Havsgeting
| Havsgeting | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djurriket Animalia |
| Stam | Nässeldjur Cnidaria |
| Klass | Kubmaneter Cubozoa |
| Ordning | Cubomedusae |
| Familj | Chirodrpidae |
| Släkte | Chironex |
| Art | Havsgeting C. fleckeri |
| Vetenskapligt namn | |
| § Chironex fleckeri | |
| Auktor | (Southcott 1956) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
 |
Den här artikeln behöver fler källhänvisningar för att verifieras. Motivering: Att försvara sig mot havsgetingar på ett felaktigt sätt kan ge mycket ödesdigra konsekvenser. Lita därför inte på att man kan ta i klockan förrän källa angivits. (2010-11) Förbättra artikeln genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Information som inte verifieras, blir ifrågasatt och kan tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
Havsgeting (Chironex fleckeri) är en mycket giftig art av kubmaneter. Kontakt med dess nässelceller kan döda en människa på 3 minuter och den har nog med gift för att döda 60 människor. Havsgetingen är den näst farligaste maneten, och hör till de för människor allra farligaste djuren.[1][2] Den mycket mindre släktingen Irukandji (Carukia barnesi), med en klocka endast 5 millimeter stor, är dock giftigare. [3]
Havsgetingen klockformade kropp blir stor som en basketboll och har otydliga markeringar som gör att den till utseendet påminner om en dödskalle. Den är blåaktig i färgen och i praktiken genomskinlig. Den har fyra kluster med 15 tentakler. Tentaklerna blir tre meter långa och är täckta med nematocyter (nässelceller med harpuner och gift, som aktiveras både vid beröring och i närheten av vissa proteinämnen). Blir man stungen av en havsgeting, hjälper det att hälla ättika på huden för att förhindra att nematocyterna avger mer gift. [4]
Havsgetingen jagar på dagen och tillbringar nätterna vilande på havsbottnen. Dieten består av räkor och småfisk. Själv aktar den sig för havssköldpaddor, som är immuna mot dess gift.
Havsgetingen lever i vattnen norr om Australien, och i närliggande tropiska vatten.
[redigera] Referenser
- ^ Fenner, Peter J. (1996). ”Worldwide deaths and severe envenomation from jellyfish stings”. Medical Journal of Australia 165 (11–12): ss. 658–61. ISSN 0025-729X. http://www.mja.com.au/public/issues/dec2/fenner/fenner.html#map. Läst 4 september 2009. ”The chirodropid Chironex fleckeri is known to be the most lethal jellyfish in the world and has caused at least 63 recorded deaths in tropical Australian waters off Queensland and the Northern Territory since 1884”
- ^ http://www.environmentalgraffiti.com/offbeat-news/the-worlds-5-most-venomous-species/697
- ^ ”Carukia Barnesi and the ‘Irukandji syndrome’”. http://www.marine-medic.com.au/pages/biology/biologyBreakup/jellyfishIrukandji.pdf. Läst 2 januari 2009.
- ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1352619?dopt=AbstractPlus
