Helsingborgs stadstrafik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stadsbuss linje nr 5 mot Mariastaden vid hållplats Rådhuset.
Foto: Rebecka Hadell

Helsingborgs stadstrafik består numera endast av ett stadsbussnät som sedan 2005 drivs av Skånetrafiken, först genom bussföretaget Arriva men sedan 2013 av Nobina. Fram till Arrivas övertagande drevs lokaltrafiken av kommunen under namnet Helsingborgstrafiken. Tidigare fanns även spårvagnar i staden, men dessa lades ner i och med högertrafikomläggningen 1967. Planer finns att åter införa spårvagnstrafik, vilket hänger samman med liknande planer i Lund och Malmö. 2018 har nämnts som ett möjligt startår.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Huvudman för stadstrafiken i Helsingborg är sedan 1997 Skånetrafiken och drevs från starten 2005 av trafikbolaget Arriva och sedan 2013 av Nobina. Dock sker utveckling och planering i samarbete mellan Helsingborgs kommun, Skånetrafiken och Arriva (nu Nobina). Helsingborgs kommun, Skånetrafiken och Arriva ingick 2004 ett avtal kallat "Bussvision 2014", vars syfte är att få fler att åka kollektivt genom att öka turtätheten, förbättra busshållplatserna, skapa särskilda körfält för bussar alternativt bussgator och ge bussarna företräde vid stoppljus i högtrafikerade korsningar. Målet är att fördubbla antalet resande till 15,2 miljoner år 2014 och därigenom förbättra miljön och luftkvaliteten i centrum.

Traditionellt sett har fordonen i Helsingborgs stadstrafik haft blå färgsättning, vilket var den färg som spårvagnarna hade då de gick i staden. Under 90-talet var bussarna vita med en blåröd rand längs sidan (Swebus-lackerade). Runt millennieskiftet bytte man dock tillbaka till en blå färg på bussarna, dock med en mer mörkblå ton, med ett utsnitt av stadsvapnet i vitt på bussarnas bakre del. När Skånetrafiken tog över driften den 12 juni 2005 byttes alla bussar ut mot gröna bussar, vilket ska symbolisera att bussarna kör på miljövänligt bränsle, men det är även den traditionella färgen på Malmös stadstrafik – gröna som i parkerna i "Parkernas stad".

Linjenät[redigera | redigera wikitext]

Linjerna 1, 2 och 3 kan betecknas som huvudlinjer i Helsingborg och de kör extra täta turer med så lite som 5 minuters intervall vid rusningstrafik. Dessutom tillhör även linjerna 4, 6, 7 och 8 det reguljära linjenätet, men dessa har inte lika tät trafik. Den 17 augusti 2008 lades den så kallade "Tvärlinjen", linje 21, till linjenätet, som sträcker sig från norra till södra Helsingborg via stadens ytterkanter, alltså passerar denna inte centrum. Denna linje fortsatte vid vissa tillfällen även till Bårslöv, men denna delen ersattes av regionbusslinje 291 den 17 augusti 2014. Den 13 december 2009 tillkom linje 22 som ett snabbare alternativ till linje 2 för resor till/från Väla Centrum med ändhållplats vid Ikea. Vissa turer på linje 2 vänder vid Florettgatan respektive fortsätter till Raus Södra. Väla Centrum är borttagen som ändhållplats efter tillkomsten av linje 22. Linje 5 förlängs från Ramlösagården till Fjärilsdalen på motsatta sidan Österleden från december 2012. Linje 26 förlängs även till ett nytt industriområde på andra sidan av motorvägen från Ridhuset.

