Hälsingborgs stads spårvägar

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Helsingborgs stads spårvägar)
Hoppa till: navigering, sök
Spårvagn 39 från Helsingborg finns bevarad vid Sveriges Lokaltrafikmuseum i Malmköping.
Helsingborgs stads spårvägar.

Helsingborg (mellan 1912 och 1971 stavat Hälsingborg), har haft spårvägstrafik mellan 1903 och 1967. Nu finns relativt långt framskridna planer på nya spårvägssträckningar, som kan stå klara till 2018 eller 2020. För detta ämne, se Helsingborgs stadstrafik.

Hälsingborgs stads spårvägar (HSS), ursprungligen Helsingborgs stads spårvägar, invigdes i samband med Helsingborgsutställningen 1903. Staden blev därigenom den tredje i Sverige med elektrisk spårvägsdrift.

Innan dess fanns en järnväg (kallad Helsingborg-Råå-Ramlösa Järnväg, även kallad "Decauvillen"), på sträckan Helsingborg-Råå/Ramlösa, öppnad 1891. Den ersatte en kortare hästspårväg Ramlösa Bad-Ramlösa Brunn som fanns 1877-1890.

För elspårvägen fanns från början linje 1 från ungefär där S:t Jörgens plats nu ligger, längs Drottning- och Järnvägsgatorna för att sedan svänga österut längs Trädgårdsgatan och sedan söderut längs Södergatan fram till den plats där denna korsas av järnvägen till Ramlösa, ungefär där brandstationen nu ligger. Linje 2 drogs från korsningen av Drottninggatan och Tågagatan för att sedan följa samma sträckning som linje 1 fram till den s.k. "Knutpunkten", belägen där gatorna Trädgårdsgatan, Bergaliden, Södra Storgatan och Södergatan möts. Här fortsatte linje 2 österut upp för Bergaliden för att sluta vid S:t Pedersgatan. Spårvägen invigdes den 10 juni 1903.

1921 byggde man ut med en linje från S:t Jörgens plats österut längs Hälsovägen, som sedan svängde norrut vid Kopparmölleplatsen och följde Pålsjögatan ut till Pålsjö kyrkogård. Året efter förlängdes linje 2 norrut längs Drottninggatan för att sluta vid Pålsjö bäck. 1924 tog spårvägen över driften av Decauvillen och samma år byggdes huvudlinjen ut till dubbelspår samtidigt som man byggde ut med linje 6 till Wilson Park. Det fanns sex linjer efter det. När linjenätet det var som störst fanns linjer till Pålsjöbaden, Senderöd, Stattena, Wilson Park, Ramlösa och Råå.

Helsingborgs spårvagnar var blåa i likhet med vagnarna i de flesta svenska städer.

Under åren 1951-55 lades flera linjesträckningar i ytterområdena ner och de resterande delarna av linjenätet försvann vid högertrafikomläggningen 1967. De flesta av vagnarna skrotades därefter men relativt många av Helsingborgs spårvagnar har bevarats i Malmköping av Svenska Spårvägssällskapet. Vid spårvägstrafikens upphörande 1967 ändrades trafikföretagets namn till Hälsingborgs Trafikverk (från 1971 Helsingborgs Trafikverk).

Utredningar om ny spårväg[redigera | redigera wikitext]

För närvarande utreds anläggning av ny spårväg i Helsingborg.[1] I en förstudie från 2013 föreslås spårväg till Höganäs, Väla centrum, Ramlösa och Ättekulla, med möjlig trafikstart 2022.[2][3]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Andersson, Ingvar (2003) Spårvägen i Helsingborg - en pärla vid sundet, Stockholm: Trafiknostalgiska Förlaget
  • Rigstam, Ulf (1993) I fäders spår ..., Helsingborg: Helsingborgstrafikens museiförening, ISBN 91-630-1765-2

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Helsingborg: Spårvagnar i Helsingborg. Läst 15 feb 2014.
  2. ^ Förstudie Spårvägstrafik Helsingborg-Höganäs Förslagshandling 2013-08-28. Läst 15 feb 2014.
  3. ^ Spårväg Helsingborg-Höganäs 2013-08-28. Läst 15 feb 2014.