Herbert von Karajan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Herbert von Karajan.

Herbert von Karajan, född 5 april 1908 i Salzburg, Österrike, död 16 juli 1989 i Anif utanför Salzburg, Österrike, var en österrikisk dirigent och operaregissör av grekiskmakedonisk börd[1]. Vissa källor hävdar att släkten kom från en valakisk familj i Makedonien.[2] Karajans farfars farfar hette Georg Johann Karajoannes, och upphöjdes till adligt stånd av hertig Fredrik August I av Sachsen. Hans farfars far var Theodor von Karajan.

Karajan betraktas som en av sin tids stora uttolkare av den senromantiska musiken, inte minst kompositörer som Johannes Brahms, Anton Bruckner, Pjotr Tjajkovskij, Giuseppe Verdi, Richard Strauss och Jean Sibelius. Hans tolkningar av wienklassicismens tonsättare, till exempel Mozart och Ludwig van Beethoven, är mer omdiskuterade. Karajans mjukt strömlinjeformade tolkningsideal, som är fullvärdiga tolkningar i sig, har man på många håll frångått till förmån för mera "tidstrogna" tolkningar.

Han debuterade som dirigent 1929 vid Städtisches Theater i Ulm i Tyskland. 1937 gjorde han sin dirigentdebut i Wien vid Wiener Staatsoper. 1947-1960 ledde han Wiener Symphoniker. 1954 utsågs von Karajan till chefsdirigent på livstid vid Berliner Philharmoniker och sedan följde slag i slag nya uppdrag, som han skötte samtidigt.

Herbert von Karajan ådrog sig kritik på grund av sitt medlemskap i Tysklands Nationalsocialistiska arbets parti där han redan 1933 antogs med medlemsnummer 1607525. En rad kända judiska musiker vägrade spela med honom efter kriget. Frågan om han gick med av ideologisk övertygelse eller för att främja sin karriär har aldrig blivit klarlagd.[3]

Skivinspelningar[redigera | redigera wikitext]

Det var EMI-koncernen som genom sin producent Walter Legge år 1946 först lyckades kontraktera Karajan. Inom EMI-koncernen stannade han till 1960. Även senare gjorde han emellertid enstaka inspelningar för EMI. Inför Karajan-jubileet år 2008 gav EMI ut The Complete EMI Recordings i två boxar. Box 1 innehåller orkesterverk och omfattar 88 CD-skivor. Box 2 innehåller opera och vokalverk och omfattar 72 CD.

År 1959 kontrakterades Karajan vid Deutsche Grammophon, som han i princip förblev trogen intill sin död. Hans kompletta inspelningar för Deutsche Grammophon finns utgivna i Japan och omfattar 240 CD. Denna utgåva håller nu på att ges ut i Europa, fördelad på minst tre boxar. Karajan 60s utkom 2012 och Karajan 70s utkom 2013. De omfattar 82 CD vardera.

Diskografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Richard Osborne: Herbert von Karajan - a Life in Music, s. 8. Northeastern University Press 1998
  2. ^ Binder, David. "Vlachs, A Peaceful Balkan People" in Mediterranean Quarterly, Volume 15, Number 4, Fall 2004, pp. 115–124. http://muse.jhu.edu/journals/mediterranean_quarterly/v015/15.4binder.html 2010-10-12
  3. ^ Karsten Kammholz (not quite with the accuracy of Prieberg: Der Mann, der zweimal in die NSDAP eintrat; in: Die Welt, January 26, 2008.
  • Roger Vaughan: Herbert von Karajan: ett porträtt, Nordstedts 1987.
  • Richard Osborne: Herbert von Karajan - a life in music, Northestern University Press, Boston 1998.