Till detta finns linje 10, som är en servicelinje och mest trafikerar stadens olika vårdinrättningar, linjerna 23, 27, 91 och 98 som är direktlinjer till arbetsintensiva områden och går vardagar vid arbetsdagens början och slut. Därutöver finns Olympiabussen, linje 84A, 84B, 84C, 84D och 84E som går till Olympia de dagar som Helsingborgs IF har hemmamatch. Linje 84 har också fått två "regionbussdelar" från Jonstorp, Höganäs och senast från Rydebäck. Jonstorps och Höganäsdelen trafikerar samma körväg som linje 220 och 225 och Rydebäcksdelen följer linje 219's körväg till Ramlösa Station varefter den går till Olympia. Linje 84 går även till damfotbollslaget Stattena IF:s hemmamatcher och innebandylaget FC Helsingborg:s hemmamatcher. Samtliga dagar ifråga bär stadsbussarna vimplar för respektive lag som har hemmamatch. För trafik norrut längs kusten används den så kallade Pendeln mellan Rydebäck, Helsingborg och Domsten, linje 219, som anses ha så hög turtäthet att en stadsbuss här är överflödig. Dock avskaffades linje 219 mellan Domsten och Knutpunkten den 11:e december 2011 och ersattes med stadsbusslinje 8 som förlängdes från Konserthuset till Domsten. Linje 219 trafikerar nu endast sträckan Knutpunkten-Rydebäck.

Huvudlinjer[redigera | redigera wikitext]

Hållplatsskylt vid Gustav Adolfs torg.
Linje Sträckning Linjekarta/Tidtabell
1 DalhemKnutpunktenRåå/Ättekulla 1
2 Ödåkra/Maria stationKnutpunktenÄttekulla(-Ättekulla Ind.Omr) 2
3 Hjälmshult/Mariastaden-KnutpunktenElineberg/Humlegården 3
4 VästergårdKnutpunktenRamlösagården 4
6 MariastadenOlympia-Knutpunkten 6
7 Brohult/Lundsbäck–KnutpunktenAdolfsberg 7
8 Lundsbäck–HusensjöKnutpunktenHittarp-Domsten 8
22 Väla Centrum-BergaKnutpunkten 22

Övriga linjer[redigera | redigera wikitext]

Linje Sträckning Linjekarta/Tidtabell
10 Drottninghög-Västra BergaRingstorp-TågaborgLasarettet-Konserthuset 10
21 Berga industriområde–Filbornaskolan Ö-Ramlösa stationHögasten 21
23 Knutpunkten-Långeberga 23
26 Tostarp-Ridhuset-Stattena-Lasarettet-Knutpunkten 26
27 Väla byStattenaLasarettet-Knutpunkten 27
89 Nattbuss 89
91 Brohult–LasarettetKemiraHögasten 91
98 Kungshult-Mariastaden-Maria station 98

Olympiabussen[redigera | redigera wikitext]

Linje Linjesträckning Linjekarta/Tidtabell
84A HittarpOlympia 84
84B MariastadenOlympia 84
84C DrottninghögOlympia 84
84D Raus SödraOlympia 84
84E RååOlympia 84

Ändringar vid tidtabellsskiftet Augusti 2014[redigera | redigera wikitext]

Linje 2 kommer att köra via Stattena Centrum och Ringstorpsvägen i stället för genom Tågaborg. Tågaborgstrafikeringen tas över av linje 3.

Linje 3 tar över linje 5's körväg mellan Hjälmshult och Knutpunkten. Dock övertar linje 3 linje 2's trafikering av Tågaborg.

Linje 4 återkommer och tar över linje 3 mellan Västergård och Knutpunkten. Mellan Knutpunkten och Ramlösagården övertar den efter linje 5.

Linje 5 försvinner

Linje 7 förlängs till Brohult som ersättning för linje 9 som läggs ner.

Linje 9 läggs ner

Linje 10 omläggs och får en rundvända Fredriksdal och Drottninghög med hållplats Minörgatan som formell sluthållplats.

Linje 21 omläggs till att ej längre trafikera Dalhem och Västergård utan gå raka vägen och få ändhållplats Högasten. Högasten-Bårslöv ersätts av en ny regionbusslinje med nummer 291.

