Helsingfors spårvägar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sedan 1999 har de nya låggolvsspårvagnarna trafikerat i Helsingfors.

Helsingfors spårvägar är en del av den kollektivtrafik som bedrivs av Helsingfors stads trafikverk (HST). Spårvagnarna (på vardaglig helsingforsska spåror) är i synnerhet i centrum en väsentlig del av stadsmiljön och den dagliga trafiken. Trafiken sköts av HST-Spårvägstrafik.

Beroende på hur man räknar finns det för närvarande nio till tretton spårvägslinjer i Helsingfors (1, 1A, 2, 3, 4, 4T, 6, 6T, 7A, 7B, 8, 9 och 10; Linjerna 7A och 7B kör samma linje men åt olika håll, 4T och 6T är variationer av sin huvudlinje). Deras sammanlagda passagerarantal är något större än antalet passagerare i Helsingfors metro. År 2004 gjordes totalt 56,6 miljoner spårvagnsresor.

Man har försökt att ersätta de äldre spårvagnarna med nya Variotram-låggolvsspårvagnar, men på grund av tekniska problem har omställningen gått långsamt och de äldre ledvagnarna är alltjämt de vanligaste på linjenätet. För att lösa vagnbristen har trafikverket köpt begagnade tyska spårvagnar.

Linjer[redigera | redigera wikitext]

Helsingfors spårvägslinjer
Linjenummer Från Via Till I trafikA Depå
1 Salutorget Kottby 10:00–15:00 Forsby
1A Eira Salutorget Kottby 06:00–09:30
15:00–18:30
Forsby
2B Brunnsparken Salutorget, Kampen, Tölö Nordenskiöldsgatan (Djurgården) 06:00–01:30 Forsby
3B Brunnsparken Eira, Järnvägstorget, Berghäll Nordenskiöldsgatan (Djurgården) 06:00–01:30 Forsby
4 Skatudden Munksnäs 06:00–01:30 Tölö
4TC Skatuddens terminal Munksnäs 10:00–11:30
16:00–17:00
Tölö
6 Sandviken Arabia 06:00–23:30 Forsby
6T Västra terminalen Sandviken Arabia 13:00–15:00 Forsby
7AD Senatstorget Tölö, Böle Senatstorget 06:00–23:30 Forsby
7BE Senatstorget Böle, Tölö Senatstorget 06:00–23:00 Forsby
8 Busholmen Sörnäs Arabia 06:00–23:30 Forsby
9 Västra terminalen Berghäll Östra Böle 06:00–23:30 Forsby
10 Kirurgen Lillhoplax 06:00–23:30 Tölö

AUngefärliga tider BEgentligen samma 8-formade linje: spårvagnarna byter nummer vid ändhållplatserna 2>3 och 3>2 CEndast då färjor anländer DRinglinje medsols ERinglinje motsols

Spårvägsnätets linjekarta.

Teknik och infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Helsingfors spårvägsnät är en gatuspårväg utan egentliga snabbspårvägssträckor (med ett egenartat undantag, nämligen tjänstesträckan mellan Vallgård och Forsbydepån). Spårvidden är 1000 millimeter, alltså meterspår. Linjenätet är helt dubbelspårigt. Eftersom de spårvagnar som är i bruk i dag är av enriktningstyp har linjenätet vändslingor. På delar av nätet har spårvagnarna en egen banvall, avskild från övrig trafik med en linje eller refug, medan spårvägstrafiken på andra håll inom nätet är blandad med övrig trafik.

Det finns totalt 108 km spårvägsspår (inräknat vändslingor och med dubbelspår räknade var för sig) i Helsingfors, varav de trafikerade banorna utgör 46 km dubbelspår. Alla spårvagnslinjer bildar tillsammans ett ruttnätverk på 71 km.

Spårvagnarna får sin kraft från el som de hämtar från en kontaktledning över spåren. Särskilda matningsstationer distribuerar 600 volt likspänning till nätet.

