Hervé Bazin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Hervé Bazin (eg. Jean-Pierre Hervé-Bazin), född 17 april 1911 i Angers, död 17 februari 1996 i Paris, var en fransk författare.

Han debuterade med diktsamlingen Jour (1947) och framstod som utpräglat antiborgerlig med romanen La mort du petit cheval (1950), men intog en något mjukare ståndpunkt i Qui s'ose aimer (1956).[1]

Bazin blev medlem av Académie Goncourt 1958, där han ersatte Francis Carco. Han blev dess president 1973, och ersattes efter hans död, av Jorge Semprún, medan ordförandeskapet gick till François Nourissier.

Politiskt tillhörde Hervé Bazin Mouvement de la Paix, relaterad till kommunistiska partiet som han sympatiserade med. Han erhöll Lenins fredspris 1979.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Jour, dikter, 1947
  • A la poursuite d'Iris, dikter, 1948
  • Vipère au poing självbiografik roman, 1948
  • La Tête contre les murs, roman 1949
  • La Mort du petit cheval, självbiografik roman, sekvens till "Vipère au poing", 1950
  • Le bureau des mariages, noveller, 1951
  • Lève-toi et marche, roman1952
  • Humeurs, dikter, 1953
  • Contre vents et marées, 1953
  • L'Huile sur le feu, roman, 1954
  • Qui j'ose aimer, roman, 1956
  • La fin des asiles, essäer, 1959
  • Au nom du fils, roman, 1960
  • Chapeau bas, noveller, 1963
  • Plumons l'oiseau, essäer, 1966
  • Le Matrimoine, roman, 1967
  • Les bienheureux de La Désolation, 1970
  • Le Cri de la chouette, självbiografik roman(sekvent till "Vipère au poing" and "La mort du petit cheval"), 1972
  • Madame Ex,roman, 1975
  • Traits, 1976
  • Ce que je crois, 1977
  • Un feu dévore un autre feu, 1978
  • L'Église verte, roman, 1981
  • Qui est le prince?, 1981
  • Abécédaire, 1984
  • Le Démon de minuit, 1988
  • L'École des pères, roman, 1991
  • Le grand méchant doux, 1992
  • Le Neuvième jour, 1994

Utgivet på svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Huvudet mot murarna (översättning Karin Bong, Folket i bild, 1950) (La tête contre les murs)
  • Den jag vågar älska (översättning Bengt Söderbergh, Bonnier, 1958) (Qui j'ose aimer)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bra Böckers lexikon, 1973


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia