Henri Michaux

Henri Michaux, född 24 maj 1899 i Namur, Belgien, död 19 oktober 1984 i Paris, Frankrike, var en franskspråkig författare och målare som skrev poesi, prosapoem samt reseskildringar. Ett romanförsök tillhör också den litterära kvarlåtenskapen.

Han debuterade på tjugotalet. De första texterna publicerades i den belgiska tidskriften Le Disque vert 1922, medan den första boken, Qui je fus (Den jag var), utkom 1927. Parallellt med författarskapet arbetade Henri Michaux med bildkonst och han har kommit att räknas som en av de främsta i den "informella" skolan. Den första utställningen ägde rum 1937.

Henri Michaux' samlade konstnärskap har många beröringspunkter med surrealismen, men han tillhörde aldrig rörelsen. Över huvud taget är verken svåra att genrebestämma, men ett genomgående tema i dem är försöken att nå den undflyende varelsen som finns inom honom själv men som sällan ger sig till känna. Som en följd därav har en del av hans poesi, särskilt den tidiga, antagit formen av språkexperiment. Under 1950- och 60-talen försökte han tränga in i själens djup med hjälp av droger som meskalin, LSD och hasch. Det resulterade i bland annat böcker som Misérable miracle (Erbarmliga under) 1956 och Paix dans les brisements (Frid i bristningarna) 1957.

Den franske författaren André Gide var en av Michaux' beundrare.

I Sverige introducerades Michaux' författarskap på 1940-talet av bland andra C.G. Bjurström, Erik Lindegren och Ingemar Leckius, och senare var Artur Lundkvist och Roger Fjellström viktiga förmedlare. Roger Fjellström har på sitt förlag OrdStröm givit ut en serie Michaux-volymer. En omfattande urvalsvolym, Bräsch, publicerade Bonniers 1987 med nyöversatta texter av Ulla Bruncrona och Katarina Frostenson. Om Henri Michaux finns Roger Fjellströms Se Michaux (1986), i vilken medverkande bl a Brassaï, Paul Celan, Roger Fjellström, Allen Ginsberg, J-M G Le Clézio, Ulf Linde, Harald Lyth, Octavio Paz och Jacques Prévert. I den finns även bilder av Michaux i olika tekniker och från olika perioder. Henri Michaux har i Sverige vidare varit föremål för åtminstone en doktorsavhandling (2003), och en monografi som lyfter fram det groteska i hans författarskap (2005, på franska 2007).

Exempel på Michaux' diktning

Han grabbhaffar och ryggdaskar honom rakt i gatan;

Han skamfilar och överfiser honom tills han dråsslar av;

Han praktmörar och läppfjättrar honom och ärrslar hörslorna;

Han krosskallar och bombtar honom,

Pipdansar honom ritsch och ratsch och ratsch och ritsch.

Till slut hudhänger han honom.

Den andre tvekar, hopplar, tappar av, bålar sig och undergår.

Snart är det slut med honom;

Han nykraftar och sidokravlar sig ... men ack

Rullbandet som rullat så länge faller.

[...]

Dikten Den stora striden i boken Qui je fus (Den jag var), återgiven i Bräsch.

Bibliografi

• 1977 Varje kung återvänder till spegeln, tolkning av Roger Fjellström. Stockholm: Coeckelberghs.
• 1980 Vinkelben, tolkning av Roger Fjellström. Stockholm: OrdStröm [andra, rev. och utökade upplagan 1986].
• 1982 Dagar av tystnad, tolkning av Roger Fjellström. Stockholm: OrdStröm.
• 1982 Gripa, tolkning av Roger Fjellström. Stockholm: OrdStröm.
• 1986 Stoppskott, tolkning av Roger Fjellström. Stockholm: OrdStröm.
• 1986 Se Michaux, red. och tolkning av Roger Fjellström. Stockholm: OrdStröm.
• 1987 Bräsch: Texter i urval, tolkning av Ulla Bruncrona och Katarina Frostenson, Stockholm : Bonniers.
• 2003 Maria Wennerström Wohrne Att översätta världen. Kommunikation och subversivt ärende i Henri Michaux’ Voyage en Grande Garabagne, Uppsala : Acta Universitatis Upsaliensis 39.
• 2005 Per Bäckström Enhet i mångfalden. Henri Michaux och det groteska, Lund: Ellerströms förlag.
• 2007 Per Bäckström Le grotesque dans l’œuvre d’Henri Michaux. Qui cache son fou, meurt sans voix, Paris: L’Harmattan.