Spårvägen har egna trafiksignaler, som grundar sig på symboler i stället för färg. Pil uppåt motsvarar det gröna, ett vågrätt streck det gula och S det röda ljuset. Spårvagnarna har prioritet framför övrig trafik i signalsystemet med hjälp av Helmi-systemet. Även om detta minskar väntetiden, fungerar det inte perfekt, varför ofta även spårvagnarna måste vänta i korsningarna. Helmi-systemet används också för att ge tidtabellsinformation i realtid på vissa mycket använda hållplatser.

Spårvagnsmodeller[redigera | redigera wikitext]

I dagens läge används följande modeller:

  • 40 st. Variotram låggolvsspårvagnar (tillverkade 1998-2004 av Adtranz, sedermera Bombardier)
  • 42 st. NrII ledspårvagnar (1983-1987 av Valmet/Strömbergs)
  • 40 st. NrI ledspårvagnar (1973-1975, Valmet/Strömbergs)
  • 4 st. GT6 (1970, Düwag), som importerades begagnade från Mannheim för att lindra vagnbristen
  • 6 st. GT8N (1962, 1964, Düwag), som importerades begagnade från Tyskland för att lindra vagnbristen

Utöver dessa används i mindre utsträckning:

  • HM V -spårvagnar ("mustanger") (1959)
  • GT8 (Düwag), som används i beställd trafik
  • RM1 (1955), som renoverats i ursprungligt skick och används i beställd trafik

Man kommer att renovera NrII -spårvagnarna och förlänga dem med en mellandel med lågt golv. Puben Spårakoff som kör turistturer är en ombyggd HM V - spårvagn. ("Spåra" är det helsingforssvenska vardagsordet för spårvagn.)

År 2010 har minst 40 nya spårvagnar beställs för leverans 2014-2015. De är från den finska tillverkaren Transtech. [1]

Variotram låggolvsvagnar[redigera | redigera wikitext]

Helsingfors stad fick sin första låggolvsvagn av typen Variotram i augusti 1999. Helsingfors stad beställde totalt 40 stycken vagnar av tillverkaren Bombardier. Vagnarna har haft flera problem och brister och en stor del av dem har inte kunnat sättas i trafik. Till exempel den 20 mars 2007 kunde 19 av 40 nya låggolvsvagnar inte sättas i trafik. Tillverkaren har tagit vagnarna tillbaka till Tyskland för reparation vilket skett på tillverkningsgarantins bekostnad, men stadens trafikverk är inte nöjt. Det har dessutom visat sig att karosseriet håller endast 6 år mot förmodade 30 år. I mars 2007 började trafikverket utreda de juridiska grunderna för att häva köpet av "skrothögarna", som biträdande stadsdirektör Pekka Sauri uttalade sig. Trafikverket planerar i stället att ta i bruk en mellandel med lågt golv som installeras i de gamla spårvagnarna från 1980-talet. Andra alternativ är att köpa flera begagnade vagnar.[2]

Depåer[redigera | redigera wikitext]

Spårvagnarna i Helsingfors använder tre depåer:

  • Forsby hall, som används för förvaring och service av 2/3 av spårvagnarna. I Forsby finns också utbildningsutrymmen.
  • Tölö hall är den minsta depån och används av 1/3 av spårvagnarna
  • Vallgårds depå används för reparationer och där finns också HST-Spårvägstrafiks huvudkontor.

Historia[redigera | redigera wikitext]

1970-talets ledvagnar är alltjämt den allmännaste spårvagnstypen i Helsingfors.

