Hemliga Markusevangeliet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
San Marco Evangelista av Bronzino, fresk 1525–1528, i Cappella Barbadori, Florens.

Hemliga Markusevangeliet avser en längre och hemlig/mystisk utgåva av Markusevangeliet, bevittnad endast i ett omstritt brev som utges vara skrivet av den alexandrinske kyrkofadern Klemens (cirka 150–215). Detta brev finns i sin tur bevarat endast genom fotografier av en grekisk avskrift gjord i en tillsynes 1700-talshandstil på några tidigare tomma sidor längst bak i en bok från 1646.[1]

Brevet upptäcktes av Morton Smith, senare professor i antikens historia vid Columbia University, i samband med att han erhållit tillstånd att under några veckor sommaren 1958 katalogisera böcker i det grekisk-ortodoxa munkklostret Mar Saba utanför Jerusalem.[2] Brevets äkthet, och därmed också det Hemliga Markusevangeliets äkthet, är ifrågasatt.

Hemliga Markusevangeliets innehåll[redigera | redigera wikitext]

I Klemens’ brev, ställt till en i övrigt okänd Theodoros (brevet benämns även Mar Saba-brevet), säger Klemens att evangelisten Markus "till sin första bok" (sannolikt det kända Markusevangeliet) "överflyttade det som passar med sådant som främjar kunskapen" (grekiska: gnôsis, γνῶσις) och därmed skapade "ett andligare evangelium". Detta var avsett för dem "som var i färd med att fullkomnas" medan det kända evangeliet innehöll endast sådant som Markus "ansåg nyttigast till att öka katekumenernas tro"[3] Klemens citerar två passager ur Hemliga Markusevangeliet. Den första fanns enligt Klemens infogad mellan Mark. 10:34 och 10:35 och innehöll en uppväckelsescen som mycket påminner om den när Jesus i Johannesevangeliet (11:1–44) uppväcker Lasaros från de döda. Enligt Klemens stod där följande:

Och de kommer till Bethania. Och där fanns en kvinna, vilkens broder hade dött. Och hon kom och föll på knä för Jesus och säger till honom, "Davids son, ha förbarmande över mig." Men lärjungarna klandrade henne. Och Jesus blev vred och gick iväg med henne till trädgården, där graven var. Och genast hördes från graven ett stort rop. Och Jesus gick fram och rullade undan stenen från dörren till graven och gick genast in där ynglingen var, han sträckte ut handen och reste honom, sedan han fattat handen. Men ynglingen såg på honom och fattade kärlek till honom och började bönfalla honom att han skulle vara med honom. Och de gick ut ur graven och gick in i ynglingens hus. Ty han var rik. Och efter sex dagar befallde Jesus honom. Och när det blivit afton kommer ynglingen till honom klädd i ett linnetyg på bara kroppen och stannade hos honom denna natt. Ty Jesus undervisade honom om Guds rikes mysterium. Men därefter steg han upp och återvände till andra sidan Jordan.
[3]

Det andra partiet är ett kort tillägg till den inledande meningen i Mark 10:46 som lyder: "De kom till Jeriko." Enligt Klemens tillfogade det hemliga evangeliet:

... och där var systern till den yngling som Jesus älskade och hans moder och Salome, och Jesus tog inte emot dem.
[3]

Det finns ingen information bevarad om något hemligt Markusevangelium, utöver då det som sägs i Mar Saba-brevet. Inga textfynd har påträffats och evangeliet omnämns inte i någon tidigare bevarad skrift av någon kyrkofader.

Frågor om äkthet[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Det finns heller ingen konsensus bland forskare om huruvida Hemliga Markusevangeliet är äkta eller ej. Det stora problemet är att brevet numera är försvunnet och att det aldrig heller har utsatts för någon vetenskaplig undersökning.[4] Frånsett Smith har dock minst ytterligare sex personer, däribland fyra forskare, sett brevet i verkligheten.[5] Det har fotograferats vid minst tre tillfällen och två av dessa uppsättningar av foton har publicerats – svartvita foton tagna av Smith 1958 och publicerade av honom 1973 (bokens sista tryckta sida med avskriftens första sida till höger: [1]),[6] och färgfoton tagna av bibliotekarien Kallistos Dourvas i slutet av 1970-talet och publicerade av Hedrick och Olympiou år 2000 (finns till beskådande i låg upplösning här: [2] [3] [4]).[7] I slutet av 1970-talet (1976 eller 1977) flyttades boken med brevet tillsammans med många andra böcker till det grekisk-ortodoxa patriarkatets bibliotek i Jerusalem. Där plockades sidorna med avskriften ut ur boken och förvarades separat tillsammans med den. De båda lösa bladen är dock numera försvunna men fanns fortfarande kvar i biblioteket 1990 då bibliotekarien Kallistos Dourvas lämnade sin tjänst.[8]

Därför måste flera frågor besvaras. Är avskriften, som synes vara gjord på 1700-talet också gjord på 1700-talet, eller är den en modernare förfalskning? Om avskriften är från 1700-talet, är det då också en avskrift av ett äkta Klemensbrev? Och om det är ett brev skrivet av Klemens, är då också hans uppgifter om att Markus skrivit såväl det kanoniska evangeliet som det hemliga riktiga?

