Heroin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Horse” leder hit. För pokervarianten, se HORSE.
Heroin
Heroin - Heroine.svg
Kemisk formel C21H23NO5
Molmassa 369,41 g/mol
CAS-nummer 561-27-3
SMILES CC(=O)Oc1ccc2c3c1O[C@@H]4[C@]35CCN([C@H](C2)[C@@H]5C=C[C@@H]4OC(=O)C)C
Egenskaper
Smältpunkt 170 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits
Brunt och vitt heroin i pulverform.

Heroin eller diacetylmorfin, är ett narkotikaklassat preparat som kemiskt är besläktat med, och utvinns av, morfin. Till skillnad från morfin har heroin en högre fettlöslighet, vilket gör att heroinmolekylen (diacetylmorfin) snabbare passerar blod-hjärnbarriären och ger typiska effekter, som mycket kraftig eufori, samt apati, förstoppning, illamående och eventuell uppkastning, gåshud, sömnlöshet, mios. Under ruset, som pågår under mindre än 10 minuter tills det går över till ett vanligt morfinrus som håller i sig cirka 4-5 timmar, uppstår en våg av välbehag och tillfredsställelse.

Heroin kan injiceras venöst medelst spruta, men det kan också sniffas genom näsan ("snorta"), administreras rektalt eller rökas genom att heroinet hettas upp och ångorna andas in. Drogen är mycket beroendeframkallande, både fysiskt och psykiskt.

Heroin är narkotikaklassat och ingår i förteckningarna N I och N IV i 1961 års allmänna narkotikakonvention, samt i förteckning I i Sverige.[1]

Den kemiska summaformeln för heroin är C21H23NO5.


Historia[redigera | redigera wikitext]

1899 lanserade Bayer AG heroin som ett ofarligt läkemedel.

Heroin började tillverkas av läkemedelsbolaget Bayer AG 1899 som lanserade det som ett helt ofarligt och icke vanebildande medel för den som var beroende av morfin. Heroin var klassat som läkemedel i Sverige fram till 1964. Från och med 1988 blev själva användningen av narkotika förbjuden i lag och sedan 1993 kan en användare dömas till fängelse. Det var britten och kemisten Charles Robert Alder Wright som år 1874 uppfann diacetylmorfin, genom att koka ättika och morfin. Dock var det hans tyske kollega Felix Hoffmann som 23 år senare syntetiserade heroin för medicinskt bruk. Hoffmann valde varumärket Heroin eftersom hans försökspersoner betedde sig "heroiskt" efter att ha intagit ämnet.

I USA marknadsfördes produkten som hostmedicin på 1920-talet, detta var innan man var medveten om ämnets starka beroendeframkallande effekt. Testpatienter hade beskrivit effekten på ett sätt som fick läkemedelsföretaget att kalla sin nya medicin för heroin, "hjältinna". Medlet har förvisso (liksom morfin) en dämpande egenskap på hosta, men detta är inte ämnets främsta egenskap och som hostmedicin drogs medlet snabbt tillbaka. I Storbritannien används det dock numera allmänt för smärtlindring istället för morfin.

Svenska tullen klassificerade tidigare heroinbas som morfin klass III och det vita vattenlösliga heroinsaltet som morfin klass IV. Denna klassificering gäller inte längre.

Tillverkning[redigera | redigera wikitext]

Den torkade mjölksaften från opiumvallmons omogna frökapsel kallas opium. Ur detta kan man utvinna ett ljusgult, kristalliskt pulver, morfin. Utvinning av heroin ur morfin sker i två steg: först framställs heroinbas genom att upphetta morfinet med ättiksyraanhydrid. Ur heroinbasen kan sedan heroinhydroklorid framställas genom användning av saltsyra.

Med rökheroin menas att röka den brunaktiga heroinbasen. Heroinbasen kallas även brown sugar. Heroinbas är olösligt i vatten och för att injicera heroinbas måste en syra tillsättas. Detta sker samtidigt som drogen tillreds för injektion. Vanligt är att använda askorbinsyra eller citronsyra, varvid de vattenlösliga salterna heroinaskorbat respektive heroincitrat bildas.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Kända effekter[redigera | redigera wikitext]

Effekten vid användning beror på användarens sinnesstämning, på sällskapet, och på om användaren har använt heroin förut. För den som inte gjort det kan ruset innebära en känsla av att alla bekymmer försvinner, all smärta, ångest, tristess och leda är borta, och personen känner en varm våg av lättnad och intensivt välbefinnande. Vid stora doser känner användaren sig varm, är omväxlande pigg och sömnig och känner sig torr i munnen.

Biverkningar[redigera | redigera wikitext]

Heroin är mycket beroendeframkallande, och den som har blivit beroende (heroinist) måste fortsätta för att slippa abstinensbesvär: muskelvärk, kallsvett, diarré, illamående, feber, kramper, gåshud och sömnlöshet. Beroendet orsakas av heroinets inverkan på det centrala nervsystemets opioidreceptorer, vilka är mål för de naturligt förekommande endorfinerna. Heroinet tar endorfinernas plats och gör brukaren lika beroende av heroinet som alla människor är beroende av det kroppsegna endorfinet. Den som är en regelbunden användare kan få abstinensbesvär bara några timmar efter senaste doseringen. Se även drogutlösta psykiska störningar och drogutlöst psykos.