På sommaren år 1891 invigdes Helsingfors första spårvagnar. De enkelspåriga rutterna var två och gick längs med Östra (nuv. Tavastvägen) respektive Västra Chaussén (nuv. Mannerheimvägen) och korsade varandra vid Esplanaden. Man beslöt att de hästdragna spårvägarna skulle ha en spårvidd på exakt en meter. Hästarna arbetade tre timmar om dagen när alla var friska och speciellt på vintern var de hårt påfrestade. År 1899 gjordes endast 19 resor per invånare per år med hästspårvagn, trots att passagerarantalet ökade kraftigt jämfört med hästomnibussarna.[3]

De hästdragna spårvagnarna hade sina begränsningar varför de ersattes under 1900-1901 av elektrifierade vagnar. Tack vare den nya tekniken ökade passagerarantalet snabbt, vilket ledde till att enkelspårigheten satte begränsningar för ytterligare utvidgningar. Därför fick de flesta linjer dubbla spår i början av 1910-talet och passagerarna ökade 2,5 gånger jämfört med det största antalet under den enkelspåriga epoken. Spårvägsnätet utökades hela tiden fram till första världskriget. Bland annat Munksnäs, Haga och Brändö villastäder försågs med spårvagnsförbindelser. År 1917 gjordes 197 resor per stadsbo.[3]

Spårvagnarnas storhetstid var under mellankrigstiden. Då utökades linjerna avsevärt och nya fordon anskaffades. Böle, Kottby, Gräsviken, Arabia och flera andra ställen fick spårvagnstrafik. Under 1930-talet ökade passagerarmängden dithän att det rådde trängsel i vagnarna och man måste köa på hållplatserna. Inga större förändringar gjordes i spårnätet efter 1945 och nätet var som störst år 1956 då det fanns 93 km spårvägsrutter på [...] km dubbelspår. År 1945, då endast spårtrafiken fungerade tillräckligt bra på grund av sviterna av andra världskriget gjordes alla tiders passagerarrekord – 150 miljoner passagerare – som inte senare nåtts ens närmelsevis.[3]

På 1960-talet ifrågasattes spårvagnarnas ställning; Åbo lade ner sin spårvagnstrafik helt och hållet år 1967 och på Helsingfors trafikverk undersökte man alternativ till spårvagnarna. Man kom dock fram till att spårvagnarna skulle utgöra den huvudsakliga trafikformen i centrum fram till år 2000. Däremot byggde man inte ut spårvägslinjerna till de nya bostadsområdena i den växande staden. Man inriktade sig på i stället på underhåll av det befintliga linjenätet och utbyggnad av ytterligare spår till de stadsdelar som redan hade spårvägstrafik. En förändring på 1970-talet var att konduktörerna avskaffades så att endast föraren sålde biljetter. På den sista linjen avskaffades konduktören ändå först 10 år senare, år 1987. År 1985 gjordes en stor förändring bland linjerna som i stort sett varit desamma sedan starten. Endast linje 1, 6 och 8 blev oförändrade, 5:an lades ner och 7:an återinfördes.[3] I slutet av 1990-talet minskades först trafiken på linje två (SkatuddenBerghäll, Linjerna), sedan förkortades rutten, och till sist lades hela linjen ner. I augusti 2008 togs linje 9 i bruk. Det var den första nya spårvägslinjen sedan 1976 då linje 2 återinfördes. Det var också första gången en busslinje, nummer 17, ersattes av en spårvägslinje.

Spårvagnsrutternas historia[redigera | redigera wikitext]

En restaurerad HST-spårvagn från 1928 eller 1930

Under Helsingfors spårvagnsepok har rutterna ändrats flera gånger, vissa gånger radikalt, och linjebetäckningar har ändrats och växlats mellan olika rutter. Till exempel har linje 1 haft 22 olika ruttvarianter sedan den öppnade 1890[4][5][6]. De följande styckena beskriver i stora drag vilka linjer som funnits under olika perioder. Diverse kortlivade rutter och rusningsrutter har inte beaktats.

