Hedvig Elisabet Charlotta (1781)
| |||
 Örlogsvarvet i Karlskrona cirka 1782. Hedvig Elisbeth Charlotta ligger förtöjd vid kajen till vänster. Samtida laverad tuschteckning av Christian Gosselman. Sjöhistoriska museet. | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typklass/Konstruktion | Linjeskepp | ||
| Fartygsklass | Wasa-klass | ||
| Historik | |||
| Byggnadsvarv | Karlskrona örlogsvarv | ||
| Sjösatt | 1781 | ||
| Öde | Förlist i Viborgska viken 22 juni 1790 | ||
| Tekniska data | |||
| Bestyckning | 62 kanoner | ||
Hedvig Elisabet Charlotta, officiellt HM Skepp Hedvig Elisabeth Charlotta[a], var ett linjeskepp i svenska Kungliga flottan. Hon var det andra av två fartyg i Wasa-klassen, som hon bildade tillsammans med systerskeppet Wasa. Hedvig Elisabet Charlotta byggdes på Karlskrona örlogsvarv efter ritningar av skeppsbyggmästare Fredrik Henrik af Chapman och sjösattes 1781. Hennes bestyckning utgjordes av 62 kanoner av olika kalibrar på två batteridäck.
Fartyget deltog i sjöstriderna under Gustav III:s ryska krig 1788-1790 och sänktes i samband med den svenska flottans utbrytning ur Viborgska viken, den 22 juni 1790. Händelsen har gått till historien som Viborgska gatloppet, och banade väg för den avgörande svenska segern i slaget vid Svensksund, några veckor senare.
På 1990-talet lokaliserades vraket efter Hedvig Elisabet Charlotta av ett dykarlag från Sverige, som ingick i det marinarkeologiska projektet Aurora. Föremål som bärgades från vraket i under dykningarna finns nu utställda i Viborgs historiska museum i Viborg.
Fartyget fick sitt namn efter den dåvarande hertiginnan av Södermanland, sedermera drottningen, Hedvig Elisabeth Charlotta, som var gift med hertig Karl, den blivande Karl XIII.
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
- ^ Förkortningen "HMS" (Hans/Hennes Majestäts Skepp) började inte användas inom svenska flottan förrän efter 1950. Tidigare användes ”HM” (Hans Majestäts) följt av fartygstyp och namn. Benämningen "linjeskepp" kom inte i allmänt bruk i Sverige förrän omkring 1808. Fram till dess kallades dessa fartyg enbart för "skepp".[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Hägg, Erik (1942). Under blågul flagga: Vår seglade örlogsflotta och dess män 1750-1900. Stockholm: Aktiebolaget Svensk Litteratur. sid. 37
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Hägg, Erik (1941). Under tretungad flagga: Vår seglade örlogsflotta och dess män 1750-1900. Stockholm: Aktiebolaget Svensk Litteratur
- Unger, Gunnar (1923). Illustrerad svensk sjökrigshistoria, omfattande tiden 1680–1814. Stockholm: Albert Bonniers Förlag
- Petr Sorokin, översättning Ylva Toftgård (2001-2002). Marinarkeologi i nordvästra Ryssland. Sjöhistoriska Museet
Se även[redigera | redigera wikitext]
| |||||||||||