Pågatåg i Helsingborg[redigera | redigera wikitext]

Pågatågen har flera stopp inom Helsingborgs tätort, nämligen förutom centralstationen även Maria och Ramlösa, och de används även vid resor inom staden.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Decauvillen[redigera | redigera wikitext]

På slutet av 1800-talet hade Helsingborg expanderat så häftigt att behovet av någon slags ordnad kollektivtrafik ökat märkvärt. Tidigare hade man kunnat nå de flesta delarna av staden till fots, men då områdena i Raus och Pålstorp söder om staden byggdes ut insåg ägarna till dessa marker, konsulerna Persson och Sylvan att förbättrade kommunikationer krävdes. Från 1870-talets början hade sträckan mellan Helsingborg och Råå trafikerats av hästomnibussar, vilka dock hade begränsad kapacitet, och därför anlades en smalspårig järnväg, Helsingborg-Råå-Ramlösa Järnväg, även benämnd "Lilla Spöket" eller "Decauvillen" på sträckan Helsingborg-Råå-Ramlösa 1891. Denna utökades senare med stickspår till Kopparverket och Råå mekaniska verkstad. År 1906 breddades banan till normalspår och elektrifierades.

Spårvägen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Hälsingborgs stads spårvägar

År 1899 hade ett förslag om att utreda huruvida en elektrisk spårväg skulle kunna anläggas i staden. 1902 antogs förslaget av fullmäktige och man fastslog de första två linjernas sträckning. Linje 1 skulle gå från ungefär där S:t Jörgens plats nu ligger, längs Drottning- och Järnvägsgatorna för att sedan svänga österut längs Trädgårdsgatan och sedan söderut längs Södergatan fram till den plats där denna korsas av järnvägen till Ramlösa, ungefär där brandstationen nu ligger. Linje 2 drogs från korsningen av Drottninggatan och Tågagatan för att sedan följa samma sträckning som linje 1 fram till den så kallade "Knutpunkten", belägen där gatorna Trädgårdsgatan, Bergaliden, Södra Storgatan och Södergatan möts. Här fortsatte linje 2 österut upp för Bergaliden för att sluta vid S:t Pedersgatan. Anläggningsarbetena gick snabbt och spårvägen kunde invigas i tid till industri- och slöjdutställningen den 10 juni 1903. Därmed blev Helsingborg den tredje staden i riket att få elektrifierade spårvägar efter Stockholm (1901) och Göteborg (1902). År 1921 byggde man ut med en linje från S:t Jörgens plats österut längs Hälsovägen, som sedan svängde norrut vid Kopparmölleplatsen och följde Pålsjögatan ut till Pålsjö kyrkogård. Året efter förlängdes linje 2 norrut längs Drottninggatan för att sluta vid Pålsjö bäck. År 1924 tog spårvägen över driften av Decauvillen och samma år byggdes huvudlinjen ut till dubbelspår samtidigt som man byggde ut med en linje till Wilson Park. Därmed hade linjenätet nått sin största utsträckning. Från 50-talet kortades flera av linjerna ner och i och med högertrafikomläggningen 1967 lades hela linjenätet ner då man ansåg att ombyggnaderna skulle bli allt för dyra. Spårvägen ersattes istället av bussar.

Busstrafik[redigera | redigera wikitext]

Den första kommunala busslinjen startades 1928 och gick från Sundstorget till Kalmargatan i stadsdelen Husensjö. Länge var denna den enda reguljära busslinjen, men på 1930-talet kompletterades spårvägsnätet med busslinjer. Efter andra världskriget byggdes bussförbindelserna ut i allt större grad, vilket ledde till minskad spårvägstrafik. Vid spårvägstrafikens upphörande 1967 ändrade Hälsingborgs stads spårvägar namn till Hälsingborgs Trafikverk (från 1971 Helsingborgs Trafikverk), vilket den 1 januari 1987 ändrades till Helsingborgs Lokaltrafik.

