Heinkel He 177 Greif

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Heinkel He 177A-5/R2 Greif
Heinkel He177.jpg
Beskrivning
Typ Tungt bombflygplan
Besättning 6
Första flygning 19 november 1939
I aktiv tjänst 1942-
Versioner 22
Tillverkare Heinkel
Data
Längd 20,40 m
Spännvidd 31,44 m
Höjd 6,39 m
Vingyta 102,00 m²
Tomvikt 16 800 kg
Max. startvikt 31 000 kg
Motor(er) 2 × Daimler-Benz DB610A/B
Dragkraft 2 200 kW (1 950 hk)
Prestanda
Max. hastighet 490 km/h
Räckvidd med max. bränsle 5 500 km
Max. flyghöjd 8 000 m
Stigförmåga 6 095 m på 39 min
Beväpning
Beväpning 1 × 7,92 mm MG 81 rörlig ksp i nosen
2 x 7,92 mm MG 81 rörlig ksp + 1 x rörlig 20 mm kanon i ryggtorn
2 × 13 mm MG 131 rörlig ksp i buktorn
1 × 20 mm MG 151/20 rörlig kanon i planets stjärt
Bomber 1 000 kg
(upp till 6 000 kg)
Robotar 2 × Henschel Hs 293
Övrigt Kunde även utrustas med LT 50 torpeder & Fritz X guidad bomb

Heinkel He 177 Greif var ett tyskt tungt bombflygplan som användes under andra världskriget.

Planet designades av Siegfried Günter enligt en specifikation från reichsluftfahrtministerium 1938. Flygplanet kan sägas vara en motsvarighet till USA:s superbombare B-29. Båda konstruerades för lång räckvidd och med moderniteter som tryckkabin. Greif kallades även Uralbombaren då den togs fram för att kunna bomba mål långt in i Sovjetunionen; ända bortom Ural dit många fabriker hade flyttats från områden som låg för nära tyska armen och Luftwaffe. He-177 planerade också kunna ta den tyska planerade atombomben.

Flygplanet karaktäriseras av flera avancerade konstruktionslösningar. I stället för att förse konstruktionen med fyra enkla motorer byggdes motorerna ihop två och två. Denna konstruktion var inte problemfri och flera spontana motorbränder gav planet öknamnet "brinnande likkistan".

En del av den defensiva beväpningen placerades i fjärrkontrollerade torn. Offensiv beväpning var bland annat målstyrda glidbomber samt dito attackrobotar.

Första flygningen med prototypen var tvungen att avbrytas då motortemperaturen steg hastigt och oroväckande vibrationer i konstruktionen upptäcktes. Efter att den andra prototypen havererat omdesignade man stjärtpartiet. Den femte prototypen var den första att bära vapen. Detta plan förolyckades på grund av motorbrand. Efter denna olycka byggdes ytterligare tre prototyper. 1942 kom den första produktionsvarianten från fabriken, Arado byggde 130 plan i fyra undervarianter (He 177A-1/R1 - He 177A-1/R4).

Under första halvan av 1944 deltog plan stationerade i Tyskland och Frankrike i operation Steinbock, en bombräd mot brittiska mål. På grund av bränslebrist och koncentrationen på jaktplansproduktion drogs så gott som alla He 177 ur aktiv tjänst under 1944. Ett av dessa plan skickades till Letov i Prag där det modifierades för att kunna bära den tyska atombomben (som aldrig färdigställdes).

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • He 177A-0, förproduktionsvariant. 35 exemplar byggdes.
  • He 177A-1, första produktionsvarianten utrustad med två Daimler-Benz DB 606-motorer på 2 013 kW (2 700 hk). Max startvikt låg på 30 000 kg och den kunde bära 6 000 kg bomber.
  • He 177A-3, totalt byggdes det 170 stycken plan av denna variant.
    • He 177A-3/R1, undervariant till A-3 som tillverkades i 15 exemplar. Den var utrustad med två Daimler-Benz DB606A/B-motor
    • He 177A-3/R2, undervariant till A-3 som hade förbättrad beväpning.
    • He 177A-3/R3, undervariant till A-3 som kunde bära tre Henschel Hs 293 glidbomber.
    • He 177A-3/R4, undervariant till A-3 som var utrustad med FuG 203 målsökare för glidbomberna.
    • He 177A-3/R5, undervariant till A-3 försedd med en 75 mm kanon.
    • He 177A-3/R7, undervariant till A-3 som kunde bära två torpeder.
  • He 177A-4, tänkt höghöjdsvariant, denna utvecklades senare som He 274A men när de allierade intog Paris väntade protorypen fortfarande på att flyga vid Farman fabriken i Suresnes.
  • He 177A-5, slutiltig produktionsversion med bland annat förstärkt vinge, kraftfullare motorer och kortade stag till landningshjulen. Totalt så tillverkades det 565 plan av denna variant (inräknat undervarianter).
    • He 177A-5/R1-He 177A-5/R4, undervarianter till A-5 med mindre ändringar i beväpningen
    • He 177A-5/R5, undervariant till A-5 med ändringar i utförandet av bombrummet, en fjärrkontrolerad barbett monterades längst bak
    • He 177A-5/R6, undervariant till A-5 med ändringar i utförandet av bombrummet
    • He 177A-5/R7, undervariant till A-5 med tryckkabin för besättningen
    • He 177A-5/R8, undervariant till A-5 med modifieringar i beväpningen
  • He 177A-6/R1, sex stycken byggdes av denna variant alla med olika modifieringar för att se vad som skulle kunna tas med i produktionsvarianten av He 177A-6
  • He 177A-6/R2, variant med modifierad främre flygkropp och ny beväpning som bestod av två 20 mm MG 151/20 kanoner, fyra MG 81 kulsprutor och tre MG 131 kulsprutor.
  • He 177A-7, tänkt höghöjdsvariant.
  • He 177B, oriktig variantbeteckning för plan som egentligen är av typen Heinkel He 277 (en vidareutveckling av He 177A-3). Den infördes för att man skulle komma runt det faktum att designen inte hade de styrandes godkännande.
  • Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Heinkel He 177 Greif.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Chant, Chris - Aircraft of World war II - Grange Books, 2000 - ISBN 1-84013-336-8.
  • Mondey, David - The Hamlyn Concise Guide to Axis Aircraft of World War II - London: Chancellor Press, 2004 - ISBN 1-85152-966-7.
  • Munson, Kenneth - Bombers 1939-45 - London: Bounty Books, 2004 - ISBN 0-7537-0919-8.