1890–1901: hästspårväg[redigera | redigera wikitext]

  • TölöBrunnsparken. Förkortad, sedan stängd år 1900. Ersattes av Gula linjen vid elektrifieringen.
  • Sörnäs—Lappviksgatan. Förkortad år 1900, sedan stängd 1901. Ersattes av Gröna och Röda linjen vid elektrifieringen. [4]

1900–1909[redigera | redigera wikitext]

  • Grön: Eira—Sörnäs (1900–1901), Skatudden—Eira—Sörnäs (1901–1907, en kombination av gröna och blåa linjerna), Salutorget—Sörnäs (1907–1910).
  • Gul: Tölö—Brunnsparken (1900–1908).
  • Blå: Tölö/Mariagatan—Sandviken (1900–1901). Kombinerad med gröna linjen 1901–1907. Skatudden—Sandviken (1907–1909).
  • Röd: Studenthuset/LappvikenKronohagen (1900–1907), Lappviken—Berghäll (1907–1909).[5]

1909–1926[redigera | redigera wikitext]

Förutom linjerna ägda av Helsingfors Spårvägs- och Omnibus Aktiebolag, ägde Brändö Spårvägsaktiebolag en linje, Aktiebolaget M.G. Stenius två linjer och Julius Tallberg en linje på Drumsö.

  • Grön: Eira—Hermanstad (1910–1931).[6]
  • Gul: Tölö—Brunnsparken—Järnvägstorget/Hagnäs (1908–1922), Eira—Berghäll—Tölö—Salutorget—Eira (rutten formad som en åtta, 1922–2008)[7]
  • Gul-Vit: Skatudden—Sandviken (1909–1926), Främre Tölö—Kirurgen (1924–1926). Två linjer körde med samma färg 1924–1926.[8]
  • Röd: Lappviken—Hagnäs/Alphyddan (1909–1925).[9]
  • Vit: Sörnäs/Salutorget—Brändö (1910–1951). Brändö Spårvägsaktiebolag ägde linjen från Sörnäs till Brändö samt vagnarna, HSO trafikerade den. Mellan 1910 och 1919 fördes spårvagnarna över till Brändö med färja.[10]
  • Blå-Gul: Studenthuset/Salutorget—Haga (1914–1926). Aktiebolaget M.G. Stenius ägde linjen från Dal framåt. HSO skötte trafiken med sina egna vagnar.[11][12]
  • Röd-Gul: Studenthuset/Salutorget—Munksnäs (1914–1926). Aktiebolaget M.G. Stenius ägde linjen från Dal framåt. HSO skötte trafiken med sina egna vagnar.[11][13]
  • Färjehamnen—Enåsudden (1913–1917). En av Julius Tallberg ägd hästspårvägslinje på Drumsö som använde tidigare HSO-vagnar.[4][11][14]

1926–1953[redigera | redigera wikitext]

Helsingfors spårvägar 1946-1949

År 1926 övertog HSO både Brändö Spårvägsaktiebolag och Aktiebolaget M.G. Stenius spårvägar och blev ensam utövare av spårvagnstrafik i staden. Samma år togs nummer och bokstäver i bruk för att identifiera rutterna vid sidan av färgkoderna.