Förutom beroendet är de kända biverkningarna av rent heroin förstoppning, svårighet att urinera, störningar i andningen, risk för överdosering, minskning av pupillens diameter mios, mensrubbningar, minskad sexlust, kräkningar utan illamående av den typ som drabbar alkoholister. Heroin har dock liten eller ingen påverkan på de kroppsliga organen som levern eller njurarna. (Dock påverkar det centrala nervsystemet i den grad att kroppens egen endorfinproduktion nästan eller helt upphör.)[2]. Livet som många heroinister lever gör att det är skadligt, prostitution, våld, stölder och konstanta på- och avtändningar. Heroinmissbrukare lider ofta av förstoppning som en konsekvens av missbruket.

Efter ett par minuter har kroppen brutit ner heroinet till 6-acetylmorfin och morfin, så själva effekten är efter de första minuterna i stort sett den samma som ett morfinrus. Den stora skillnaden ligger i den första kraftiga vågen av euforiskt välbefinnande som heroin ger strax efter injektionen. Morfin ger också en stor våg av eufori och välbefinnande, men inte lika intensiv som diacetylmorfin (heroin) ger. Då många användare lever i miljöer som inte gynnar ett säkert användande av heroin kan de utsättas för betydliga risker. Man kan få bl.a. HIV/AIDS och Hepatit C om man delar sprutor med en annan missbrukare som har någon sjukdom som smittar via blodskontakt, användaren kan missbedöma sin toleransnivå och överdosera, vilket förlamar och slår ut andningsreflexen (andningsdepression) och leder till kvävning om användaren inte får snabb hjälp. Detta är särskilt farligt efter "avtändningar", då missbrukarens tolerans mot drogen försvunnit. En annan riskfaktor med intravenös administrering av heroin eller andra droger är risken för blodförgiftning om inte injektionsstället rengjorts tillräckligt.

Straffskalor[redigera | redigera wikitext]

Överlåtelse, innehav och bruk av heroin är straffbelagt enligt 1 § Narkotikastrafflagen (1968:64). Gränsen för grovt brott enligt 2 § har generellt sett dragits vid 25 g.[3] Vid innehav av mindre doser (0,11 g) för eget bruk har påföljden bestämts till villkorlig dom och 90 dagsböter.[4]

Mängd Straffvärde[3]
0,01-0,05 g 150 dagsböter
0,05-0,09 g 14 dagar
1 g 3 månader
4 g 6 månader
8 g 10 månader
10 g 1 år
25 g 2 år
150 g 5 år
475 g 7 år
1,2 kg 10 år

Handel och pris[redigera | redigera wikitext]

Produktionsområden för heroin. "Gyllene halvmånen" och "Gyllene triangeln" syns på kartan.

Råopiumet som är basen till heroin odlas i Afghanistan, Pakistan eller Sydostasien. Varje år tillverkas uppskattningsvis 450 ton heroin. Afghanistan står för 93% av världsproduktionen, under talibanregeringen minskade produktionen och priset steg kraftigt. Efter talibanregimens fall har produktionen ökat och priset har minskat markant på gatan. En ordinär dagsdos ligger på mellan 0,3 gram och 1,5 gram.

Medel för att bryta heroinberoende[redigera | redigera wikitext]

2012 fanns två olika substanser i läkemedel registrerade för behandling av beroenderubbningar vid opiatproblematik: Buprenorfin (saluförs i Sverige under namnet Subutex och Suboxone) samt Metadon. Metadonbehandlingsprogram finns i Stockholm, Uppsala, Göteborg, Malmö, Helsingborg, Lund och Växjö. Dessa medel är båda halvsyntetiska opioider. fördelen för både (miss-)brukaren och samhället ligger i metadonets mycket långa halveringstid (17-57 timmar) [5] så att istället för att behöva jaga pengar för att injicera heroin (med alla risker detta innebär) får missbrukaren dricka en personligt inställd dos metadon per dag. Efter en tid upplever metadonpatienten därefter varken ett påtagligt rus eller obehag. Preparatet Suboxone har lanserats, då Subutex visat sig möjligt att injiceras. Suboxone innehåller liksom Subutex ämnet Buprenofin men även ett annat ämne, naloxon som blockerar en eventuell "kick" om det likväl skulle injiceras. Subuxone ersätter nu oftast Subutex. Subutex/Subuxone kan inte kombineras med metadonbehandling då dessa är så kallade kemiska antagonister. Får en metadonpatient i sig Buprenofin-preparat blir denne omgående abstinent. Det samma gäller en opioidkonsument som brukar bupreonorfinbaserade läkemedel innan abstinensfasen har uppträtt.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:12) om förteckningar över narkotika, konsoliderad version t.o.m. LVFS 2010:1
  2. ^ http://www.wordiq.com/definition/Heroin
  3. ^ [a b] Borgeke/Stevzel, Påföljdspraxis, 2009
  4. ^ Blekinge tingsrätt mål B 928-08
  5. ^ FASS för förskrivare om metabolisering av metadon

Se även[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Heroin.