Den dominerande teorin bland dem som anser att det rör sig om en förfalskning är att Morton Smith själv komponerade brevet, skrev in det i boken och därefter endast påstod sig ha upptäckt det han själv planterat. På senare år har framför allt två böcker som driver tesen att Smith förfalskade brevet utkommit. De är skrivna av Peter Jeffrey 2007[9] och Stephen C. Carlson 2005.[10] Till försvar för att brevet och därmed också evangeliet är äkta har bland annat Scott G. Brown utkommit 2005.[11]

Handstilen[redigera | redigera wikitext]

Brevet är skrivet i en stil som är typisk för hur man skrev på 1700-talet. Morton Smith lät tio experter på området undersöka handstilen och konsensus blev en datering till ca 1750 +/– ca 50 år.[12]

Klemens stil[redigera | redigera wikitext]

Såväl språkligt som innehållsmässigt är brevet i Klemens stil. Enligt Jeff Jay "överensstämmer det till form, innehåll och funktion med andra antika brev som tar upp liknande förhållanden".[13] I stort har Klemensforskarna också accepterat brevet som äkta.[14] År 1980 upptogs det av Klemensforskarna bland Klemens' äkta verk.[15] men medtagandet är tills vidare.[16] Flera har påpekat att först i och med att den första sammanställningen av Klemens vokabulär utkom 1936,[17] blev det ens möjligt att åstadkomma en imitation av Klemens som är så pass perfekt utförd att den skulle kunna passera som ett äkta Klemensbrev.[18]

Andrew Criddle lät undersöka förhållandet mellan de ord i brevet som tidigare förekommit endast en gång i den bevarade Klemenslitteraturen och de ord som tidigare inte alls förekommit. Han fann då att i brevet var detta förhållande 9/4 medan det statistiskt borde ha varit ca 5/8. Det fanns alltså enligt Criddle statistiskt sett för många ord som Klemens tidigare använt endast en gång (totalt 9 st.) och för få helt nya ord (totalt 4 st.).[19] Walter M. Shandruk ifrågasätter dock relevansen av detta resultat med hänvisning till att brevet är så kort och att han uppnår liknande avvikelser när han applicerar samma metod på andra korta texter.[20] Och Scott G. Brown konstaterar att när samma metod användes på Shakespeares verk, blev resultatet att två av fyra verk, allmänt betraktade som äkta, skulle vara förfalskningar.[21]

Homoerotisk antydning[redigera | redigera wikitext]

Flera forskare[22] har i uppväckelsescenen tolkat in en homoerotisk relation mellan Jesus och den unge mannen.[23] Klemens skrev sitt brev som svar till en viss Theodoros som förefaller ha frågat om det stämmer att det finns ett evangelium där det talas om en "naken man med en naken man",[3] något han hört från karpokratianerna, en tidig gnostisk sekt. Klemens bekräftar att evangeliet finns, men tillbakavisar att där står något sådant. Han anklagar Karpokrates för att ha lurat till sig en avskrift av evangeliet och att därefter ha ändrat i denna. Klemens återger därför vad som enligt honom verkligen står i de berörda avsnitten (se citaten ovan), och det som av vissa tolkas som homoerotik är framför allt det att ynglingen såg på Jesus "och fattade kärlek till honom och började bönfalla honom att han skulle vara med honom. … Och när det blivit afton kommer ynglingen till honom klädd i ett linnetyg på bara kroppen och stannade hos honom denna natt. Ty Jesus undervisade honom om Guds rikes mysterium."[3] Eftersom Morton Smith påstås ha varit homosexuell (något som är obekräftat) antar vissa att Smith förfalskade brevet för att lyfta fram det homosexuella och göra Jesus homosexuell, kanske för att han (påstås ha) ogillat kristendomen,[24] kanske för att få visa sin intellektuella överlägsenhet, kanske som en hämnd för att han förvägrades anställning på Brown University och på Harvard University. Men Allan Pantuck påpekar att Smiths privata korrespondens visar att vid den aktuella tiden, då Smith också undervisade på Brown och doktorerade i teologi, var han vid god mental hälsa och verkar ha trivts med livet.[25] Dessutom, i sina två böcker om Hemliga Markusevangeliet nämnde Smith – som ansåg att "Guds rikes mysterium" avsåg en doprit – endast vid ett tillfälle i vardera bok i en enda mening och i ren spekulation att Jesus och lärjungarna kan ha förenats också fysiskt i denna rit,[26] men han ansåg att det väsentliga var att lärjungarna fylldes av Jesu ande.[27] Vidare uppträder en ung man, iförd endast ett linneskynke på sin bara kropp också i Mark 14:51–52, en linneskjorta som slits av honom så att han flyr därifrån naken. Denne unge man har av flera antagits vara densamme som den yngling Jesus uppväcker i Hemliga Markusevangeliet. Denne yngling antas i sin tur vara Lasaros eftersom så mycket i berättelsen liknar den om Lasaros i Joh. 11:1–44.[28] Dessutom sägs Jesus i Mark. 4:11 ha lärt också de övriga lärjungarna "Guds rikes mysterium".