  • 1 (grön): Eira—Hermanstad/Arabia (1910–1949), Eira—Vallgård—Sundholmen (1949–1953 en kombination av linje 1 och 8).[6]
  • 2 (grön-vit): Salutorget—Hermanstad (1926—1928). Körde inte 1928–1939. Främre Tölö—Hagnäs/Åstorget (1939–1951). Körde inte 1951–1976.[15]
  • 3 (gul): Eira—Berghäll—Tölö—Salutorget—Eira (1922–2008), åtta-formad linje.[7]
  • 4 (blå): Sandviken—Tölö/Mejlans (1926–1951).[16]
  • 5 / 5A (gul-vit):Främre Tölö—Skatudden (1926–1955; 1929–1939 som 5A).[8]
    • 5B: Främre Tölö—Salutorget (1929–1939).[8]
  • 6 (röd): Lappviken—Hagnäs/Hermanstad/Arabia (1926–1959).[9]
  • 7 (röd-vit): Kirurgen—Linjerna (1926—1949). Körde inte 1949–1951. Tölö—Sörnäs—Järnvägstorget (ringlinje, 1951–1980).[17]
  • 8 (blå-vit): Gräsviken/Sundholmen—Tölö/Vallgård (1929–1949). Körde inte 1939–1953 (kombinerad med linje 1).[18]
  • 9 (blå-gul): SkillnadenBrunakärr (1939–1946).[19]
  • 10 (vit): DjurgårdenVästra Böle (1928–1952).[20]
  • 11 (vit): Salutorget—Hermanstad (1944).[21]
  • 12 (vit, senare röd-gul): Skillnaden/Kirurgen—Bortre Tölö/Brunakärr (1944–1957).[22]
    • 12S: Arabia—Brunakärr (1950–1955), rusningstid och nattrafik.[22]
  • B/KB (vit, senare grön-gul): Salutorget—Brändö (1913–1951). Spårvagnstrafiken till Brändö slutade 1951, delvis på grund av det dåliga skicket träbron över till Brändö var i.[10][23]
  • H (blå-gul): Skillnaden/Brunakärr/Diakonissaanstalten—Haga (1926–1953).[12]
  • K (grön-röd): Vallgård/Salutorget—Kottby (1925–1953). Kombinerade med linje 1 1953[24]
  • M (röd-gul): Skillnaden—Munksnäs (1926–1951).[13]
  • W (grön/vit): Salutorget—Arabia (1926–1931).[25]

1953–1985[redigera | redigera wikitext]

Helsingfors spårvägar 1976 och 1977

Bokstäverna som linjebeteckning slutade användas 1953. Färgerna slutade användas 1954.

  • 1: Eira/Salutorget—Kottby (1954 framåt).[6]
    • 1A: Eira—Kottby (1954–1976), rusningstid.[6]
  • 2: Salutorget—Östra Böle (1976–1985).[15]
  • 3B, 3T: Eira—Berghäll—Tölö—Salutorget—Eira (1922–2008), åtta-formad linje.[7]
  • 4: Sandviken/Kirurgen—Munksnäs (1951–1985).[16]
    • 4S: Salutorget—Munksnäs (1951–1981), rusningstid.[16]
    • 4A: Skillnaden—Munksnäs (1956–1966), rusningstid och nattrafik.[16]
    • 4N: Skatudden—Munksnäs (1973–1985), nattrafik.[16]
  • 5: Skatudden—Tölö (1955–1985).[8]
  • 6: Lappviken/Sandviken—Arabia (1945 framåt).[9]
  • 7: Tölö—Sörnäs—Järnvägstorget (ringlinje, 1951–1980), Hagnäs—Tölö—Åstorget (1980–1984).[17]
  • 8: Sundholmen—Vallgård (1953–1984).[18]
    • 8K: Sundholmen—Kottby (1953–1962), rusningstid.[18]
  • 9: Salutorget—Vallgård (1953–1976).[19]
  • 10: Skillnaden/Kirurgen/Linjerna—Brunakärr (1955–1985).[20]
    • 10A: Kottby—Brunakärr (1955–1958), rusningstid; Arabia—Brunakärr (1959–1964), nattrafik.[20]
    • 10S: Salutorget—Brunakärr (1955–1977), rusningstid.[20]
    • 10N: Skillnaden—Brunakärr (1957–1959), Arabia—Brunakärr (1965–1977), nattrafik.[20]
  • 12: Kirurgen/Linjerna—Brunakärr (1949–1959).[22]
    • 12S: Arabia—Brunakärr (1950–1955), rusningstid och nattrafik.[22]
  • 15: Linjerna—Dal (1954–1957).[26]

