Hedvig Charlotta Nordenflycht

Wikipedia

Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718-1763), ur Svenska Familj-Journalen

Hedvig Charlotta Nordenflycht, född 28 november 1718 i Stockholm, död 29 juni 1763 därstädes, var en svensk författare. Hon var dotter till kamreraren i Kammarkollegium Anders Andersson Nordbohm (adlad under namnet Nordenflycht) och Christina Rosin. Hon anses ibland ha varit Sveriges första feminist.

Nordenflycht växte upp i Stockholm, men flyttade 1731 till familjens bruksegendom Viby i Harbo socken i Västmanlands län. Hon gifte sig 1734 med en gammal man hon inte älskade efter ett löfte till fadern på dennes dödsbädd, men blev änka redan tre år därefter, och flyttade då tillbaka till Stockholm. hon lärde känna prästen Jacob Fabricius som hon gifte sig med av kärlek. Redan efter sju månader dog andre maken, vilket orsakade en livslång känslokris som skulle leda till självmordsförsök och fysiska sjukdomar.

Nordenflycht slog igenom med diktsamlingen Den sörgande Turtur-dufvan (1743) som författades under sorgearbetet efter hennes andra makes död. Engagerad i tidens feminism, upplysningens filosofi och dess religiösa spörsmål. Förutom poesi skrev N även rokokovisor (Dorillas kväde). Av hennes verk kan särskilt Fruentimrets försvar (1761) framhållas, i vilken Nordenflycht efter ett långt och indignerat förord skäller ut Rousseau på rimmad vers för att han inte förstår att värdesätta hennes kön.

Nordenflychts mest lästa dikt, Öfver en Hyacint, är en kärleksförklaring till en mycket yngre man vid namn Johan Fischerström, fysiokrat och amatörekonom, som blev hennes sista kärlek. De senare dikterna handlar om triangeldramat mellan dessa två och grevinnan Catharina De la Gardie som utspelade sig vintern 1762-63.

Nordenflychts invaldes 1753 i Tankebyggarorden, bland andra skalder som Creutz och Gyllenborg. Orden utgav årsboken Våra Försök.