Ett skämt med ledtrådar[redigera | redigera wikitext]

Stephen Carlson har lanserat teorin att Morton Smith förfalskade brevet som ett skämt (hoax). Han säger sig också ha funnit ledtrådar som Smith medvetet efterlämnat. En av dessa är enligt Carlson en annan text från Mar Saba som Smith också återgav (MS 22)[29] och som enligt Carlson är skriven med en identisk handstil som den som används i Klemens' brev till Theodoros. Enligt Carlson daterade Smith dock denna andra handstil till 1900-talet och identifierade den som skriven av M. Madiotes (grekiska: Μ. Μαδιότης). Enligt Carlson skulle detta bygga på det grekiska verbet μαδώ (mado), vilket kan betyda såväl att förlora hår, som att bedra. Då Smith var flintskallig och, enligt Carlson, en "bedragare", syftade detta alltså på Smith själv.[30] Men Allan Pantuck och Scott G. Brown lät undersöka originalnegativen och fann då obeskurna bilder som visade att den åberopade texten saknade underskrift och att namnet Μ. Μαδιότης var skrivet av en annan person. Dessutom synes namnet egentligen ha varit M Modestos (Μ. Μοδέστος [5]). Jämförelsen mellan handstilarna i MS 22 (ordet bibleion i MS 22: [6]) och i Klemens’ brev till Theodoros (ordet biblion i Klemensbrevet, MS 65: [7]) visade, enligt Brown och Pantuck, också tydligt att det rörde sig om olika skribenter.[31]

En annan ledtråd Carlson anser sig ha funnit är en saltliknelse som förekommer i brevet och där enligt Carlson det förutsätts att saltet kan blandas, men där rinnande och därmed blandbart salt, enligt Carlson, inte förekom i antiken. Processen att framställa salt som inte klumpar sig utan kan rinna genom hålen i ett saltkar även när det är fuktigt, uppfanns av Morton Salt Company; ett namn som enligt Carlson åsyftade Morton S(mith).[32] Detta har bestridits av Scott G. Brown, som anser att Carlson har felöversatt meningen och att det aldrig sägs att salt ska blandas,[33] samt av Kyle Smith, som hävdar att salt visst kunde blandas i antiken och att uttrycket dessutom är helt i linje med Klemens' sätt att uttrycka sig.[34] Hershel Shanks styrker detta ytterligare genom att citera ur Talmud, där det sägs att salt kan blandas med andra ingredienser.[35]

The Mystery of Mar Saba[redigera | redigera wikitext]

Philip Jenkins[36] har lyft fram vissa likheter mellan å ena sidan Mar Saba-brevet och Smiths beskrivning av sin upptäckt av brevet och å andra sidan den evangelisk-kristna spionromanen "The Mystery of Mar Saba" av James H. Hunter från år 1940.[37] Senare har bland andra också Robert M. Price[38] och Francis Watson[39] ytterligare utvecklat teorin om att Morton Smith skulle ha inspirerats av denna roman till att förfalska brevet. Scott G. Brown hävdar att om man bortser från att det i båda fallen rör sig om en forskare som upptäcker en tidigare okänd handskrift i Mar Saba, finns få andra paralleller – såvida man inte förvanskar fakta.[40] Allan J. Pantuck påvisar att många märkliga paralleller kan uppkomma av en slump[41] och dessutom att Hunter i likhet med Smith besökte Mar Saba, och att därför många av beskrivningarna med nödvändighet måste likna varandra.[42]

