Herkules (stjärnbild)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Herkules
Hercules
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Herkules
Latinskt namn Hercules
Förkortning Her
Symbologi Herakles
Rektascension 17 h
Deklination 30°
Area 1225 grad² (5:e största)
Huvudstjärnor 14
Bayer/Flamsteedstjärnor 106
Stjärnor med exoplaneter 7
Ljusa stjärnor 0
Stjärnor nära solsystemet 4
Ljusaste stjärnan Beta Herculis (2,8m)
Närmaste stjärnan My Herculis (27,4 )
Messierobjekt 2
Meteorregn Tau-herkuliderna
Närliggande stjärnbilder Draken


Björnvaktaren


Norra kronan
Ormen
Ormbäraren
Örnen
Pilen
Räven

Lyran
Synlig vid latituder mellan +90° och −50°
Bäst synlig klockan 21:00 under juli.
Herkules avbildad i “Uranias spegel”[1], bilder over stjärnhimlens konstellationen, ungefär 1825. Herkules avbildas upp och ner I förhållande till de omgivande stjärnbilderna.

Herkules (Herculeslatin) är en stjärnbild på norra stjärnhimlen.[2][3] Den antike astronomen Ptolemaios inkluderade i sitt samlingsverk Almagest stjärnorna i Jakthundarna i stjärnbilden Stora björnen. Stjärnbilden introducerades sedan av den polske astronomen Johannes Hevelius. Den är nu en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.

Stjärnbilden har fått sitt namn efter Hercules, den romerska motsvarigheten till den grekiske hjälten Herakles. Herakles i sin tur förknippas ofta med den sumeriska hjältekungen Gilgamesh. Stjärnbilden har också en historia som daterar sig ända tillbaka till sumerisk tid.

Objekt i stjärnbilden[redigera | redigera wikitext]

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Herkules är den femte största konstellationen på stjärnhimlen, men har ändå ingen stjärna av första magnituden. Här är en sammanställning på de stjärnor som har ett egennamn och de ljusstarkaste.[4][5]

  • KornephorosBeta Herculis är ljusstarkast med magnitud 2,76.
  • Zeta Herculis är en multipelstjärna med den kombinerade ljusstyrkan 2,81
  • Sarin – [[Delta Herculis är också en multipelstjärna och har magnitud 3,13
  • Pi Herculis har magnitud 3,15
  • Rasalgethi (Ras Algethi) – Alfa Herculis är också en multipelstjärna, med magnitud 2,8. Primärkomponenten är en röd jättestjärna. Rasalgethi är arabiska och heter översatt till latin Caput Ingeniculi.
  • Marfak Al Jathih Al AisrMy Herculis har magnitude 3,42
  • SophianEta Herculis är en stjärna i huvudserien med magnitude 3,49
  • Xi Herculis har magnitud 3,70
  • Gamma Herculis är en halvregelbunden variabel som varierar i ljusstyrka 3,74 – 3,81
  • AtiaOmikron Herculis eller 103 Herculis har magnitud 3,83. Atia närmar sig vårt solsystem. Om ungefär 3 miljoner år kommer Atia att vara natthimlens starkaste stjärna, med magnitud -0,4.
  • Rukbalgethi GenubiTheta Herculis är en oregelbunden variabel som varierar i ljusstyrka 3,7 – 4,1. Översatt från arabiska blir stjärnans egennamn ”södra knäet”.
  • Rukbalgethi ShemaliTau Herculis är en blå stjärna av magnitud 3,89. Dess namn betyder på samma sätt ”norra knäet”. Rukbalgethi Shemali var polstjärna ungefär 7400 f Kr och kommer tillbaka i det läget ungefär år 18400.
  • CujamEpsilon Herculis är en spektroskopisk dubbelstjärna av magnitud 3,91
  • MaasymLambda Herculis har magnitude 4,40. William Herschel upptäckte att vårt solsystem rör sig i riktning mot Maasym. Avståndet är nu 370 ljusår.
  • KajamOmega Herculis har magnitud 4,58. Stjärnan har tidigare haft beteckningen 51 Serpentis.
  • MarfikKappa Herculis är en dubbelstjärna av magnitud 5,16. Egennamnet kommer från arabiska Al-Mirfaq, som betyder ”armbåge”.

Andra objekt[redigera | redigera wikitext]

Det finns gott om intressanta objekt i Herkules. Här är några exempel.[5][4]

  • Messier 13 – NGC 6205 och även kallad Herkuleshopen, är en klotformig stjärnhop består av ungefär 300000 stjärnor och har magnitud 5,8.
  • Messier 92 – NGC 6341 är också en klotformig stjärnhop och en av de äldsta stjärnhoparna, med en beräknad ålder av 14,2 miljarder år.
  • Herkuleshopen – Abell 2151 är en galaxhop ungefär 500 miljoner ljusår från jorden som består av ungefär 200 galaxer. Den är del i den större Superhopen Herkules (SCI 160).
  • Abell 2199 är en galaxhop bestående av ungefär 290 galaxer. Den ljusstarkaste är en elliptisk galax som heter NGC 6166.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Urania’s Mirror”. Ian Ridpath. http://www.ianridpath.com/atlases/urania.htm. Läst 22 januari 2014. 
  2. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  3. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 22 januari 2014. 
  4. ^ [a b] ”Hercules Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/hercules-constellation/. Läst 22 januari 2014. 
  5. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 

Externa källor[redigera | redigera wikitext]