Helvete

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Helvetet)
Hoppa till: navigering, sök
För skivaffären, se Helvete (skivaffär). För albumet av Nasum, se Helvete (musikalbum).
Medeltida framställning av helvetet

Helvete av forngermanskans Halja (ungefär hölja)[1] och fornnordiskans viti (straff)[2][3][4] är enligt många religioner den plats där döda människor lider evig fördömelse av onda gärningar och ont leverne under livstiden på jorden.

Helvetet i Bibeln[redigera | redigera wikitext]

på hebreiska på grekiska G.T. på grekiska N.T. på latin på svenska gånger i N.T.
Sheol [5] Hades Hades [6] infernus [7] helvete x10
Ge Hinom [8] Ennom [9] Gehenna [10] infernus helvete x11

Tidiga kristna har översatt både Gehenna, Hades och Sheol till ”helvetet”.

  • I Gamla Testamentet:
    • Sheol: 1 Moseboken 37:35, 42:38, 44:29, 44:31, etc.
  • I Nya Testamentet:
    • Hades: Matteusevangeliet 11:23 16:18. Lukasevangeliet 10:15. Apostlagärningarna. 2:27,31. 1Corinthians 15:55. Uppenbarelseboken 1:18 6:8 20:13,14
    • Gehenna: Matteusevangeliet 5:22,29,30, 10:28, 18:9, 23:15,33. Markusevangeliet 9:43,45,47, Lukas 12:5, Jakobsbrevet 3:6.

Gehenna är inte en ond plats inom kristendomen, utan en symbolisk plats "i himlarna" där man riskerar att förintas. Gehenna kommer av det hebreiska Gai Hinnom (Hinnomsdalen), som ligger i Jerusalem, där man offrade barn i eldar till Moloch (2 Krö. 28:3, 33:6; Jer. 7:31, 19:2-6). För att dränka skriken spelades högljutt på trummor. En annan sägen säger att Gehenna var en stor brinnande soptipp, i eller i närheten av Jerusalem, där det även luktade svavel på grund av tillsatt kalk.

Gemensam föreställning[redigera | redigera wikitext]

Föreställningen om helvetet är inte unik för kristendomen. I andra trossystem har helvetesläran varit mer utvecklad. Koranen har utförliga beskrivningar på straffet som väntar de så kallade "orättfärdiga" och överträffar i detta fall den så kallade ”helvetesläran” (uttryck myntat av Ingemar Hedenius) i Nya Testamentet.

I gammaltestamentliga tider uppfattades döden som slutet på all verklig existens. Människans överlevnad i en annan tillvaro efter döden uppstod närmast genom ett fördjupande av tron på att Israels Gud är livets källa, varför den som befinner sig i intensiv gemenskap med honom inte kan dö. Föreställningen om ”himlen” – med vilket avsågs Guds närvaro – föregick alltså föreställningen om en ort där döda straffas för sina gärningar efter döden. Denna tanke uppstod i samband med profeternas starka fördömande av social orättvisa och vishetslitteraturens grubblande över varför det finns orättfärdiga som lever och dör i frid medan rättfärdiga plågas och förföljs. Svaret kunde hämtas från iranska och indiska trosföreställningar: de gärningar man begår följer en, och skall bedömas av Gud eller närma sig Världssjälen eller komma närmare Nirvana på kort eller mycket lång sikt.

Jesu lära[redigera | redigera wikitext]

Gehenna, 2007

Jesu predikningar om det himmelrike människan kunde få tillträde till hade (i den utsträckning han är korrekt citerad) likheter med de religiösa uppfattningar som fanns i östra Asien[källa behövs]. Jesus delade även profeternas betoning av rättvisa och de rikas skyldigheter att hjälpa de fattiga. Plågoandarna och de ondskefulla skulle också dömas, men till en helt annan tillvaro. Med hjälp av Uppenbarelseboken broderas temat ut till att alla folk och stammar ska samlas inför Jesus, domaren, och få evigt straff eller belöning för sina gärningar.