Förfalskarens darrningar[redigera | redigera wikitext]

Stephen Carlson hävdar vidare att texten i Klemens brev till Theodoros i sig visar spår efter att vara förfalskad. Tecknen på detta är att det finns plumpar i bokstävernas ändar, uppkomna genom att skribenten skrivit så långsamt att han stannat upp helt, ologiska lyftningar av gåspennan, skakningar uppkomna genom att bokstäverna snarare ritats än skrivits, förbättringar av misstag och inkonsekvens i skriften. [43] Men orsaken till att Carlson fann dessa tecken på förfalskning är enligt Scott G. Brown inte att det fanns sådana tecken, utan att Carlson i stället för att skaffa bilder inskannade direkt från fotografier av brevet, själv skannade de rastrerade halvtonsreproduktionerna av brevet som förekommer i Morton Smiths bok Clement of Alexandria and a Secret Gospel of Mark. Sådana rasterbilder omvandlar en bild i gråskala till rader av punkter så att en enda färg i samma intensitet ändå på håll ger intryck av att vara i gråskala. Men när dessa bilder studeras i kraftig uppförstoring på nära håll ger de upphov till optiska synvillor av den sort Carlson sade sig ha upptäckt och lurar därigenom betraktaren att se skakningar som inte finns i originalen.[44]

Morton Smiths handstil[redigera | redigera wikitext]

Stephen Carlson har också jämfört handstilen i brevet med Morton Smiths, och funnit likheter som tyder på att Smith var den som förfalskade brevet.[45] Scott G. Brown har i en studie i stället visat på de många och avgörande skillnader som förekommer.[33] Vidare hävdar Timo S. Paananen i sin "Master's Thesis" att skillnaderna mellan handstilen i Mar Saba-brevet och Smiths handstil i bevarat material från 1958, snarare är så många och utmärkande att det "verkar uppenbart att Smith inte har skrivit" brevet.[46] Och när den forensiska handstilsexperten Venetia Anastasopoulou, på uppdrag av Biblical Archaeology Review, jämförde 27 bevarade texter från fyra årtionden där Smith skriver på grekiska med handstilen i Mar Saba-brevet, blev hennes slutsats att Morton Smith med stor sannolikhet inte har haft förmågan att skriva brevet. ”Hela skriften ger uttryck för frihet, spontanitet och konstnärligt kunnande. Den visar också prov på en skicklig kalligrafi av en välutbildad och tränad skribent som använder språket effektivt för att uttrycka sina tankar”.[47] Morton Smiths skrivande på grekiska är enligt Anastasopoulou att likna vid en ung skolelevs, där han skriver långsamt med möda och bokstav för bokstav.[48]

Argument till stöd för att brevet och Hemliga Markusevangeliet är äkta[redigera | redigera wikitext]

Scott G. Brown påvisar att om styckena ur Hemliga Markusevangeliet infogas i Markusevangeliet uppkommer omständigheter som är typiska i övrigt i Markusevangeliet; då främst en interkalation (en berättelse inskjuten i en annan) och en omslutningsberättelse tillsammans med Mark 16:1–8.[49] Han hävdar att i antiken var man ovetande om de litterära tekniker som författaren av Markusevangeliet använder och att dessa tekniker har uppmärksammats först i modern tid. Vidare noterar han att det finns en ömsesidig teologisk påverkan mellan delarna i den interkalation som uppkommer om passagerna infogas i Markusevangeliet, och att insikten om att sådan påverkan alls förekom, först under senare delen av 1960-talet började omfamnas av någon större mängd forskare. Inte förrän på 1980-talet kom denna uppfattning att bli dominerande.[50] Detta tyder enligt Brown på att Hemliga Markusevangeliet skrevs av samme författare som också skrev Markusevangeliet.

År 2008 utkom en bok med en omfattande brevväxling som Smith hade med sin vän Gershom Scholem och vari de under årtionden diskuterade Klemens' brev till Theodoros.[51] Enligt Guy Stroumsa, som redigerat boken, kunde Smith inte ha förfalskat brevet eftersom brevväxlingen visar hur han "diskuterar materialet med Scholem över tid på sätt som tydligt återspeglar ett upptäckts- och reflexionsförlopp".[52] Helmut Koester berättar att Morton Smith inte var någon duktig formkritiker och att det vore "totalt bortom hans förmåga att förfalska en text som, med avseende på formkritik, är en fulländad äldre form av samma berättelse som den i Johannes 11 om uppväckandet av Lasaros."[53] År 1963 träffades Koester och Smith under en veckas tid flera timmar per dag för att diskutera detaljer kring uttolkningen av brevet och Hemliga Markusevangeliet. Under den perioden insåg Koester att Smith verkligen kämpade med att förstå och tolka dokumentet. Han hade också problem med att tyda den grekiska 1700-talshandstilen. Koester skriver: "Självklart skulle en förfalskare inte ha haft de problem som Morton kämpade med. Eller så var Morton Smith en fulländad skådespelare och jag en fullständig idiot."[54]

