Hatbrott

Från Wikipedia

Hatbrott är ett samlingsnamn på flera olika brott där motivet kan härledas till hat eller fördomar mot en identifierbar grupp som bottnar i bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde.[1] Verbala hatbrott går under beteckningen hatpropaganda.

Grupper brukar i det här sammanhanget definieras utifrån sin etnicitet, nationalitet, ras, religion eller sexuella läggning. Ibland omfattas även grupper definierade utifrån handikapp, kön eller könsidentitet.[2] Grupper definierade utifrån sin partipolitiska tillhörighet omfattas så gott som aldrig. Begreppet är internationellt (hate crime), och regleras vanligen som någon typ av straffskärpningsregel. Beteckningen hatbrott är alltså en samlingsbeteckning för många olika brott, beroende på motivet. I FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering uppmanas anslutna stater att göra det brottsligt bland annat rasistiskt våld.

Uttrycket hatbrott är relativt nytt i Sverige, men har använts i USA sedan 1980-talet.

Sverige

Statistik

I Sverige anmäldes 5 912 hatbrott år 2012, enligt Bråttsförebyggande rådet (Brå).[3] Brås sammanställningar skall dock inte uppfattas som fullständiga beskrivningar av den faktiska utbredningen av hatbrott; mörkertalen är betydande.[4] Hatbrotten kategoriseras i svensk brottsanmälningsstatistik baserat på motiv, där det vanligaste motivet är främlingsfientlighet/rasism (72 procent av anmälningarna 2012), varav 603 har identifierats som kopplade till högerextremism och nazism. Andra kategorier är antireligiösa motiv (15 procent) samt homofobiskt, bifobiskt eller heterofobiskt motiv (13 procent).[3]

Antireligiöst motiverade hatbrott har ökat i Sverige på senare år. Antal polisanmälningar om antisemitiska brott har ökat med 39% åren 2008 till 2012 (från 159 brott till 221), islamofobiska brott med 13% (från 272 brott till 306) och övriga antireligiösa hatbrott (inklusive 200 kristofobiska av totalt 258 polisanmälningar), med 51% (från 171 brott till 258). Totala antalet polisanmälda hatbrott har under perioden minskat med 6% (från 5 895 brott till 5 518).[5][3]

Hatbrotten kategoriseras i svensk brottsanmälningar i brottstyperna olaga hot och ofredande (41 procent av anmälningarna 2012), våldsbrott (16 procent), ärekränkning (16 procent), hets mot folkgrupp (11 procent), skadegörelse (6 procent), klotter (5 procent), olaga diskriminering (2 procent) samt övriga brott (3 procent).[3][6] Den vanligaste kombinationen av typen av hatbrott och motiv är olaga hot/ofredande med främlingsfientliga motiv.[7]

Debatt

RFSL har framfört att det inom den svenska polisorganisationen finns problem i hanteringen av hatbrott och frånvaron av strukturerade hot- och riskbedömningar. RFSL yttrar sig i rörande Polisorganisationskommiténs betänkande En sammahållen svensk polis (SoU 2012:13): "Överlag så varierar kunskapen om brottsutsatta och gärningspersoner när det gäller homofobiska, bifobiska och transfobiska hatbrott, våld i hbt-relationer och brott på grund av könsidentitet/könsuttryck kraftigt." RFSL framför även att det 2012 endast fanns "en hatbrottsgrupp inom de nuvarande 21 polismyndigheterna."[8]

Lagar mot hatbrott

Hatbrott är inte i sig en brottsrubricering utan en samlande beteckning på brott där det i motivet funnits ett tydligt hat mot det som offret i gärningsmannens ögon representerade. Rent lagtekniskt är det en straffskärpningsregel i brottsbalkens 29 kap. 2 § 7 p. som aktualiseras och ger gärningsmannen vid ett hatbrott strängare straff än han hade fått om motivet inte varit hat mot en viss grupp.

Definition enligt brottsbalken

29 kap. Om straffmätning och påföljdseftergift
2 § Såsom försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet skall, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas
(...)
7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet.

Åklagarväsendet i Sverige använder följande definition:

"Med hatbrott avses hets mot folkgrupp, olaga diskriminering, homofobiska brott, våld och hot m.m. mot förtroendevalda samt andra typer av brott där ett motiv varit att kränka en person, en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet"[9]

Brottsförebyggande rådet

Brottsförebyggande rådet, Brå, är en myndighet som har till uppgift att bidra till kunskapsutvecklingen inom det kriminalpolitiska området och främja brottsförebyggande arbete. Brå sammanställer varje år en rapport om hatbrotten i Sverige. Tidigare mätte man inte hatbrott riktade mot majoritetsgruppen, exempelvis kristna eller svenskar, men sedan 2009 gör man det.[10] Brå menar att man därmed har närmat sig lagstiftningen på området och den definition polisen redan använder..[10] Man mäter sedan 2009 också hatbrott på grund av transofoba motiv, det vill säga när gärningsmannen begått brottet på grund av hat mot transpersoner.

Uppmärksammade hatbrottsmål i Sverige

En rad mord och våldsbrott med hatmotiv har uppmärksammats i Sverige under åren:[11]

Pingstpastorn Åke Green fälldes först i tingsrätten 2004 för hets mot folkgrupp för sina uttalanden om homosexuella. Han friades sedan i Hovrätten och Högsta domstolen 2005, med hänvisning till den yttrandefrihet och religionsfrihet som garanteras av Europakonventionen om mänskliga rättigheter, och till att rättspraxis visar att han sannolikt skulle ha blivit friad om målet hade gått vidare till Europadomstolen.[12]

Se även

Källor

  1. ^ Brottsförebyggande rådet: Anmälda hatbrott 2012
  2. ^ Brittiska inrikesdepartementet (Home Office) Arkiverad 26 november 2005 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b c d] Aspeling, Fredrik och Djärv, Carina (2013): Hatbrott 2012: Statistik över självrapporterad utsatthet för hatbrott och polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv. Rapport 2013:16. Brottsförebyggande rådet: Stockholm. Accessdatum 2013-12-23.
  4. ^ Borell, K: "Islamofobiska fördomar och hatbrott: En kunskapsöversikt, sid. 28-38.
  5. ^ ”Hatbrott 2008”. Rapport 2009:10. Brottförebyggande rådet. sid. 50. http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180002855/2009_10_hatbrott_2008.pdf. Läst 27 september 2010. 
  6. ^ http://www.dn.se/nyheter/sverige/allt-farre-anmaler-hatbrott/
  7. ^ ”Hatbrott 2006 (pdf)”. Rapport 2007:17. Brottsförebyggande rådet. 24 april 2007. http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180008914/2007_17_hatbrott_2006.pdf. 
  8. ^ RFSL: Yttrande över betänkande från Polisorganisationskommittén En sammanhållen svensk polis (SoU 2012:13) Arkiverad 6 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.. Läst: 1 augusti 2013.
  9. ^ Riksåklagaren: "Promemoria och riktlinjer för bekämpning av hatbrott." Dnr 2002/0025. Läst 19 augusti 2014
  10. ^ [a b] Ny hatbrottsdefinition fångar upp fler hatbrott
  11. ^ Lång rad rasistiska mord och våldsbrott i Sverige, Svenska dagbladet 2015-10-24
  12. ^ https://web.archive.org/web/20060217161725/http://www.hogstadomstolen.se/pressmeddelanden.htm
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hatbrott&oldid=42231979”