Hedvig Taube
Hedvig Ulrika Taube, född 31 oktober 1714, död 11 februari 1744, var en svensk hovdam och grevinna, som blev tysk-romersk riksgrevinna 1743. Hedvig Taube var dotter till Edvard Didrik Taube och Christina Maria Falkenberg och sondotter till Evert Fredrik Taube, syster till Cathérine Charlotte De la Gardie. Hon anses vara den enda officiella mätressen i Sveriges historia.
[redigera] Biografi
Genom Erland Broman kallades hon 1732 till hovet, för att – även om det inte uttrycktes i klartext – bli Fredrik I:s älskarinna. Hennes mor, fastrar, mostrar och två hovdamer deltog i övertalningen, Carl Tersmeden höll ett tal till henne. Då hon fördes till slottet ska hon ha sagt: "Mitt öde är hårdare än jag kan bära. Jag tvingas exponera min heder för att sauvera en genom skulder ruinerad familj." Hennes far belönades generöst i affärsuppgörelsen och upphöjdes dessutom till riksråd och greve, hennes syskon och flera av de andra som deltagit i övertalningen belönades med titlar och ämbeten trots att många var för unga för dem.
1732-34 var hon officiellt hovfröken. Bostad ordnades åt Hedvig Taube i Östra Gymnasiehuset intill Wrangelska palatset, där kungaparet residerade innan nya Stockholms slott var inflyttningsklart. Mellan 1734 och 1744 var hon kung Fredriks hålldam, och betraktad som Sveriges enda egentliga mätress. Hon höll ett eget litet hov i sitt palats där oppositionen mot Arvid Horn samlades, men personligen var hon välvilligt inställd till honom. Hon ska ha rekommenderat personer till kungen för utnämningar, och Olof Dahlin betraktades en tid som hennes "hovpoet". Hon födde fyra barn innan hon vid trettio års ålder dog i barnsäng. Året före sin död upphöjdes hon till romersk riksgrevinna av den tyske kejsaren på Fredriks initiativ; han var själv tysk lantgreve. Även hennes barn fick motsvarande titlar. Hennes två döttrar ("Mamsell Ehrlich" och Hedvig Amalia) dog redan som barn, men sönerna Fredrik Vilhelm och Karl Edvard levde till vuxen ålder, gjorde karriär och adlades till både tyska och svenska grevar under namnet von Hessenstein. Hedvig Taube avled endast nio dagar efter sin dotter Hedvig Amalias födelse; därmed stäcktes (enligt historikern Carl Georg Starbäck) kungens planer på att, sedan han 1741 blivit änkling, kunna få gifta sig med Hedvig och få parets barn offentligt erkända. Hon är begravd i Strängnäs domkyrka bredvid sin dotter Hedvig Amalia von Hessenstein, som begravdes bredvid sin mor 1752 efter att en av hennes bröder köpt en gravvård där.
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
- Hedvig Taube i Wilhelmina Stålberg, Anteckningar om svenska qvinnor (1864)
- Herman Lindqvist (1996). Historien om Sverige- Nyttan och nöjet. Värnamo: Fälths. ISBN 91-1-951282-1
- Åke Ohlmarks: Svenska krönikan
- Carl Georg Starbäck & Per Olof Bäckström: Berättelser ur svenska historien - Åttonde bandet: Frihetstiden (Stockholm 1886)
