Hendrik Verwoerd

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hendrik Frensch Verwoerd


Ämbetsperiod
2 september 19586 september 1966
Företrädare Johannes Strijdom
Efterträdare T E Dönges (tillfällig)

Född Hendrik Frensch Verwoerd
8 september 1901
Amsterdam, Nederländerna
Död 6 september 1966
Kapstaden, Sydafrika
Politiskt parti Nationalistpartiet
Maka Betsie Schoombie

Hendrik Frensch Verwoerd, född 8 september 1901 i Amsterdam, Nederländerna, död 6 september 1966 (mördad) i Kapstaden, Sydafrika, var en sydafrikansk psykolog, författare och politiker (nationalist) samt Sydafrikas premiärminister från 1958 till sin död.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Verwoerd, född i Amsterdam i en holländsk familj, följde vid två års ålder sin boersympatiserande far till Sydafrika och var från tolv års ålder bosatt i Bulawayo i nuvarande Zimbabwe. Han växte upp under goda förhållanden och genomgick med stor framgång studier i Stellenbosch. Från 1925 var han bosatt i Tyskland, där han iakttog nazismens tillväxt med tilltagande intresse. Han publicerade från 1926 ett flertal psykologiska böcker, och erhöll 1928 en professur i psykologi i Stellenbosch, varpå hans politiska intressen kom att begränsas till det sydafrikanska planet.

Som en anhängare till James Hertzogs nationalistiska regering slöt sig Verwoerd till de boernationalistiska kretsarna, och blev 1937 ledare för partiets tidning, Die Transvaler. 1948 gav han sig in i politiken. Han lyckades inte bli vald till parlamentet, men valdes till senator i ett fyllnadsval samma år. Han utsågs 1950 till minister i infödingsfrågor i Daniel Malans regering, och lanserade som en del av apartheidpolitiken bantustanprogrammet, vilket innebar att landets icke-vita befolkning skulle förpassas till autonoma reservat. Även det ockuperade Namibia skulle omfattas av detta beslut. På grund av sin politik under denna period är han känd som apartheids arkitekt, även om han inte var själva raspolitikens grundare.

1958 efterträdde han Johannes Strijdom som premiärminister efter dennes död och radikaliserade raspolitiken. Genom Promotion of Bantu Self-Government Act, godkänd av parlamentet 1959 ersattes det sista av politisk representation för svarta med bantustansystemet. Den första bantustanen som förklarades autonom var Gazankulu år 1971. Samtidigt delgavs polisen genom nationalistregeringens försorg avsevärda befogenheter i kampen mot regeringens fiender. Protester mot de avskydda passlagarna ledde 1960 till Sharpevillemassakern och ett fördömande av Sydafrika från världssamfundet. Sin största triumf kunde Verwoerd driva igenom samma år, då nationalistregeringen genom en folkomröstning införde republik. Inrikespolitiskt sökte han försoning med landets engelskspråkiga befolkningsgrupper i kamp med det vaknande svarta motståndet, vilket visade sig framgångsrikt 1966, då Nationalistpartiet förnyade och stärkte sin absoluta majoritet i parlamentet. Verwoerd knivmördades kort därefter i underhuset av den grekisk-moçambiqueske apartheidmotståndaren Demetrios Tsafendas. Han hade tidigare skjutits i ansiktet av den vite farmaren David Pratt 1960 men överlevt. Verwoerd efterträddes som nationalisternas ledare av justitieminister Balthazar Vorster, som kort därefter axlade rollen som premiärminister.

Närmast efter sin död kom Verwoerd i Sydafrikas boernationalistiska kretsar att hyllas som en hjälte, och den matta på vilken han legat i väntan på ambulans skrubbades aldrig ren från blodfläckar och avlägsnades från sin plats först 2004, som en ständig påminnelse om mordet. Även Nelson Mandela uttryckte stark avsmak efter mordet på Verwoerd[1] och avlade 1994 som president ett besök hos hans då 94-åriga änka, Betsie Schoombie.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Long Walk to Freedom, vol. 2, sid. 149


Föregångare:
Johannes Strijdom
Sydafrikas premiärminister
1958-1966
Efterträdare:
T.E. Dönges
Interim
Nationalistpartiets ordförande
1958-1966
Efterträdare:
Balthazar Johannes Vorster
Föregångare:
Ernest George Jansen
Sydafrikas minister i infödingsfrågor
1950-1958
Efterträdare:
M D C de Wet Nel
(minister i bantufrågor)
W A Maree
(minister i bantuutbildningsfrågor)