Henrik VII (tysk-romersk kejsare)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hanrik VII.

Henrik VII av Luxemburg, född 1269, död 24 augusti 1313, var en tysk-romersk kejsare.

Henrik var son till greve Henrik III av Lützelburg och Beatrix av Avesnes. 1308 valdes Henrik till kung i Tyskland med stöd av ärkebiskoparna i Mainz och Trier. I Tyskland vann han stöd av de tyska landsherrarna, i Böhmen däremot valdes Henrik av Kärnten till kung. Genom giftermål förvärvade han dock Böhmen till sin son Johan, som vann allmän anslutning som tronföljare. Henrik VII försökte nu trygga ställningen mot Frankrike, och gjorde detta genom att avträda Arelat och Lyon, varefter han drog ned till Italien. Hänsyn till Frankrike och Neapel hindrade honom från att stödja det ghibellinska partiet vid sin ankomst, men efter sin kejsarkröning 1312 valde han dock att ta klart ställning för dessa, och förde sin trupper mot Neapel, men insjuknade och dog 1313.

Källor[redigera]

  • Svensk Uppslagsbok, Malmö 1933

Externa länkar[redigera]


Företrädare:
Fredrik II
Tysk-romersk kejsare
13121313
Efterträdare:
Ludvig IV