1985 framåt[redigera | redigera wikitext]

Helsingfors spårvägar 1995-1997
  • 1: Salutorget—Kottby (1954 framåt).[6]
    • 1A: Eira—Kottby (1985 framåt), rusningstid.[6]
  • 2: Salutorget—Linjerna (1985–1992), Skatuddens terminal—Linjerna (1992–2005).[15]
  • 3B, 3T: Eira—Berghäll—Tölö—Salutorget—Eira (1922–2008), åtta-formad linje.[7]
  • 4: Skatudden—Munksnäs (1985 framåt).[16]
    • 4T: Skatuddens terminal—Munksnäs (2004 framåt).[16]
    • 5: Linjerna-Tölö (2012 framåt), "Kulturspåran"[27]
  • 6: Sandviken—Arabia (1959 framåt).[9]
  • 7A, 7B: Böle—Tölö—Järnvägstorget/Senatstorget (1985 framåt).[17]
  • 8: Busholmen—Sörnäs—Vallgård/Arabia (2012 framåt), Sundholmen—Arabia (1984 framåt)[18]
  • 9: Trekanten—Berghäll—Östra Böle (2008 framåt).[19]
  • 10: Kirurgen—Brunakärr/Lillhoplax (1985 framåt).[20]

2013[redigera | redigera wikitext]

  • 2: 3T byter namn till 2
  • 3: 3B byter namn till 3

Framtida utbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Beslutade och föreslagna utbyggnader av Helsingfors spårvägar. Befintliga spår markerade med grönt.

Helsingfors kollektivtrafiknämnd har gjort storslagna planer på att bygga ut spårvägsnätverket i staden under de kommande 20–30 åren. Utöver flytten av rutten för 3B och 3T i början av 2009 till Kampen har följande föreslagits:

Degerö[redigera | redigera wikitext]

17 juni 2008 beslöt kollektivtrafiknämnden att Degerö öster om centrum skall förenas med centrum genom en spårväg. Utvidgningen väntas vara utbyggd kring slutet av 2015. Buss, tunnelbana och färjetrafik övervägdes också, men spårvägen ansågs vara det lämpligaste alternativet. En serie av broar kommer att byggas från Kronohagen via Tjärholmen, Sumparn och Högholmen till Kronbergsstranden på Degerö över Kronbergsfjärden. En linje kommer att gå till det nya bostadsområdet Kronbergsstranden, en annan till Uppby och en tredje till de södra centrala delarna av Degerö. Man kommer att beakta en eventuell snabbspårväg som byggs i tunnel från Högholmen till Skatudden som i ett framtida skede skulle utgöra en nord-sydlig linje i Helsingfors tunnelbana.[28][29][30]

Busholmen[redigera | redigera wikitext]

Godshanteringen i Västra hamnenBusholmen kommer att flytta till Nordsjö hamn i slutet av 2008 och den frigjorda marken kommer att användas för bostäder. Planerna på en spårväg som förbinder det nya bostadsområdet med centrum är långt framskridna och linjerna 6 och 8 och möjligen 9 kommer att gå till Busholmen.[31][32] Spåren kommer att byggas allt efter att bostadsområdet byggs ut med de första spårläggningarna år 2009.[33] Fas 1 av utvidgningen kommer att bli klar 2010, fas 2 år 2011 och den sista tredje fasen 2015.[34]

Fortsättning av linje 9[redigera | redigera wikitext]

