Hemming Gadh

Biskop Hemming Gadh
Kyrka	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Linköpings stift, biskop
Period	1501-1512
Företrädare	Henrik Tidemansson
Efterträdare	Jacob Arborensis
Född	ca 1440
Död	16 december 1520 vid Raseborgs slott

Hemming Gadh, Hemming Olofsson, född omkring 1440 eventuellt i Hossmo, Kalmar län, död (avrättad) 16 december 1520 vid Raseborgs slott, Nyland, Finland, var en svensk biskop. Han var Sten Sture den äldres sändebud i Rom 1479-1500. Gadh blev biskop i Linköpings stift 1501, nära allierad med Sten Sture och mycket stark motståndare till Danmark och Kalmarunionen. Slutligen övergick han till tyrannen, kung Kristian II:s parti.

Han läste vid bland annat från 1471 vid Rostocks universitet och blev 1477 kansler och sekreterare hos Henrik Tideman, biskop i Linköpings stift. 1479 blev han Sten Stures sändebud i Rom, i första hand rörande processen om drottning Doroteas morgongåva. 1491 utsågs han till domprost i Linköpings stift, men tillträdde inte tjänsten utan sålde den, som han för övrigt gjorde med flera liknande tjänster.

I Rom var han kammarherre hos den sämsta av alla påvar, Alexander VI, vilken hade begått de allra rysligaste brott. Påven fick slutligen själv sitt straff då han blev bjuden på det förgiftade vin som han själv blandat till, avsedd för tre rika kardinaler som han hade arvsrätt efter.

På Sten Stures uppmaning blev han emellertid vald till biskop i Linköping 1501 efter att företrädaren Henrik Tideman dött. Eventuellt blev Henrik dödad av Hemming eller Sten Sture då de bägge besökte honom vid tidpunkten för hans död.

Hemming lyckades dock inte få sin biskopspost bekräftad av påven inom de tre månader som var fastställda. Därför kom påven att utse den spanske kardinalen Jaime Serra I Cau till administrator för stiftet. Hemming blev 1506 bannlyst av påven då denna ansåg att han på felaktigt sätt kommit över intäkterna av biskopstjänsten. 1513 fick Hans Brask ta över posten som biskop. Mellan 1510 och 1512 var Hemming svensk ambassadör i Lübeck.

Han var med bland dem som undertecknade riksdagsbeslutet om Stäkets rivning i Stockholm 23 november 1517.

Han blev i oktober 1518 tillfångatagen av danskarna och när Kristian II:s flotta kom till Stockholm 1520 fanns han med och bidrog till att danskarna tilläts komma in i staden – han hade bytt sida. Från Stockholm sändes Hemming Gadd av kung Christian tyrann till Finland för att erövra landet, vilket också till viss del lyckades, men unionskungen litade emellertid inte på den ombytlige biskopen. Efter Stockholms blodbad sände tyrannen ett ilbud till Finland med befallning att halshugga Hemming Gadd som fördes till Raseborgs slott där han halshöggs på kung Kristian II:s order den 16 december 1520, då 80 år gammal.

I brev skrivna av Hemming framgår att han knappast följde alla kyrkans regler – han besökte krogar och bordeller, samtidigt som han svor flitigt. Detta gav upphov till en tämligen negativ ryktesspridning om honom. Han medverkade vid flera militära händelser, bland annat när Kalmar slott efter belägring intogs 1510.

Historieprofessorn Gottfrid Carlsson lade i sin doktorsavhandling om Hemming fram misstanken att han låg bakom mordet på Simon Gudmundi.

Se även

• Lista över biskopar i Linköpings stift

Litteratur

• Owe Wennerholm (1998). Vem var Bockstensmannen?. Fjärås: Bokförlaget Carse. ISBN 91-971061-7-8 
• Svenska Adelsmäns Öden, utgiven av Riddarhuset i Sverige.