Hederslegionen

Från Wikipedia
Version från den 14 november 2017 kl. 14.39 av Tournesol (Diskussion | Bidrag) (kortar listan något - stryker grader lägre än kommendör och schablonmässigt kunglighetsutdelande till förmån för högre grader tilldelade sådana som fått det för en insats (se diskussion))
Nationella Orden av Hederslegionen
Ordre national de la Légion d'honneur
Hederslegionens kors, officer-graden.
Utdelas avFrankrikes president
LandFrankrike
TypRiddarorden
BandRött
MottoHonneur et patrie (Ära och Fosterland)
BehörighetFransmän samt utlänningar
Utdelas förUtomordentligt uppträdande inom militära eller civila verksamheter
StatusUtdelas
StormästareFrançois Hollande
GraderChevalier (Riddare)
Officier (Officer)
Commandeur (Kommendör)
Grand officier (Storofficer)
Grand-croix (Storkors)
Statistik
Instiftad19 maj 1802 av Napoléon Bonaparte
Första utdelning14 juli 1804
Rang
Nästföljande (högre)Ingen (högsta)
Nästföljande (lägre)Franska befrielseorden
Nationalförtjänstorden
Hederslegionens släpspänne
Släpspänne för storkorset.

Hederslegionen (franska: Ordre national de la Légion d'honneur) är en fransk orden instiftad den 19 maj 1802 av Napoleon och är Frankrikes förnämsta statsorden. Den utdelas av Frankrikes president, som är ordens stormästare, genom dekret och på förslag från regeringen och ordens grand chancelier (storkansler).

Orden kom att behållas under restaurationen, men hade då rang under de gamla kungaordnarna, men återbördades senare till sin rang som Frankrikes främsta orden.[1]

Medlemmar

Franska medborgare, både kvinnor och män, kan tas upp som medlemmar i orden efter framstående meriter (mérites éminents) i militär eller civil verksamhet.

Ungefär hälften av mottagarna är militärer. I modern tid är andra stora grupper av mottagare poliser, brandmän, företagare, högre statstjänstemän och domare samt särskilt framstående idrottsstjärnor. Även före detta ministrar, senatorer och parlamentsledamöter utses, men först sedan de lämnat sina politiska uppdrag. Franska parlamentsledamöter kan nämligen bara tas upp i orden för sitt mod i krigssituation. Regeringens ledamöter får inte heller utnämna dem som är ansvariga för deras ekonomiska redovisning.

Med undantag för de mottagare som utses bland försvarsmaktens anställda och krigsveteraner, där könsfördelningen är särskilt ojämn, skall orden fördelas jämnt mellan könen. För att öka spridningen bland mottagarna har dåvarande president Nicolas Sarkozy också beslutat om stärkta möjligheter för medborgarinitiativ och uppmanat regeringen att föreslå representanter för föreningslivet och ideellt engagerade.

Utländska medborgare

Utländska medborgare som tjänat Frankrike kan tilldelas ordensinsignier, men kan enligt lag[2] aldrig tas upp som ordensmedlemmar. I praktiken innebär detta dock inget hinder och utländska medborgare nämns ofta i listorna över mottagare av orden. Som exempel kan nämnas att dåvarande president Jacques Chirac genom dekret utsåg svenska medborgaren professor Gunnel Engwall. Nicolas Sarkozy har utsett svenska företagsledaren Lars Olofsson och svensk-franska professorn Anne L'Huillier samt Skolverkets generaldirektör Anna Ekström. François Hollande har utsett den svenske skådespelaren och sångaren Rikard Wolff.

Kollektivt utnämnande

Hederslegionen kan förlänas till städer, skolor, företag eller militära förband. I det senare fallet dekoreras enhetens flagga med riddartecknet. Städer visar hederslegionen i sitt stadsvapen. Ett antal skolor (i huvudsak militärskolor), Röda Korset, ett kloster och statliga järnvägsbolaget SNCF har tagit emot hederslegionen.

