Hickorysläktet
| Hickorysläktet | |
Bitternötshickory (C. cordiformis)
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Bokordningen Fagales |
| Familj | Valnötsväxter Juglandaceae |
| Underfamilj | Juglandoideae |
| Släkte | Hickorysläktet Carya |
| Vetenskapligt namn | |
| § Carya | |
| Auktor | Nutall, 1818 nom. cons. |
| Arter (urval) | |
Hybrider: |
|
| Synonymer | |
|
|
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Hickorysläktet (Carya) är ett växtsläkte i familjen valnötsväxter med 17 arter som växer naturligt i Nordamerika, Kina och Indokina. Näbbvalnöt (Annamocarya sinensis) kallas ibland för hickory.
Med benämningen hickory avses vanligen virket, som också ibland kallas amerikansk valnöt. Beteckningen hickory är kollektiv, då virket erhålls från flera lika arter, men gemensamt för alla är virkets höga elasticitet. Det är relativt hårt, jämnt, segt och lätt att bearbeta, samt mycket hållbart. Färgen växlar från ljust till mörkt brunt. För tillverkning används endast virke från äldre träd, som i regel har mörk kärnved. [1]
Användningsområden [redigera]
- Hickory användes förut till skaften i golfklubbor (numera stål/titan).
- De flesta trumpinnar är också gjorda av hickory liksom vissa skaft till yxor.
- Hickoryträ används ofta vid grillning för att ge en rökdoftande smak.
- Förr använde man hickoryträ när man tillagade plankstek, men numer används ek eftersom det har bättre hållbarhet.
- Skidor gjordes tidigare ofta av hickory.
- Hickory användes tidigare ofta jämte ask och andra träslag i tennisracketramar.
Även stenfrukterna av flera arter används, då deras kärnor har en behaglig smak och innehåller mycket olja. De kallas amerikanska valnötter och man skiljer mellan olika sorter, som äkta hickorynötter från Carya ovata, och illinoisnötter från Carya olivaeformis. Ur kärnorna pressas olja, vilken går under benämningen amerikansk valnötsolja. Från några arter erhålls en bitter olja, som utnyttjas vid tvåltillverkning och till annat tekniskt bruk. Den välsmakande oljan används som matolja.[1]
Källor [redigera]
- Brandenburg W. A. (1989) The European Garden Flora, Vol III, Cambridge University Press, ISBN 0-521-36171-0
- Svensk Kulturväxtdatabas