Linje 9 som togs i bruk i augusti 2008 planerades på 1990-talet att fungera som en länk mellan Ilmala i norr och Havsgatan i Ulrikasborg i söder. Den linje som öppnades var ändå kortare. I norr byggde man linjen bara till Östra Böle för att minska på kostnaderna och i söder slutar linjen vid Trekanten eftersom invånarna i södra Helsingfors motsatte sig att man drar en spårväg längs till exempel Högbergsgatan eftersom de befarade att bland annat parkeringsplatserna längs de smala gatorna skulle minska kraftigt längs med spårvägen.[35] Sträckningen till Ilmala kan möjligen bli klar mot slutet av 2010. Redan samma dag linje 9 öppnade meddelade HST att planerna på en förlängning till Havsgatan inte helt övergivits, och några veckor efter ibruktagandet av 9:an meddelade HST att man inleder planeringen av sträckan till Havsgatan, bland annat på grund av att invånare klagat på att busslinje 17 lagts ner då 9:an inledde sin trafik. Genom att bygga vissa delar av spåren på Högbergsgatan så att de överlappar varandra kan man behålla flera parkeringsplatser. Byggandet kan i princip inledas 2009.[36] Bygget togs i princip i drift i september 2012 fast till Västra hamnen/Busholmen eller så var det förra kapitlet som togs i drift[37]

Undersökningen Spårvagn 2015[redigera | redigera wikitext]

År 2006 gjordes en undersökning som kallades Ratikka 2015 (Spårvagn 2015) som behandlade utvidgningen till Busholmen och andra områden. De andra områden är Munkholmen, Fiskhamnen, Ilmala och Munkshöjden. Undersökningen presenterade också nya spår i de stadsdelar som redan har spårvägstrafik för att öka antalet rutter. Det föreslogs även att vissa spår skulle läggas ner.[38] Trots att HST planerar att bygga ut spårvägsnätet till Busholmen är de ruttalternativ som nu övervägs inte samma som i Spårvagn 2015.[32][38]

Spårjokern[redigera | redigera wikitext]

År 1990 gjordes en plan för en ringlinje i höjd med ringvägen Ring I som sammanbinder Östra centrum i östra Helsingfors med Alberga i Esbo väster om Helsingfors. Planen kallades Jokern (på finska Jokeri) efter spelkortet. På grund av att de förutsedda passagerarmängderna var små öppnade linjen slutligen 2003 som en busslinje med planer på att bygga om den till spårväg efter 2030. Efter att busslinjen öppnat har antalet passagerare överskridit förväntan och under rusningstid kan vissa bussar inte plocka upp flera passagerare. Planeringen av Spårjokern inleddes 2008.[39] Spårjokern kommer att ha en spårvidd på antingen en meter för att passa ihop med Helsingfors nuvarande spårvagnar eller 1524 mm för att passa ihop med Helsingfors tunnelbana och Finlands järnvägar.[40] Enligt en studie från 2003 skulle en integrering av ett light rail-system med den existerande ”tunga” tunnelbanan vara svår utan stora ombyggnader av tunnelbanenätverket eller alternativt borde dyra och opraktiska lösningar användas för spårvägen.[41] Enligt ett beslut från 2007 kommer byggandet av Spårjokern att inledas tidigast 2016.[42]

Andra möjligheter[redigera | redigera wikitext]

