Hilding Hagberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hilding Hagberg

Hilding Hagberg

Ämbetsperiod
1933–1964
Företrädare Sven Linderot
Efterträdare C.-H. Hermansson

Ämbetsperiod
1951–1964

Född 28 oktober 1899
Gällivare, Norrbottens län[1]
Död 17 december 1993 (94 år)
Luleå
Nationalitet Svensk
Politiskt parti Sveriges kommunistiska parti
Övrig politisk
anknytning
Arbetarpartiet kommunisterna

Karl Hilding Hagberg, född 28 oktober 1899 i Gällivare,[1] död 17 december 1993 i Luleå, var en svensk politiker (kommunist) och tidningsman. Hagberg var chefredaktör för Norrskensflamman 1930–1947, ledamot av Sveriges riksdags andra kammare 1933–1964 samt partiordförande i Sveriges kommunistiska parti (nuvarande Vänsterpartiet) 1951–1964.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hilding Hagberg föddes i Gällivare, Norrbottens län.[1] Han kom som 14-åring till Kiruna där han arbetade i gruvorna och engagerade sig fackligt och politiskt.[2] Han gick med i Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (mellan 1921 och 1967 Sveriges kommunistiska parti, SKP) 1917, samma år som partiet grundades.[3] Mellan 1930 och 1947 var han redaktör för SKP:s partiorgan Norrskensflamman i Luleå.

Hagberg valdes 1951 till partiordförande i SKP efter Sven Linderot. Hagberg var känd för sin Moskvatrogna hållning. Han försvarade bland annat Sovjetunionens militära ingripande i samband med Ungernrevolten 1956, nedskjutningen av den svenska DC3:an över Östersjön 1952, byggandet av Berlinmuren, utvisningen av den sovjetiske författaren Aleksandr Solzjenitsyn samt ingreppen mot fackföreningen Solidaritet i Polen. I inrikespolitiken stödde han nästan alltid Socialdemokraterna mot borgerliga blockbildningar i riksdagen.[2]

Vid 1964 års partikongress efterträddes Hagberg som partiordförande av C.-H. Hermansson. Han drog sig efter detta tillbaka till en pensionärstillvaro i Malexander. Där skrev han bland annat boken Röd bok om en svart tid, som behandlar SKP:s historia under andra världskriget. Han lämnade dock inte politiken helt. Sedan SKP (då under namnet Vänsterpartiet kommunisterna, VPK) fördömt Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien 1968 och gått tillbaka stort i valet samma år, krävde Hagberg Hermanssons avgång som partiordförande. Hagberg ansåg att partiet skulle återgå till den Moskvatrogna, marxist–leninistiska linjen.[2]

1972 flyttade Hagberg tillbaka till Luleå och började åter regelbundet medverka i Norrskensflamman. Han blev en förgrundsfigur i Norrbottenskommunisternas kamp mot Hermansson och Lars Werner och deras tidning Ny Dag.[2]

Vid partisplittringen 1977, då en grupp Moskvatrogna bröt sig ur och bildade Arbetarpartiet kommunisterna (APK), gick Hagberg över till APK. Under 1980-talet utgavs Hagbergs skrift Socialismen i tiden i tre band på APK:s bokförlag Fram.

I augusti 1993 lämnade Hagberg APK.[4] Avhoppet följde på avslöjandet samma år om att partiet under flera år mottagit minst 13 miljoner kronor i kontanter från det sovjetiska kommunistpartiet.[4] Hagberg angav även som skäl till avhoppet att han ansåg att partiet befann sig på "sönderfallets botten" och saknade framtid i svensk politik.[4]

1995 utgavs Hagbergs memoarer Jag är och förblir kommunist postumt på Carlssons bokförlag.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Nya tider, nya uppgifter, 1958
  • Röd bok om svart tid, 1966
  • I Marx-Lenins anda, 1968
  • Socialismen i tiden. 1, 1982
  • Socialismen i tiden. 2, 1983
  • Socialismen i tiden. 3, 1986
  • Hagberg, Hilding (1995). Jag är och förblir kommunist: minnen. Stockholm: Carlsson. Libris 7622004. ISBN 91-7203-014-3 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Hagberg, Karl Hilding”, Sveriges befolkning 1980 (CD-ROM), Stockholm: Sveriges släktforskarförbund, ISBN 91-87676-37-0 
  2. ^ [a b c d] Ljungberg, Dick (19 december 1993), ”Hilding Hagberg död”, Dagens Nyheter 
  3. ^ H Hagberg talar 1 maj, TT (publicerad i Dagens Nyheter), 28 april 1992 
  4. ^ [a b c] Hilding Hagberg lämnar apk, TT (publicerad i Dagens Nyheter), 5 augusti 1993 

Övriga[redigera | redigera wikitext]

  • Muschik, Alexander (2005). Die beiden deutschen Staaten und das neutrale Schweden: eine Dreiecksbeziehung im Schatten der offenen Deutschlandfrage 1949-1972. Nordische Geschichte ; 1. Münster: Lit. Libris 10122420. ISBN 3-8258-9044-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Sven Linderot
Partiordförande i Sveriges kommunistiska parti
1951–1964
Efterträdare:
C.-H. Hermansson