Förlaga till Markusevangeliet eller senare hopplock ur evangelierna?[redigera | redigera wikitext]

Det andra utdraget ur Hemliga Markusevangeliet löser enligt somliga[vilka?] också det gap som finns i Mark 10:46: "De kom till Jeriko. Och när Jesus lämnade staden tillsammans med sina lärjungar ..." Många har frågat sig varför inget sägs om vad han gjorde i Jeriko och det har spekulerats i att informationen om detta har gått förlorad. Men med tillägget från Hemliga Markusevangeliet löses detta problem: "De kom till Jeriko och där var systern till den yngling som Jesus älskade och hans moder och Salome, och Jesus tog inte emot dem. Och när Jesus lämnade staden ...".[55] Den unge man (grekiska: neaniskos, νεανίσκος) som Jesus uppväcker i Hemliga Markus bär endast ett linnetyg (grekiska: sindona, σινδόνα) på sin bara kropp. Detta återspeglar Mark 14:51–52 där en icke namngiven ung man (grekiska: neaniskos) utan förklaring följer efter Jesus med endast ett linnetyg (grekiska: sindona) på sin bara kropp, och detta slits av honom så att han flyr därifrån naken. Ordet neaniskos används ytterligare en gång hos Markus, då i 16:5, om den unge man som iklädd en vit dräkt sitter i den i övrigt tomma graven när kvinnorna anländer. Även i detta fall skulle alltså Hemliga Markus kunna kasta ljus över märkligheter i Markusevangeliet. Bland annat dessa omständigheter har föranlett Helmut Koester, Ron Cameron,[56] John Dominic Crossan[57] med flera, anta att Hemliga Markusevangeliet skrevs först, och att Markusevangeliet uppkom genom att Hemliga Markusevangeliet beskars på material. Andra har argumenterat för att Hemliga Markusevangeliet är en senare gnostisk skapelse som åstadkommits genom att olika delar hämtats från de fyra kanoniska evangelierna.[58]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Isaac Vossius första utgåva av Ignatios av Antiochias brev (Epistolae genuinae S. Ignatii martyris) publicerad i Amsterdam år 1646 (katalogiserad av Smith som MS 65).
  2. ^ Scott G. Brown, Mark’s Other Gospel, s. 3, 36.
  3. ^ [a b c d e] Klemens' brev till Theodoros i översättning till svenska av Roger Viklund.
  4. ^ Bart Ehrman, Lost Christianities: the battles for Scripture and the faiths we never knew (2005), s. 83–84.
  5. ^ De fyra forskarna utöver Morton Smith är Guy G. Stroumsa, David Flusser och Shlomo Pines, 1976 (Gedaliahu A. G. Stroumsa, Comments on Charles Hedrick’s Article: A Testimony, Journal of Early Christian Studies 11:2, Summer 2003: 147–53) och Quentin Quesnell i början av 1980-talet (Adela Yarbro Collins, Mark: A Commentary. Hermeneia – A Critical and Historical Commentary on the Bible, Fortress Press, 2007, s. 491). I ett brev till Peter M Head 1987 säger Quesnell att det skedde sommaren 1983. Timo S. Paananens blog Per Beskow and the Elusive MS De övriga två är Archimandrite Meliton och Kallistos Dourvas från det grekiska patriarkatet.
  6. ^ Morton Smith, Clement of Alexandria and a Secret Gospel of Mark (1973), The Secret Gospel (1973).
  7. ^ Charles W Hedrick och Nikolaos Olympiou, Secret Mark: New Photographs, New Witnesses, The Fourth R. 13:5 (September/October 2000) - tillgänglig online här. Även Quentin Quesnell skall ha tillåtits ta sidorna till en "firma" och där fotografera dem (Adela Yarbro Collins, Mark: A Commentary. Hermeneia – A Critical and Historical Commentary on the Bible, Fortress Press. 2007, s. 491). Var dessa foton nu finns är okänt.
  8. ^ Guy G. Stroumsa, Comments on Charles Hedrick’s Article: A Testimony, JECS 11 (2003): 147–53. Charles W. Hedrick och Nikolaos Olympiou, Secret Mark: New Photographs, New Witnesses, The Fourth R 13/5 (September–October 2000): 3–16.
  9. ^ Peter Jeffrey, The Secret Gospel of Mark Unveiled: Imagined Rituals of Sex, Death, and Madness in a Biblical Forgery, New Haven, Connecticut (2007).