Klasser och värdigheter

Orden är indelad i fem klasser, nedan i fallande skala, där de två högsta anges som särskilda värdigheter (dignitées)[3]:

  • grand croix (storkors)
  • grand officier (storofficer)
  • commandeur (kommendör)
  • officier (officer)
  • chevalier (riddare)

Franska medborgare kan enbart upptas som riddare och utses efter ytterligare förtjänster till högre klass.[4] För att bli utsedd till en högre klass krävs att en viss tid förflutit och att medlemmen under den tiden visat på nya förtjänster genom att tjäna Frankrike. För att befordras från riddare till officer krävs minst åtta år, och från officer till kommendör minst fem år. För att befordras från kommendör eller storofficer till nästa klass måste minst tre år ha förflutit.

Från huvudregeln finns tre undantag[5]:

  • en tillträdande president blir ex officio ordens stormästare, och tilldelas därmed storkors
  • den som innehaft premiärministerns ämbete under minst två års tid utses (sedan 2008) automatiskt till storofficer
  • en särskilt välförtjänt mottagare kan (sedan 2008) utses till en högre klass från början, vilket hittills skett mycket sällan och den första gången när politikern och juristen Simone Veil utsågs till storofficer 2009.

Eftersom utländska medborgare aldrig upptas formellt i orden kan de utses till en högre klass redan från början. Besökande statschefer och deras makar utses därför regelmässigt till storkors som en artighet gentemot gästen.

Uteslutning ur Hederslegionen

Medlemmar som döms för grövre brott (crime) utesluts automatiskt från orden, medan medlemmar som döms för mindre brott (délit) kan uteslutas genom beslut.

Ordens insignier

Ordenstecknet är en stjärna med fem dubbla strålar, vitemaljerad och med knoppar på de tio spetsarna. Strålarna knyts samman av en grönemaljerad krans av ek- och lagerblad (före 1870 fanns här en krona[1]. Stjärnan, knopparna och kransens stjälkar är i silver för riddare och förgyllt silver för officerare. I mitten finns en guldmedaljong med Ceres huvud i profil som symbol för Republiken, omgiven av en blå cirkel med orden République Française (Franska republiken). Under kejsardömet fanns här istället en bild av Napoleon, och under kungadömet ett porträtt av Henrik IV av Frankrike[1]. Stjärnan och kransen hänger från ytterligare en krans av ek- och lagerblad, denna gång med motsatt placering. På reversen bär ordenstecknet två franska flaggor med inskriptionen Honneur et Patrie (Ära och fosterland), vilket är ordens motto sedan den grundades. Där återges också datumet för ordens grundande enligt den franska revolutionskalendern, nämligen den 29 i månaden floréal år X.

Till högtidsdräkt bärs ordenstecknet i rött band som en medalj för riddare och officer, som halskors för kommendör, som medalj och silverkraschan för storkors respektive kraschan i förgyllt silver och ordens band för storofficer. Till vardags bärs i stället en rosett eller ordensknapp[6]) på kavajslaget, motsvarande den knapp som visas mitt på släpspännet ovan. Ordensknappen är vanligt förekommande bland statstjänstemän och i diplomatkretsar.

Att bära hederslegionens ordensinsignier utan att ha rätt till det är brottsligt i Frankrike. Även bruk av utländska ordnar med ordensinsignier som är förvillande lik hederslegionens märken är förbjudet.

Svenska mottagare

Se även

Referenser

  1. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 873-74.
  2. ^ Code de la Légion d'Honneur et de la Médaille Militaire, Article R16, besökt 2011-12-28 Arkiverad 19 december 2010 hämtat från the Wayback Machine. (franska)
  3. ^ Code de la Légion d'Honneur et de la Médaille Militaire, Article R6, besökt 2011-12-28 Arkiverad 19 december 2010 hämtat från the Wayback Machine. (franska)
  4. ^ Code de la Légion d'Honneur et de la Médaille Militaire, Article R17, besökt 2011-12-28 Arkiverad 19 december 2010 hämtat från the Wayback Machine. (franska)
  5. ^ Code de la Légion d'Honneur et de la Médaille Militaire, Articles R8 och R17, besökt 2011-12-28 Arkiverad 19 december 2010 hämtat från the Wayback Machine. (franska)
  6. ^ La Légion d'honneur: Modalités de port Arkiverad 27 maj 2010 hämtat från the Wayback Machine. (franska)
  7. ^ Carl Bildt biography (engelska)

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hederslegionen&oldid=42107015”