken.
I en intervju år 2000 uttryckte Schein en stor tillfredsställelse med sitt liv och en osentimental inställning till sin egen död: Mitt liv har varit ovanligt lyckat, rent statistiskt. Jag har nått både ekonomiska och sociala framgångar. Kärlekslivet har varit minst sagt acceptabelt. Min kropp har fungerat perfekt ända tills för ett par, tre år sedan då jag fick ischias.
Schein hade en särskild förkärlek för whisky av märket Cutty Sark och cigaretter av märket Kent.[1]
Han var 1956-1989 gift med skådespelerskan Ingrid Thulin.
Bibliografi (i urval) [redigera]
- Har vi råd med kultur?: Kulturhistoriska skisser – 1962
- I själva verket: sju års filmpolitik – 1970
- Inför en ny mediepolitik: kabeltelevision – bildskval eller kommunikation? – 1972
- Schein – 1980
- Kulturindustrins negativa verkningar: ett diskussionsunderlag – 1981
- Om känslor och andra farligheter – 1983
- Makten – 1990
- I slutet av evigheten – 1991
- Sluten: 5 oktober till 15 november 1994 – 1995
Priser och utmärkelser [redigera]
- Chaplin-priset – 1963
- Svenska Filmakademins silverplakett – 1969
- Guldbagge – Filmåret 1969-1970
- Vittorio De Sica-priset (Festivalpris) – 1978
- Hedersdoktor vid filosofiska fakulteten vid Stockholms universitet – 1994
Litteratur [redigera]
- Lars Ilshammar, Pelle Snickars och Per Vesterlund: Citizen Schein – 2010
Externa länkar [redigera]
- Harry Schein i Svensk Mediedatabas (SMDB)
- Harry Schein i Svensk Filmdatabas
- Harry Schein i The Internet Movie Database (IMDb)
- Harry Schein i Libris
- citizenschein.se Webbinstallation skapad av Kungliga biblioteket 2010 i samband med lanseringen av Citizen Schein