  10. ^ Stephen C. Carlson, The Gospel Hoax: Morton Smith’s Invention of Secret Mark, Waco, Texas (2005).
  11. ^ Scott G. Brown, Mark’s Other Gospel: Rethinking Morton Smith’s Controversial Discovery, Waterloo, Ontario, Canada, (2005).
  12. ^ Morton Smiths förteckning från 1960, s. 251. De 10 experterna var A. Angelou, C. Dimaras, A. Delatte, G. Kournoutos, M. Manousakas, A. D. Nock, M. Richard, V. Scouvaras, G. Soulos, P. Topping (Morton Smith, Clement of Alexandria and a Secret Gospel of Mark, s. 1). I The Secret Gospel, s. 22–23, räknar Smith bara upp nio forskare och exkluderar där A. D. Nock, men nämner honom tillsammans med den tidigare icke omnämnda Erwin Goodenough som "framstående forskare" som gav sitt utlåtande om texten.
  13. ^ "This article offers the first epistolary analysis of Clement's letter to Theodore and demonstrates that it comports in form, content, and function with other ancient letters that addressed similar circumstances." Jeff Jay, A New Look at the Epistolary Framework of the Secret Gospel of Mark, Journal of Early Christian Studies, 16:4 (Winter 2008), s. 573–597.
  14. ^ Charles Hedrick, The Secret Gospel of Mark: Stalemate in the Academy, Journal of Early Christian Studies – 11:2, (Summer 2003), s. 141.
  15. ^ Otto Stählin, Ursula Treu, Clemens Alexandrinus, vol. 4.1, 2:a uppl. GCS 39.1 (Berlin, 1980), XXII–XVIII (“Literatur und Addenda zu Band III").
  16. ^ Enligt Stephen Carlson hävdar redaktören Ursula Treu i förordet till andra upplagan att publiceringen är provisorisk ("provisorisch abdrucken") för att befrämja diskussionen. (The Gospel Hoax , s. 49).
  17. ^ Otto Stählin: Clemens Alexandrinus (1936).
  18. ^ Detta har påpekats av bland andra Bart D. Ehrman, Response to Charles Hedrick's Stalemate, Journal of Early Christian Studies - 11:2 (Summer 2003) s. 155–163; Lost Christianities: the battles for Scripture and the faiths we never knew (2005), s. 78 och Scott G. Brown, Mark’s Other Gospel, som hänvisar till Quentin Quesnell (s. 12, 35) och Andrew Criddle (s. 36).
  19. ^ Andrew Criddle, On the Mar Saba Letter Attributed to Clement of Alexandria, Journal of Early Christian Studies 3:3 (Fall 1995), s. 215–220.
  20. ^ Walter M. Shandruk, Statistics and Hapax Legomena in the Mar Saba Letter.
  21. ^ Scott G. Brown, The Letter to Theodore: Stephen Carlson's Case against Clement's Authorship, Journal of Early Christian Studies, 16:4 (Winter 2008), s. 535–572. Han hänvisar till Ronald Thisted och Bradley Efron, Did Shakespeare Write a Newly-Discovered Poem?, Biometrika 74 (1987): 445–55.
  22. ^ Däribland Peter Jeffery, The Secret Gospel of Mark Unveiled: Imagined Rituals of Sex, Death, and Madness in a Biblical Forgery, Yale University Press, 2007; Stephen C. Carlson, The Gospel Hoax, Baylor, 2005; Craig A. Evans, Fabricating Jesus: How Modern Scholars Distort the Gospels, InterVarsity Press, 2006, i Lee Strobels bok Vilken Jesus ska jag tro på?: en reporters kritiska granskning av de nya jesusbilderna, Libris 2008, och i Morton Smith and the Secret Gospel of Mark: Exploring the Grounds for Doubt; Francis Watson, Beyond Suspicion: on the Authorship of the Mar Saba Letter and the Secret Gospel of Mark (The Journal of Theological Studies 61) 2010, 128-170.
  23. ^ Pierson Parker var den som år 1960 föreslog för Morton Smith att det kunde röra sig om en homosexuell handling, en uppfattning Smith övergav relativt snart. Scott G. Brown, The Question of Motive in the Case against Morton Smith, JBL 125, nr 2 (2006) s. 351–383.
