Heatpipe

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En heatpipe.

En heatpipe är ett slutet rör med vätska inuti. Trycket i röret är sådant att vätskan förångas vid lämplig temperatur (ofta strax över rumstemperatur) och röret kan därmed användas för att effektivt leda värme, exempelvis i elektronik som datorer, genom att flytta värme från rörets ena ände till den andra (där det finns större möjlighet att kyla effektivt på normalt sätt).

Heatpipe är också en av flera tillgängliga tekniker för att transportera värme från vakuumrörsolfångare till vattenburna värmeledningssystem. I synnerhet om man har golvvärme i huset, alltså lågtemperatursystem för att värma, så kan man spara mycket på att utnyttja solvärme. Solen kan också till rimlig kostnad användas till att värma tappvarmvatten och mer högtempererat vatten till vanliga vattenburna värmeelement. I en heatpipe kan värmen bara transporteras i en riktning nerifrån där vätskan förgasas uppåt där gasen kondenseras för att rinna längs rörets insida ner och återigen förgasas. Solfångare med heatpipe-tekniken är möjligen en aning billigare att tillverka än exempelvis u-rörsolfångare, den teknik som används mest i både plansolfångare och vakuumrörsolfångare. Heatpipe-system har även lite lägre tryckförluster eftersom det värmebärande mediumet glykol, som Tyfocor m.fl. som cirkulerar mellan värmerecipienten, dvs. ackumulatortank eller plattvärmeväxlaren och solfångaren inte behöver tryckas genom flera extra meter tunn u-formad kopparrörsslinga. Därför är heatpipe åtminstone i teorin ganska effektiv. Tekniken har dock i sammanhang med solenergi flera stora nackdelar och överges allt mer till förmån för u-rörstekniken som anses vara mer hållbar och driftssäker. Bulben i toppen av ett heatpipe-rör, där den varma ångan kondenseras, kommer med stor sannolikhet över tid att ärga fast i den hylsan som omger den och som i sin tur avger värmeenergin till den cirkulerande värmebäraren. Byte av ett skadat rör blir därmed mycket svårt eller omöjligt. Alternativt är det för stor tolerans mellan bulb och hylsa och den värmeöverförande anläggningsytan blir för liten med förluster som följd. Värmeledningspasta som ibland men allt mer sällan används, kan fördröja och mildra båda problemen något men aldrig förhindra helt. Den största nackdelen är dock att vätskan i röret och bulben över tid, i värsta fall bara några få år, kommer att läcka ut och försvinna, eller kontamineras och succesivt bytas ut mot syre (luft) varpå effekten av hela anläggningen minskar drastiskt för att till slut minska till nära noll. Detta eftersom även ett hermetiskt tillslutet kopparrör låter enstaka luftmolekyler passera igenom, speciellt med de stora temperaturväxlingar som sker hela tiden i heatpipe-röret. Minsta por eller brist i tillverkningen orsakar tryckförlust och/eller vätskesvinn med effekttapp som följd. Till skillnad från u-rör där den cirkulerande vätskan kan kontrolleras, bytas ut och fyllas på måste ett bristfälligt heatpipe-rör kasseras helt. Det vill säga om man kan få loss det...