Henry Kälarne

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Henry Kälarne
Friidrott, herrar
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Brons Berlin 1936 5 000 meter
EM
Silver Paris 1938 5 000 meter
Svenska mästerskap
Guld 1936 1 500 meter
Guld 1940 1 500 meter
Brons 1941 1 500 meter
Brons 1934 5 000 meter
Guld 1935 5 000 meter
Guld 1937 5 000 meter
Guld 1938 5 000 meter
Guld 1939 5 000 meter
Silver 1934 Terränglöpning 8 km
Guld 1935 Terränglöpning 8 km
Guld 1936 Terränglöpning 8 km
Guld 1937 Terränglöpning 8 km
Guld 1938 Terränglöpning 8 km
Guld 1939 Terränglöpning 8 km
Brons 1936 Terränglöpning 8 km lagtävling
Brons 1939 Terränglöpning 8 km lagtävling
Henry Kälarne

John Henry Kälarne, före 1940 Jonsson, född 12 maj 1912 i Håsjö socken, Jämtland, död 9 mars 2001 i Stockholm, var en svensk friidrottare (medel- och långdistanslöpning). Inhemskt tävlade han för Kälarne IK, SoIK Hellas samt Brandkårens IF. Han utsågs till Stor grabb nummer 86 i friidrott. Han var anställd vid Stockholms brandkår till 1972.

I likhet med Gunder Hägg och Arne Andersson avstängdes han 1946 på livstid för brott mot amatörbestämmelserna.

Främsta meriter[redigera | redigera wikitext]

Vid OS 1936 i Berlin erövrade Kälarne bronsmedaljen på 5 000 meter. Han vann silver på samma sträcka vid EM i Paris 1938.

Han var innehavare av världsrekordet på 3 000 meter från 1940 till 1942 och tilldelades även Svenska Dagbladets bragdmedalj 1940 för "världsrekordet på 3 000 meter".

Kälarne delade det svenska rekordet på 1 500 meter med Arne Andersson och Gunder Hägg 1941 till 1942. Han hade det svenska rekordet på 5 000 m från 1936 till 1941 (med undantag av en kort period 1940).

Henry Kälarne vann SM på 1 500 meter 1936 och 1940, på 5 000 m åren 1935, 1937, 1938 och 1939 samt i terräng 8 000 meter åren 1935 till och med 1939.

Idrottskarriär[redigera | redigera wikitext]

1935 vann Henry Kälarne (då Henry Jonsson) SM på 5 000 meter och 8 000 m terräng.

Den 7 augusti 1936 deltog Kälarne vid de olympiska spelen i Berlin där han kom trea på 5 000 meter med tiden 14.29,0 vilket betydde förbättring av Edvin Wides svenska rekord från 1925. Under året vann han även SM på 1 500 meter samt ånyo på 8 000 m terräng. Han slog även Edvin Wides svenska rekord på 3 000 meter från 1926 (8.20,8) med ett lopp på 8.16,2.

Åren 1937, 1938 och 1939 vann han tre konsekutiva SM på 5 000 meter samt fullföljde en serie på fem SM-tecken i rad i löpning 8 km terräng.

1937 förbättrade han sitt svenska rekord på 3 000 meter till 8.15,8.

Den 21 juni 1938 förbättrade Kälarne sitt svenska rekord på 5 000 meter till 14.28,8. Senare samma år deltog han vid EM i Paris och kom då den 4 september tvåa på 5 000 meter med tiden 14.27,4 vilket betydde ytterligare en förbättring av rekordet. Han förlorade det temporärt till Thore Tillman som den 16 juni 1939 sprang på 14.24,8. Kälarne återtog dock rekordet påföljande månad (27 juli 1939) i Stockholm med ett lopp på 14.18,8, och fick behålla det tills Bror Hellström förbättrade det ytterligare 1941.

Kälarne förbättrade 1939 sitt svenska rekord på 3 000 meter till 8.15,4.