  24. ^ Framför allt har en före detta doktorand till Morton Smith, Jacob Neusner, attackerat Smith personligen. Neusner skriver: "Even at the time, some of us told Smith to his face that he was an upside-down fundamentalist, believing anything bad anybody said about Jesus, but nothing good." (Neusner, Jacob, Are There Really Tannaitic Parallels to the Gospels? A Refutation of Morton Smith, 1993, s. 28): "I thought and told him to his face that his results were nothing more than anti-Christian propaganda. … I take pride that, when it was time to stand up and be counted, I said in print that Smith's portrait of Jesus was not history but contemptible, hateful ideology." (Neusner, Jacob, Are There Really Tannaitic Parallels to the Gospels? s. 10, 158).
  25. ^ Allan J. Pantuck på Stephen Carlsons blogg Hypotyposeis.
  26. ^ Charles Hedrick, The Secret Gospel of Mark: Stalemate in the Academy, Journal of Early Christian Studies – 11:2, (Summer 2003), s. 136, 139, 142; Scott G. Brown, The Question of Motive in the Case against Morton Smith, JBL 125, nr 2 (2006) s. 356–359.
  27. ^ "Freedom from the law may have resulted in completion of the spiritual union by physical union." (Morton Smith, The Secret Gospel, s. 114). “… 'the mystery of the kingdom of God' . . . was a baptism administered by Jesus to chosen disciples, singly, and by night. In this baptism the disciple was united with Jesus. The union may have been physical (… there is no telling how far symbolism went in Jesus' rite), but the essential thing was that the disciple was possessed by Jesus' spirit." (Morton Smith, Clement of Alexandria and a Secret Gospel of Mark, s. 251).
  28. ^ Bland andra Miles Fowler, Identification of the Bethany Youth in the Secret Gospel of Mark with other Figures Found in Mark and John, Journal of Higher Criticism. 5:1, spring 1998, 3–22. Också online här.
  29. ^ Morton Smith, Hellenika Cheirographa en tei Monei tou Hagiou Sabba, Nea Siōn (det grekisk-ortodoxa patriarkatets tidskrift Νέα Σιών) 52 (1960): 110–125, 245–256.
  30. ^ Stephen C. Carlson, The Gospel Hoax: Morton Smith's invention of Secret Mark, s. 42–44.
  31. ^ Allan J. Pantuck; Scott G. Brown, Morton Smith as M. Madiotes: Stephen Carlson’s Attribution of Secret Mark to a Bald Swindler, Journal for the Study of the Historical Jesus 6 (2008), 106–125. Timo S. Paananen skriver i sin Master's thesis, Chapter 2.5 An analysis of Stephen Carlson's handwriting analysis. "... as far as it is possible to conclude anything reliably from the small sample size we have, the handwriting of the MS22 is not 1) the handwriting of M. Madiotes, 2) the handwriting of the Theodore-letter, nor 3) the handwriting of Morton Smith."
  32. ^ Stephen C. Carlson, The Gospel Hoax, s. 59–63.
  33. ^ [a b] Scott G. Brown, Factualizing the folklore: Stephen Carlson’s case against Morton Smith, Harvard Theological Review, 99, s 291–327 (2006).
  34. ^ Kyle Smith, ‘Mixed with Inventions’: Salt and Metaphor in Secret Mark http://www-user.uni-bremen.de/~wie/Secret/SALT-PAPER.rtf
  35. ^ Mishnah, Tractate "Eruvim" 10, 14, The Mishnah, Danby translation (Oxford: Oxford Univ. Press, 1933), p. 136. Mishnah with Commentary, Avodah Zarah 2, 6 (Jerusalem, 1994); "In antiquity salt was regularly mixed with other substances." Hershel Shanks, Restoring a Dead Scholar’s Reputation Biblical Archaeology Review 35:06, Nov/Dec 2009
  36. ^ Philip Jenkins, Hidden Gospels: How the Search for Jesus Lost Its Way, New York: Oxford University Press, 2001.
  37. ^ James Hogg Hunter, The Mystery of Mar Saba. New York, Toronto: Evangelical Publishers, 1940.
  38. ^ Robert M. Price, Second Thoughts on the Secret Gospel (Tillgänglig online 7 aug. 2011).
  39. ^ Francis Watson, Beyond Suspicion: On the Authorship of the Mar Saba Letter and the Secret Gospel of Mark (Journal of Theological Studies 61, 2010, 128–170).
  40. ^ “I know that facts rarely get in the way of an incredible theory, but I would have thought that anyone who can imagine Smith producing the perfect forgery would at least have difficulty picturing him reading an anti-intellectual evangelical Christian spy novel.” (Scott Brown, Mark’s Other Gospel, s. 58–59).
