Hemmafru

Hemmens forskningsinstitut gör studier av hemarbete - en kvinna arbetar i köket, en annan kvinna antecknar och mäter tiden arbetsmomentet tar, 1950.

En hemmafru är en gift kvinna som inte är förvärvsarbetande, utan arbetar i hemmet med barnomsorg och hushållsarbete medan hon försörjs av sin make. Begreppet uppkom på 1920-talet.

Terminologi

En hemmafru kan också kallas husmoder (eller husmor), men begreppet husmoder är mer omfattande och inbegriper även anställda kvinnor som ansvarar för hushållningen på till exempel en institution eller en större gård. Husmoder har använts om för hushållet ansvariga kvinnor genom historien.

En maskulin form av ordet hemmafru uppkom under 1960-talet - hemmaman. Det syftar på en gift man eller sambo som, oftast tillfälligt, ej förvärvsarbetar utan sköter hem och barn. En lyxhustru (mask. lyxmake) är en gift, icke förvärvsarbetande kvinna som inte förväntas bidra med något arbete i hemmet. Hemarbetet utförs i detta fall av hushållsarbetare.

Hemmafrun i Sverige

Begreppet hemmafru uppkom under 1920-talet då det användes som motsats till yrkeskvinna. Livliga diskussioner förekom om kvinnas roll i samhället, om hennes rätt till utbildning och arbete samt om hennes betydelse för barnuppfostran och familjen. Många som var engagerade i frågan menade att hemmafrun hölls fången i sitt ekonomiska beroende till mannen, att det var orättfärdigt att hon inte fick lön för sitt arbete och att hon fråntogs möjligheter till stimulans och utveckling av sina förmågor. Man menade att hemmafrun, kvinnan, betraktades som en människa utan eget förstånd och egen kapacitet samt hindrades från att delta i samhället i stort. Andra ansåg att kvinnans uppgift var att sköta hemmet, uppfostra barnen och ge den arbetande mannen stöd och vila.

Statistik visar att det var under 1950-talet som de fanns flest gifta kvinnor som ej förvärvsarbetade. Från och med 1960-talet kom antalet hemmafruar stadigt att minska. En kombination av efterfrågan på arbetskraft och jämställdhetssträvanden ledde till flera politiska reformer som underlättade för kvinnan att förvärvsarbeta och för familjens gemensamma barnomsorg.
Under 1930-och 40-talen hade nio av tio svenska barn en hemarbetande mor under sin uppväxt; under 1980-talet hade mindre än ett av tio barn en mor som var hemmafru tills de fyllde 16 år.

I dagens Sverige då de flesta kvinnor utbildar sig och förvärvsarbetar talar man inte längre om att vara hemmafru utan om att vara föräldraledig (eller mammaledig, och för mannen pappaledig). Föräldrarna får under denna "ledighet" genom föräldraförsäkringen ekonomisk ersättning. Hemmafruar är inte längre frekvent förekommande.

Se även

• Husfru
• Husmor
• Äktenskap
• Barnomsorg
• Föräldraförsäkringen
• Havandeskapspenning
• Svensk köksstandard

Källor

• Harriet Clayhills: Kvinnohistorisk uppslagsbok, Raben & Sjögren, 1991. ISBN 9129615879
• Tidskriften Spaning, Tema: Hemmafrun, 2005 (pdf)
• Christina Axelsson: Hemmafrun som försvann. Övergången till lönearbete bland gifta kvinnor i Sverige 1968-1981. Stockholms Universitet 1992. ISBN 91-7604-047-X

Vidare läsning

• Renée Frangeur: Yrkeskvinna eller makens tjänarinna? Striden om yrkesrätten för gifta kvinnor i mellankrigstidens Sverige. Avhandling Lund 1998, ISBN 91-7924-120-4
• Ann-Sofie Ohlander & Ulla-Britt Strömberg: Tusen svenska kvinnoår. Svensk kvinnohistoria från vikingatid till nutid. Norstedts, 2008. ISBN 978-91-7227-524-9
• Yvonne Hirdman: Den socialistiska hemmafrun och andra kvinnohistorier. Carlssons, 1992. ISBN 91-7798-579-6
• Betty Friedan: Den feminina mystiken (The Feminine Mystique), Pan/Norstedt, 1968. ISBN 99-0104304-2sv:Hushållsarbete