Herbert Lange

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Herbert Lange
Född 29 september 1909
Menzlin, Vorpommern, Pommern, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död 20 april 1945 (35 år)
Bernau, Berlin, Tyskland
Nationalitet Tysk
Känd för Kommendant i förintelselägret Chełmno

Herbert Lange, född 29 september 1909 i Menzlin, död 20 april 1945 i Bernau, var en tysk SS-officer. Han var förintelselägret Chełmnos kommendant från december 1941 till mars 1942.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter Tysklands erövring av Polen i september 1939 blev Herbert Lange chef för en särskild insatsstyrka, Sonderkommando Lange, som i huvudsak hade i uppgift att mörda psykiskt funktionshindrade personer i gasvagnar.[1][2] Bland annat gasades patienter i Dziekanka, Kościan, Kochanówka, Śrem, Warta, Działdowo och Ciechanów. I början av december 1941 genomfördes de första gasningarna i förintelselägret i Chełmno och Lange blev lägrets förste kommendant. Han efterträddes i mars 1942 av Hans Bothmann.

Under andra världskrigets senare hälft var Lange verksam vid kontraspionageavdelningen inom Reichssicherheitshauptamt, Nazitysklands säkerhetsministerium. Efter 20 juli-attentatet mot Adolf Hitler 1944 deltog Lange i den kommission som blev satt att klara upp mordförsöket.[1]

Lange stupade i slaget om Berlin.[1]

Brittiskan Christabel Bielenberg, som tillbringade krigsåren i Tyskland, förhördes av Lange i januari 1945. Hon beskriver denne: "Nu kunde jag se honom. Han var inte mer än en kroppslös falsettröst; ung, undersätsig, med päronformat huvud. Han hade mörkt, glest hår över en hög, smal panna, runda kinder och en liten mun med tjocka läppar. Han var verkligen ingen skönhet, men det var hans blick som gjorde honom så skrämmande. De tättsittande små ögonen var blå och kalla och stirrade intensivt och vaksamt på mig."[3]

Befordringar inom SS[redigera | redigera wikitext]

Datum Tjänstegrad
9 november 1938 Untersturmführer
20 april 1940 Obersturmführer
1 september 1941 Hauptsturmführer
9 november 1944 Sturmbannführer

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Klee 2007, s. 356
  2. ^ Browning & Matthäus 2004, s. 188–189
  3. ^ Bielenberg 1989, s. 266

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]