Den 7 augusti 1940 tangerade Kälarne (och även Gunder Hägg) i Göteborg Arne Anderssons svenska rekord på 1 500 meter (3.48,8). Detta rekord förbättrades 1941 av Gunder Hägg. Den 14 augusti 1940, i Stockholm, satte Kälarne även nytt världsrekord på 3 000 meter med tiden 8.09,0 (finländaren Gunnar Höckert hade det gamla rekordet sedan 1936 - 8.14,8). Världsrekordet stod sig i två år till 1942Gunder Hägg tog över rekordet. Kälarne tog 1940 ytterligare ett SM-tecken, på 1 500 meter.


Företrädare:
Sven Selånger
Svenska Dagbladets guldmedalj
Henry Kälarne och Håkan Lidman

1940
Efterträdare:
Alfred Dahlqvist


Företrädare:
5.20,4 Miklos Szabo, Ungern (1936–1937)
Världsrekordhållare på 2 000 meter
5.18,4 Henry Kälarne (1937)
Efterträdare:
5.16,8 Archie San Moreno, USA (1937–1942)
Företrädare:
8.14,8 Gunnar Höckert, Finland (1936–1940)
Världsrekordhållare på 3 000 meter
8.09,0 Henry Kälarne (1940–1942)
Efterträdare:
8.01,2 Gunder Hägg, Sverige (1942–1949)
Företrädare:
3.50,8 Eric Ny (1934–1939)
Svensk rekordhållare på 1 500 meter
3.48,8 Arne Andersson (1939–1941),
Henry Kälarne (1940–1941),
Gunder Hägg (1940–1941)
Efterträdare:
3.48,6–3.45,8 Gunder Hägg (1941–1942)
Företrädare:
8.30,4–8.20,8 Edvin Wide (1923–1936)
Svensk rekordhållare på 3 000 meter
8.16,2–8.09,0 Henry Kälarne (1936–1942)
Efterträdare:
8.01,2 Gunder Hägg (1942–????)
Företrädare:
9.12,8-9.01,4 Edvin Wide (1923-1936)
Svensk rekordhållare på två engelska mil
8.47,8 Henry Kälarne (1936-1942)
Efterträdare:
8.47,8-8.42,8 Gunder Hägg (1942-1965)
Företrädare:
14.13,6 Edvin Wide (1922-1937)
Svensk rekordhållare på tre engelska mil
14.11,2-14.03,4 Henry Kälarne (1937-1941)
Efterträdare:
14.00,8 Lars Nilsson (1941)
Företrädare:
14.44,1–14.40,4 Edvin Wide (1923–1936)
Svensk rekordhållare på 5 000 meter
14.29,0–14.27,4 Henry Kälarne (1936–1939)
Efterträdare:
14.24,4 Thore Tillman (1939)
Företrädare:
14.24,4 Thore Tillman (1939)
Svensk rekordhållare på 5 000 meter
14.18,8 Henry Kälarne (1939–1941)
Efterträdare:
14.15,8 Bror Hellström (1941–1942)
Företrädare:
Lennart Nilsson (1935)
Svensk mästare på 1 500 meter
Henry Kälarne (1936)
Efterträdare:
Lennart Nilsson (1937)
Företrädare:
Åke Jansson (1938-1939)
Svensk mästare på 1 500 meter
Henry Kälarne (1940)
Efterträdare:
Gunder Hägg (1941)
Företrädare:
Jean-Gunnar Lindgren (1934)
Svensk mästare på 5 000 meter
Henry Kälarne (1935)
Efterträdare:
Åke Jansson (1936)
Företrädare:
Åke Jansson (1936)
Svensk mästare på 5 000 meter
Henry Kälarne (1937-1939)
Efterträdare:
Bror Hellström (1940-1942)
Företrädare:
Olle Möller (1933-1934)
Svensk mästare i terränglöpning 8 km
Henry Kälarne (1935-1939)
Efterträdare:
Gösta Östbrink (1940)


Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nordisk Familjeboks Sportlexikon. Stockholm: Nordisk Familjeboks Förlags AB. 1938-1949 
  • Focus Presenterar Sporten 2. Stockholm: Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB. 1967 
  • Friidrottens först och störst. Helsingborg: Stig Gustafson/Forum. 1975 
  • Svenska Mästerskapen i friidrott 1896-2005. Trångsund: Erik Wiger/TextoGraf Förlag. 2006 
  • Swedish Athletic Page
  • Stora grabbar