Hösten 1990 tillsatte Helsingborgs kommunfullmäktige ledamöter till två styrelser, dels ett renodlat kommunalt trafikföretag, dels en förvaltning för planering, upphandling och marknadsföring av kollektivtrafiken. Den nya organisationen trädde i kraft den 1 januari 1991, då Trafikstyrelsen med förvaltningen Trafikkontoret, i marknadsföringssammanhang kallat Helsingborgstrafiken, och ett kommunalt trafikföretag med namnet Helsingborgsbuss AB inrättades. Våren 1992 lades stadstrafiken ut på anbud och i konkurrens med bland andra nämnda kommunala bolag och AB Linjebuss blev det Swebus som lade det lägsta anbudet och fick överta trafiken från den 1 juli 1992 och sex år framåt, men kom att behålla denna fram till 2005. Avtalet innebar att Swebus köpte Helsingborgsbuss AB med huvuddelen av personalen, fordonen samt hela kvarteret Triangeln. Swebus kom även att ansvara för både planering, marknadsföring samt till viss del av biljettpriserna för stadstrafiken efter att trafikkontoret Helsingborgstrafiken något senare avvecklats.

Först kördes trafiken på ett vanligt bruttoavtal, men under 1995 omvandlades avtalet först till ett incitamentsavtal och 1997 till ett nettoavtal. När den nya för Skåne gemensamma huvudmannen bildades 1997, valde Helsingborgs kommun att lämna över trafikhuvudmannaskapet till Skånetrafiken. Nettoavtalet för trafiken övergick då till Skånetrafiken att förvalta. Under 2004 upphandlades stadstrafiken igen med trafikstart sommaren 2005. Vinnande bussbolag denna gången var Arriva. Helsingborgs kommun, Skånetrafiken och Arriva har ett trepartsavtal med incitament, men Skånetrafiken har återtagit de uppdragen gällande strategisk trafikplanering, marknadsföring samt biljettpriser.

Nettoavtalet i Helsingborg var det första av sitt slag i Sverige, och har fått en del efterföljare. Avtalsformen är dock mer komplicerad än vanliga bruttoavtal vilket ställer andra krav både på utförare men framförallt på beställaren. Nettoavtal har visat sig fungera bra för att öka resandet och sköta trafiken effektivt utifrån en given ram. Vill man öka resandet kraftigt krävs dock utbudsökningar, vilket man i så fall måste ha tagit höjd för i avtalet.

Spårvägsplaner[redigera | redigera wikitext]

I samarbete med Skånetrafiken pågår planering för spårväg i både Malmö, Lund och Helsingborg. År 2010 uttalades en ambition om att till 2018 eller 2020 skulle de första linjerna i Helsingborg kunna vara på plats.[1][2] Ett antal linjer planeras i staden. Det finns även planer på en regional spårväg via Mariastaden mot Höganäs. År 2013 blev en förstudie klar för stadsspårvägarna[3] men ingen detaljplanering eller beslut om byggstart har gjorts. Förslag om trafikstart är nu 2022 för den första linjen som föreslås vara centrum-Väla. Sedan föreslås Stattena-Höganäs och slutligen centrum-Ättekulla med gren till Ramlösa.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Det här beslutades i kommunfullmäktige den 28 april 2010[död länk]
  2. ^ Helsingborg kan få spårväg igen [död länk]
  3. ^ Spårvagnar i Helsingborg

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Johannesson, Gösta (1980). Helsingborg : Stad i 900 år. Stockholm: AWE/Geber. ISBN 91-20-06249-4
  • Ranby, Henrik (2005). Helsingborgs historia, del VII:3 : Stadsbild, stadsplanering och arkitektur. Helsingborgs bebyggelseutveckling 1863-1971. Helsingborg: Helsingborgs stad, ISBN 91-631-6844-8
  • Rigstam, Ulf (1993). I fäders spår..., ISBN 91-630-1765-2

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]