Enligt kristendomen avgörs domen helt av om den enskilde tror på att Jesus dog och uppstod för oss eller inte. Det är också viktigt hur man tillämpat Jesus kärleksbud och hur man i konsekvens med detta har bemött medmänniskorna, de fattiga, förföljda, hemlösa och sjuka, samt om man har förlåtit sin nästa hans skulder och fel. [källa behövs] Jesus sade emellertid ingenting om ett helvete. Straffet liknades vid Gehenna, som är lånat från hebreiskan och har bildats av namnet på en stekhet dalgång söder om det äldsta Jerusalem. Där hade man enligt Gamla Testamentet bedrivit en hednisk kult med barnoffer, vilket gjorde platsen till symbol för avskyvärd ondska. De onda skulle enligt evangeliernas uttolkare förpassas till en ond plats, drabbas av ett slags bannlysning ut i mörkret.[källa behövs] Somliga har ställts sig frågan om Jesus helt enkelt menade att de som inte fick komma in i Riket skulle försvinna, alltså dö och därmed upphöra att existera.

Teologiska reflektioner[redigera | redigera wikitext]

Den kristna kyrkan har i sina funderingar över detta förklarat att eftersom människan är skapad till Guds avbild kan hon inte bara försvinna: hon finns för evigt.[källa behövs] Men att leva är att vara tillsammans med Gud, och den som förkastar Gud (det vill säga vägrar att förlåta, försona sig eller bry sig om andra) lämnas ifred av Gud, som inte tvingar sig på henne i detta fall. Människan är fri att välja en icke-tillvaro av mörker och bitterhet. Detta är den mera genomtänkta föreställningen av helvetet. Den bekräftas av Johannesevangeliet, enligt vilket domen sker i den troendes jordiska liv, i och med valet att tro – genom detta val har hon ”gått över från döden till livet.”

Att komma till Guds rike utan att förstå det, att vistas i ljuset och glädjen men bara se mörker och bitterhet, är också bahá'í-trons tolkning av helvetet.

Skärselden[redigera | redigera wikitext]

Samtidigt har naturligtvis också Nya Testamentets livliga framställningar av den yttersta domen tagits bokstavligen på orden. Medeltiden utvecklade, i synnerhet under skuggan av Augustinus predestinationslära, en mycket detaljerad helveteslära. I samband med kartläggandet av människans synd och de band den binder människan med uppstod också tanken på ett slags mellantillvaro, där de dödas själar långsamt renas och löses från det ondas grepp. Denna ”ort” kallades skärselden (från gammalsvenskans skära, rena).

Enligt hela den förreformatoriska kyrkans lära är de döda aktiva ”på den andra sidan” och kan, när de väl trätt in i Guds tillvaro, be för dem som lever på jorden. På samma vis kan de som lever nu be för dem som håller på att renas i skärselden. Mot slutet av medeltiden, när både kyrka och samhälle hade försjunkit i andlig dekadens, utnyttjades denna föreställning till att öka kyrkans intäkter genom avlater, ett invecklat system som gick ut på att ett visst antal böner (med en viss effekt på andra sidan) kunde ersättas av en viss summa pengar som gick till något gott ändamål, till exempel resandet av en kyrka. Martin Luther hade som ung präst i östra Tyskland just lyckats övertyga sin församling om det meningslösa i att synda, betala och sedan synda igen när avlatsmäklare anlände från Rom för att skaffa pengar till den planerade Peterskyrkan. Hans vrede över sabotaget av det pastorala arbetet bidrog till att utlösa reformationen.

Reformationen - vår tid[redigera | redigera wikitext]

De protestantiska kyrkorna har till följd av denna historia överlag ifrågasatt skärseldens existens. I senare tider har man också frågat sig vad helvetet kan spela för roll i evigheten om Gud verkligen vill allas frälsning. Vanligtvis har man som svar hänvisat till människans okränkbara frihet att vägra att bli frälst och tanken att Jesus i all evighet väntar vid helvetets port på dem som åkallar honom.

Helvetet i konsten[redigera | redigera wikitext]

Helvetet, straffen, djävlarna och den yttersta domen har inspirerat oräkneliga konstverk och dikter i den västerländska kulturen. En av de mest utförliga och berömda skildringarna av ett besök i helvetet är Dantes Divina Commedia. Den yttersta domen finns avbildad på mängder av altarskåp och målningar i kyrkor över hela Sverige, och vanligen ser man de dömda eller frikända gå till vänster och höger, de ena för att släpas bort av djävlar, de andra för att tas emot av änglar. Denna föreställning om tillvaron bortom döden har präglat västerlandet ända fram till moderna tider och har lämnat spår som ännu är märkbara, inte minst i reaktionen mot den.

