Helene Schjerfbeck

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Helene Schjerfbeck, 1890

Helene (Helena Sofia) Schjerfbeck, född 10 juli 1862 i Helsingfors, död 23 januari 1946 i Saltsjöbaden, var en finsk konstnär. Hon var syster till arkitekten Magnus Schjerfbeck.

Schjerfbeck började måla i 1800-talets naturalistiska och historiserande stil men utvecklade genom åren ett alltmer reducerat och sparsmakat modernistiskt måleri. Hon är mest omtalad för sina uttrycksfulla och avskalade självporträtt — de flesta och mest kända målade under åren 1939–1945 då hon var kring åttio år gammal.[1] Andra kända Schjerfbeckmålningar är Konvalescenten [2] och Grönt stilleben [3] som 1991 trycktes på finska frimärken.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Schjerfbeck växte upp under små omständigheter i en finlandssvensk helsingforsfamilj. Fadern var tjänsteman vid järnvägen och efter hans för tidiga död i tuberkulos 1876 levde familjen på moderns änkepension samt på att hyra ut rum. När Schjerfbeck vid fyra års ålder föll nedför en trappa och fick en allvarlig höftskada kunde familjen inte bekosta läkarvård och man lät skadan självläka. Följden blev att Schjerfbeck resten av livet i perioder plågades av smärtor och fick en haltande gång vilket troligen har bidragit till hennes omvittnade tillbakadragenhet.[4]

1873, endast 11 år gammal, blev hon antagen vid Finska Konstföreningens ritskola där hon bland annat studerade under Adolf von Becker. Vid 18 års ålder vann hon sådan beundran för sitt historiemåleri att hon fick ett stipendium att studera i Frankrike. Schjerfbeck började vid Académie Colarossi i Paris 1880 och ytterligare stipendier gjorde att hon under det följande decenniet kunde göra studieresor till Bretagne, St Ives/Cornwall, Rom, Florens, Wien och St Petersburg.

Efter studieresorna bodde Schjerfbeck i Helsingfors och arbetade under några år som lärare på Konstföreningens Ritskola. Schjerfbeck trivdes inte i huvudstadens konstnärskretsar och blev inte heller uppskattad under det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets nationalromantiska period då Akseli Gallen-Kallela var det stora namnet. Hon deltog dock under dessa år i samlingsutställningar i bland annat Helsingfors och Åbo.

1902 flyttade hon tillsammans med modern till den lilla staden Hyvinge norr om Helsingfors där de kom att bo i tjugo år i ett rum och kök. De var under åren i Hyvinge hon utvecklade sitt modernistiska måleri. Hon inspirerades av Manet, van Gogh, Cézanne, impressionisterna och symbolisterna som hon studerade i nyutkomna konstböcker, samt av samtida konstnärer som hon följde i tidskrifterna The Studio, L’Art et les Artiste och Ord & Bild. Genom konsthandlaren Gösta Stenman fick hon se originalmålningar av Juan Gris, Marie Laurencine, Tyko Sallinen och andra.

Konsthandlaren och galleristen Gösta Stenman hade kontaktat Schjerfbeck 1913 och det var han som skulle göra henne känd. Han köpte upp hennes målningar som han sålde i sin konsthandel i Helsingfors och snart kom de överens om ett kontrakt där han betalade henne lön. Den 12 september 1917 öppnade Stenman hennes första separatutställning i sitt Helsingforsgalleri. Detta blev en slags come-back för Schjerfbeck. Några år senare fick hon pensions-och statsbidrag och förlänades orden Finlands vita ros.

Ett par år efter moderns död 1923 bosatte sig Schjerfbeck i kuststaden Ekenäs där hon stannade tills hon under kriget flyttade till ett sanatorium och därefter till Saltsjöbaden utanför Stockholm.

I början av 1930-talet öppnade Stenman ett galleri i Stockholm och utställningen där 1937 blev Schjerbecks definitiva genombrott:

”Själv bevarar jag minnet av Stenmans första Schjerfbecksutställning 1937 som en av de starkaste upplevelser, som under ett snart trettioårigt kritikerliv beskärts mig.” — Konst- och arkitekturkritikern Gotthard Johansson.[5]
 
”Inför Helene Schjerfbecks konst tystnar av sig själv frågan om gammalt och nytt, ja, till och med gott eller dåligt. Här står man inför den stora konsten, här är heligt rum.” — Gotthard Johansson.[5]

Schjerfbeck avled på Saltsjöbadens Badhotell den 23 januari 1946. Hennes grav finns på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.

Den största samlingen av Schjerfbecks konst förvaltas idag av Ateneum i Helsingfors. Betydande samlingar finns även på Villa Gyllenberg och Didrichsens konstmuseum i Helsingfors.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Gotthard Johansson: Helene Schjerfbecks konst: Ett urval målningar, teckningar och litografier, 1940
  • Ahtela H. (Pseud. för Einar Reuter) Helene Schjerfbeck, 1953
  • Camilla Hjelm: Modernismens förespråkare, Gösta Stenman och hans konstsalong. Diss, Helsingfors universitet. Statens konstmuseum, Centralarkivet för bildkonst 2009. ISBN 978-951-53-3182-3.
  • Lena Holger: Och jag målar ändå. Brev till Maria Wiik 1907-1928, SLS/Atlantis 2011
  • Lena Holger: Helene Schjerfbeck, liv och konstnärskap, Raster Förlag 1987, ISBN 91-87214-016
  • Rakel Liehu: Helene, en roman om Helene Schjerfbeck, Forum 2005, ISBN 91-37-12636-9

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Självporträtt 1944. Finska Statens Konstsamlingarl”. http://kokoelmat.fng.fi/wandora/w?lang=se&action=gen&si=http%3A%2F%2Fwww.muusa.net%2FE42_Object_Identifier%2FA_IV_3744&imagesize=0. 
  2. ^ Konvalescenten. Finska Statens Konstsamlingar
  3. ^ Grönt stilleben. Finska Statens Konstsamlingar
  4. ^ Lena Holger: Helene Schjerfbeck, liv och konstnärskap, Raster Förlag 1987
  5. ^ [a b] från förordet i Lena Holger: Helene Schjerfbeck, liv och konstnärskap, Raster Förlag 1987

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]