Hazel (TV-serie)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hazel
Genre Situationskomedi
Skapad av Baserad på serieremsa av Ted Key
Medverkande Shirley Booth
Don DeFore (1961-1965)
Whitney Blake (1961-1965)
Bobby Buntrock
Ray Fulmer (1965-1966)
Lynn Borden (1965-1966)
Julia Benjamin (1965-1966)
Musik Jimmy Van Heusen (musik)
Sammy Cahn (sångtexter)
Antal avsnitt 154
Antal säsonger 5
Land  USA
Språk Engelska
Sändning
Originalkanal NBC (säsong 1 – season 4)
CBS (säsong 5)
Originalvisning 28 september 1961-5 september 1966

Hazel är en Screen Gems-TV-serie om ett fiktivt inneboende hembiträde vid namn Hazel Burke (Shirley Booth) och hennes arbetsgivare, familjen Baxter. Serien, som bestod av 154-avsnitt under fem säsonger, sändes mellan september 1961 och april 1966. De fyra första säsongerna sändes i NBC, och sponsrades av Ford Motor Company, som tidigare skrivit Tennessee Ernie Fords komedi och varietéshow, The Ford Show. Under säsong fyra sponsrade Bristol-Myers Hazel. Under sista säsongen i CBS, var Procter & Gamble och Philip Morris sponsorer. Serien var baserad på en populär serieremsa av Ted Key som publicerades i Saturday Evening Post.


Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Serien räknades vara en stor framgång då den debuterade, och säsong 1 rankades fyra i Nielsens betyg för 1961-1962. Shirley Booth fick två Emmys, (1962 and 1963) för "Hazel" och en Emmy-nominering för hennes tredje säsong (1964). Skådespelerskan vann Golden Globe för Best TV Star (1964), och nominerades två gånger till TV Land Award, Favorite Made-for-TV Maid (2004 och 2006).

Under första säsongen hade Hazel så höga tittarsiffror att man tvingades avbryta den konkurrerande serien, ABC:s nya situationskomedi Margie, med Cynthia Pepper, som utspelar sig under det så kallade glada 1920-talet.[källa behövs]ABC kopierade löst handlingen i Hazel 1962-1963 I serien Our Man Higgins med en engelsk butler i en amerikansk förortsfamilj. Stanley Holloway spelade huvudrollen, med Audrey Totter och Frank Maxwell.[1]

Historien om hur Hazel blev hembiträde berättas första gången i Love Is The Reason For It All...The Shirley Booth Story av Jim Manago, med radioarbete av Donna Manago, och förord av Ted Key. BearManor Media, ISBN 978-1-5939-3146-9

Sändningshistorik[redigera | redigera wikitext]

NOTE: De vanligaste sändningstiderna i kursiv text.

  • Torsdagar klockan 9:30-10:00 PM i NBC: 28 september 1961—25 mars 1965
  • Måndagar klockan 9:30-10:00 PM i CBS: 13 september 1965—11 april 1966

Syndikering[redigera | redigera wikitext]

Hazel sändes i Superstation WTBS från 1980 till 1986, och WGN 1994. Hazel sändes också i TV Land åren 2002-2003. I januari 2012 sändes serien i Antenna TV.

Avsnitt[redigera | redigera wikitext]

DVD[redigera | redigera wikitext]

Sony Pictures Home Entertainment released the first season of Hazel on DVD in Region 1 on August 1, 2006.

Den 18 februari 2011 meddelade Shout! Factory att man köpt rättigheterna till serien (under Sonys godkännande) och skulle börja släppa säsong 2 på DVD 2011.[2] Den 7 november 2011 meddelades att säsong 2 skulle släppas den 21 februari 2012.[3] Den 10 februari 2012 meddelades att säsong 3 skulle släppas den 15 maj 2012.[4]

DVD-namn Avsnitt# Släppdatum
Hela säsong 1 35 1 augusti 2006
Hela säsong 2 32 21 februari 2012
Hela säsong 3 32 15 maj 2012

Referenser i populärkultur[redigera | redigera wikitext]

  • I avsnitt 313 av Seinfeld, "The Subway", refererar George Costanza till serien: "You know, my mother used to walk around in our apartment just in her bra and panties. She didn't look anything like you, she was really disgusting, really bad body. If you could imagine an uglier and fatter version of Shirley Booth. Remember Shirley Booth from Hazel?"
  • Under säsong 1, avsnitt 25 av That 70s Show, "The Good Son", kallar Eric Hyde för "Hazel" eftersom han diskar och städar upp efter sig. Kelso svarar, "That's funny, 'cause Hazel is a maid!"
  • Hanna-Barbera-serien The Jetsons innehåller ett robothembiträde vid namn Rosie som refererar till George Jetson som "Mr. J". Den debuterade ett år efter Hazel vilket refererar till Hazel som refererade till sin arbetsgivare som "Mr. B".
  • I ett avsnitt av "Barney Miller", refererar inspektör Luger till kvinnan som städar 12th Precinct som "Hazel."
  • I avsnitt 19 av The Sopranos, "The Happy Wanderer", förlorar Silvio Dante i poker. Han ropar då, medan en person städar bredvid, åt Tony Soprano: "I'm losin' my balls over here. This fuckin' moron's playing Hazel?"
  • I avsnitt 45 av This American Life, akt 4, "Lifestyles of the Rich and Famous", berättar Cheryl Trykv om att försvinna som cyklande tonåring (i bara badkläder) utanför Palm Springs en varm dag. Hon knackar på främlingars dörrar tills Shirley Booth svarar, bjuder in henne och låter henne använda badrummet. De dricker lemonadvatten och talar om New York City och American Theatre. Shirley säger till Cheryl att hon inte hört rykten om Joan Crawford och Lucille Ball som lesbiska men en gang på en fest hos Kaliforniens dåvarande governor Ronald Reagan, hade en berusad Ball kastat vindruvor på Shirleys bröst.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 19 mars 2012.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ TV Guide.com website:http://www.tvguide.com/tvshows/man-higgins/203600
  2. ^ http://www.tvshowsondvd.com/news/Hazel-DVDs-Planned/15042
  3. ^ http://www.tvshowsondvd.com/news/Hazel-Season-2/16183
  4. ^ http://www.tvshowsondvd.com/news/Hazel-Season-3/16516

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]