Havregryn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Havregryn.
Havregrynsgröt med mjölk.

Havregryn (egentligen flingor av havre) görs av kärnan i havre, genom att havrekärnan ångas och valsas till flingor. Havre har, liksom många andra sädesslag, ett hårt skal (kli) som inte kan digereras, varför det oftast tas bort innan tillagning. Vissa havregrynssorter har delar av kliet kvar, och anses genom detta behålla ett högre järninnehåll. Havregryn är en ingrediens i havregrynsgröt, müsli och olika bakverk, exempelvis matbröd och chokladbollar. Havregryn kan också säljas pulvriserade för användning till välling.

Näringsinnehåll[redigera | redigera wikitext]

Havre innehåller mycket tiamin, järn och fiber. Havrekli innehåller fibersorten betaglukan, som förutom att sänka kolestorolhalten hjälper till att stabilisera blodsockernivån samt kan hjälpa immunförsvaret mot bakterieinfektioner. Havre är även den enda källan till vissa antioxidanter som kallas avenantramider. Dessa tros ha egenskaper som kan skydda kroppen från åderförkalkning.

1 deciliter havregryn väger 36 gram.[1]

Energi- och näringsinnehåll i ångpreparerat havregryn, per 100 g:

Ämne Mängd Ämne Mängd
Energi 1544,2 kJ = 369,1 kcal Na2+ 2 mg
Vatten 10,2 g Fibrer 10 g
Protein 13,3 g Fett 7 g
Kolhydrater 62,3 g Askorbinsyra 0 mg
Kalcium 56 mg Järn 5,3 mg

Tryptofan[redigera | redigera wikitext]

Figur 2. Mängden tryptofan i olika spannmål.

Havregryn har ett högt innehåll av tryptofan jämfört med andra sädesslag, se figur 2 där havregryn jämförs med hirs, rågflingor, grahamsmjöl, kornflingor, majsmjöl, rismjöl, råris, ris, polerat och potatisgryn.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Folkhälsoguiden http://www.folkhalsoguiden.se/upload/Mat/Broschyrer%20och%20material/Livsmedelsval%20flickor%2016-18%20%C3%A5r.pdf (läst 3 februari, 2014)