  41. ^ Allan J. Pantuck, Solving the Mysterion of Morton Smith and the Secret Gospel of Mark, Biblical Archaeology Review (Tillgänglig online 7 aug. 2011).
  42. ^ Allan J. Pantuck, Reply to Craig Evans, s. 11–12, från “The York University Christian Apocrypha Symposium Series 2011”.
  43. ^ Stephen C. Carlson, The Gospel Hoax, Chapter 3, "The Modernity of the Mar Saba Manuscript", s. 23–47.
  44. ^ Scott G. Brown, My Thoughts on the Reports by Venetia Anastasopoulou, Biblical Archaeology Review (Tillgänglig online 7 aug. 2011) Brown hänvisar i not 45 till Roger Viklund, “Tremors, or Just an Optical Illusion? A Further Evaluation of Carlson’s Handwriting Analysis,” The Jesus Character Critically Examined; idem, “The Difference Between Real Photographs and Printed Photographs,” Salainen evankelista, (Part One, posted February 7, 2010); (Part Two, posted February 10, 2010); (Part Three, posted February 13, 2010).
  45. ^ Stephen C. Carlson, The Gospel Hoax, s. 46–47.
  46. ^ Timo S. Paananen, Salaisen evankelistan salaliitto : Uusin keskustelu Klemens Aleksandrialaisen kirjeestä Theodorokselle. I pågående engelsk översättning: Master's Thesis: A Conspiracy of the Secret Evangelist: Recent Debate Concerning Clement of Alexandria's Letter to Theodore, och specifikt Chapter 2.5 An analysis of Stephen Carlson's handwriting analysis.
  47. ^ Venetia Anastasopoulou, Experts Report Handwriting Examination, s. 9, 13, 38, Biblical Archaeology Review, (Tillgänglig online).
  48. ^ Venetia Anastasopoulou, Experts Report Handwriting Examination, s. 18, 37, Biblical Archaeology Review, (Tillgänglig online).
  49. ^ Scott G. Brown, Mark's Other Gospel, s. 165–214.
  50. ^ Scott G. Brown, Mark's Other Gospel, s. 176–179.
  51. ^ Guy G. Stroumsa, ed. Morton Smith and Gershom Scholem, Correspondence 1945–1982, Boston (2008).
  52. ^ “For Smith's letters show him discussing the material with Scholem, over time, in ways that clearly reflect a process of discovery and reflection." Anthony Grafton, Gospel Secrets: The Biblical Controversies of Morton Smith "The Nation", January 26, (2009).
  53. ^ "Morton Smith was not a good form-critical scholar. … It would have been completely beyond his ability to forge a text that, in terms of form-criticism, is a perfect older form of the same story as appears in John 11 as the raising of Lazarus." Helmut Koester, Was Morton Smith a Great Thespian and I a Complete Fool?, Biblical Archaeology Review, Nov/Dec 2009, s. 58.
  54. ^ "Obviously, a forger would not have had the problems that Morton was struggling with. Or Morton Smith was an accomplished actor and I a complete fool." Helmut Koester, Was Morton Smith a Great Thespian and I a Complete Fool? Biblical Archaeology Review, Nov/Dec 2009, s. 58.
  55. ^ För information om Markus' tekniker för ankomster, se Roger Viklund, Den symboliskt utformade förlagan till Markusevangeliet – populärt benämnd Hemliga Markusevangeliet och specifikt avsnittet Hemliga Markusevangeliet äldre än Markusevangeliet.
  56. ^ Secret MarkEarly Christian Writings hänvisar till Helmut Koester, Ancient Christian Gospels, Harrisburg, PA: Trinity Press (1990), s. 293–303, och Ron Cameron, ed., The Other Gospels: Non-Canonical Gospel Texts, Philadelphia, PA: The Westminster Press (1982) s. 67–71.
  57. ^ J. D. Crossan, Four Other Gospels: Shadows on the Contours of Canon, Minneapolis (1985) s. 108; The Historical Jesus: The Life of a Mediterranean Jewish Peasant, HarperCollins (1993) s. 429–430.
  58. ^ N.T Wright, Jesus and the Victory of God: Christian Origins and the Question of God. Vol. 2 (1996) s. 49. Robert H. Gundry, Mark: A Commentary on His Apology for the Cross, Grand Rapids: Eerdmans (1993), s. 603–623. Gerd Theißen, Annette Merz, Der historische Jesus - Ein Lehrbuch, 3. , durchges. und erg. Auflage (2001), s. 59.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]