Utöver de utvidgningar av Helsingfors spårvägar som redogjorts för ovan har förlängningar av spårvägarna från Arabia till Vik, från Kottby till Forsby och Åggelby och från Lillhoplax till Haga nämnts som möjliga framtida projekt.[28]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Transtech wins Helsinki tram order
  2. ^ Hufvudstadsbladet 20 och 21 mars 2007 (svenska)
  3. ^ [a b c d] Herranen, Timo (1988) Från hästomnibussar till metro. Helsingfors stads publikationer nr 39
  4. ^ [a b c] Helsingin raitiotielinjat 1: Hevosraitiotielinjat 1890 - 1901, Finnish Tramway Society (finska)
  5. ^ [a b] Helsingin raitiotielinjat 2: Yksiraiteiset sähköraitiotielinjat 1900 - 1909, Finnish Tramway Society (finska)
  6. ^ [a b c d e f g] Helsingin raitiotielinjat: Linja 1, Finnish Tramway Society (finska)
  7. ^ [a b c d] Linja 3/3B/3T, Finnish Tramway Society (finska)
  8. ^ [a b c d] Helsingin raitiotielinjat: Linjat 5, 5A, 5B, Finnish Tramway Society (finska)
  9. ^ [a b c d] Helsingin raitiotielinjat: Linja 6, Finnish Tramway Society (finska)
  10. ^ [a b] Helsingin raitiotielinjat: Linja B / KB, Finnish Tramway Society (finska)
  11. ^ [a b c] Tramsways of Helsinki: Other Companies, Finnish Tramway Society (finska)
  12. ^ [a b] Helsingin raitiotielinjat: Linja H, Finnish Tramway Society (finska)
  13. ^ [a b] Helsingin raitiotielinjat: Linja M, Finnish Tramway Society (finska)
  14. ^ Lauttasaaren hevosriatiotie, Finnish Tramway Society (finska)
  15. ^ [a b c d] Helsingin raitiotielinjat: Linja 2, Finnish Tramway Society (finska)
  16. ^ [a b c d e f g] Helsingin raitiotielinjat: Linja 4, Finnish Tramway Society (finska)
  17. ^ [a b c] Helsingin raitiotielinjat: Linja 7, 7A, 7B, Finnish Tramway Society (finska)
  18. ^ [a b c d] Helsingin raitiotielinjat: Linja 8, Finnish Tramway Society (finska)
  19. ^ [a b c] Helsingin raitiotielinjat: Linja 9, Finnish Tramway Society (finska)
  20. ^ [a b c d e f] Helsingin raitiotielinjat: Linja 10, Finnish Tramway Society (finska)
  21. ^ Helsingin raitiotielinjat: Linja 11, Finnish Tramway Society (finska)
  22. ^ [a b c d] Helsingin raitiotielinjat: Linja 12, Finnish Tramway Society (finska)
  23. ^ Kulosaaren raitiotie, Finnish Tramway Society (finska)
  24. ^ Helsingin raitiotielinjat: Linja K, Finnish Tramway Society (finska)
  25. ^ Helsingin raitiotielinjat: Linja W, Finnish Tramway Society (finska)
  26. ^ Helsingin raitiotielinjat: Linja 15, Finnish Tramway Society (finska)
  27. ^ Särskild spårvagnslinje för kulturen
  28. ^ [a b] Helsinki: Current plans on developing the tram network, Finnish Tramway Society (engelska) (finska)
  29. ^ Helsinki: Laajasalon raitiotie, Kaupunkiliikenne.net (finska)
  30. ^ Beslutsmeddelande, Kollektivtrafiknämnden (doc-format) (finska)
  31. ^ Jätkäsaaren joukkoliikennevaihtoehdot, HST (finska)
  32. ^ [a b] Linjealternativ 0, 1, 2 och 3, HST
  33. ^ Jätkäsaaren joukkoliikenteen järjestäminen, Helsingfors stadsplaneringsnämnd (finska)
  34. ^ Enimmäkseen upeita lautakunnan kokouskuulumisia 21.8.2008, Mirva Haltia-Holmberg (finska)
  35. ^ Helsingin kantakaupungin raitioteiden laajennukset, www.kaupunkiliikenne.net (finska)
  36. ^ Nian kan förlängas 2010, Hufvudstadsbladet 2008-08-21 (svenska)
  37. ^ Helsinki tram extension opens
  38. ^ [a b] RATIKKA 2015 – alternativ (finska)
  39. ^ Jokerilinja, Kaupunkiliikenne.net (finska)
  40. ^ Raide-Jokerin alustava yleissuunnitelma, suunnittelun ja mitoituksen lähtökohdat, Helsingfors stad (finska)
  41. ^ Metron ja pikaraitiotien yhteensovittaminen, Kaupunkiliikenne.net (finska)
  42. ^ Kokouskuulumiset 15.11, Mirva Haltia-Holmberg (finska)