Helvetet i islam[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Jahannam

En viktig fråga inom den muslimska uppfattningen av helvetet är om människan och hennes frälsning är predestinerad. Att Gud redan har bestämt individers öde antyds i flera suror, bland annat i sura 7, vers 172, där Gud talar med Adam och gör klart vilka av hans ättlingar som kommer till himlen och vilka som kommer till helvetet. I sura 7, vers 178 har påpekats att flera djinner och män är skapade för helvetet. Andra suror talar dock om aktivt ingripande mot ondskan, såsom sura 18, vers 79-82, och antyder på så sätt agerandet mot ondska som ett val för den enskilde.

Buddhismens helvete[redigera | redigera wikitext]

I den buddhistiska läran pratar man inte om ett helvete som en plats på samma sätt som i många andra religioner. Det finns dock en berättelse i vilken en general kliver fram till en buddhistisk munk. "Visa mig vad helvetet är", ber generalen munken. Förvånansvärt nog börjar munken förolämpa generalen som blir förnärmad. Men han ber åter igen munken om att få bli visad vad helvetet är för något. Munken fortsätter att förolämpa honom, och den gamle generalen känner sig nu mycket förolämpad och ilsken. "Om du fortsätter så ska jag skära huvudet av dig!" skriker han åt munken som fortsätter med sina förolämpningar på grövsta tänkbara sätt, varpå generalen tar fram sin sabel och höjer den för att skära av munkens huvud. "Stopp!" ropar munken innan han fortsätter "Där har du helvetet. Du bad mig att visa dig helvetet, och nu ser du det." Med andra ord skapar vi oss vårt eget helvete, det finns inom oss om vi tillåter det.

Helvetet i språket[redigera | redigera wikitext]

Helvetet som beteckning på svåra, "stygga", platser förekommer såväl i ortnamn som i litteraturen. Några svenska exempel: "Kusbölehelvetet" är en djup sprickdal i Jämtland. "Helvetesgapet" är en farlig ravin i barnboken/romanen Ronja Rövardotter.

Helvetet förekommer även i svordomar såsom i den svenska besvärjelsen "Far åt helvete!".

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Hensleigh, Wedgwood (M.A.) (1862) Dictionary of English Etymology, vol. II. London: Trübner & Co. Källa kopierad från engelska Wikipedia, kontrollera gärna eller byt ut mot någon som bättre kan anpassas till denna artikel
  • Bosworth, Joseph and Toller, T. Northcote (1898) An Anglo-Saxon Dictionary. Oxford at the Clarendon Press. Källa kopierad från engelska Wikipedia, kontrollera gärna eller byt ut mot någon som bättre kan anpassas till denna artikel
  • Vigfússon, Guðbrandur and Cleasby, Richard (1874) An Icelandic-English Dictionary. Oxford at the Clarendon Press. Källa kopierad från engelska Wikipedia, kontrollera gärna eller byt ut mot någon som bättre kan anpassas till denna artikel
  1. ^ Barnhart, Robert K. (1995) The Barnhart Concise Dictionary of Etymology, page 348. Harper Collins ISBN 0-06-270084-7 Källa kopierad från engelska Wikipedia, kontrollera gärna eller byt ut mot någon som bättre kan anpassas till denna artikel
  2. ^ Cleasby-Vigfusson, pg. 255, s.v. "hel-viti"; pg. 718, s.v. "viti"
  3. ^ Hensleigh, pg. 233, s.v. "Hell"
  4. ^ Bosworth-Toller, pg. 526, s.v. "helle-wite"; pg. 1245, s.v. "wite"
  5. ^ Sheol: 1Mos 37:35, 42:38, 44:29, 44:31,
  6. ^ Hades: Mat.11:23 16:18 Luk.10:15. Ap.2:27,31. 1Kor 15:55.Upp.1:18 6:8 20:13,14
  7. ^ Lewis & Short Inferus
  8. ^ גֵיא בֶן־הִנֹּם Hinnom: Jer.19:6
  9. ^ LXX πολυάνδριον υἱοῦ Εννομ
  10. ^ Gehenna: Mat.5:22,29,30, 10:28, 18:09, 23:15,33. Mar. 9:43,45,47, Luk.12:05, Jak.3:6.

Se även[redigera | redigera wikitext]