Hilding Rosenberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hilding Rosenberg
Hilding Rosenberg
Hilding Rosenberg
Tonsättare
Född 21 juni 1892
Död 19 maj 1985 (92 år)
Bromma, Stockholm
Bakgrund Bosjökloster, Skåne, Sverige
Epok/stil Modernismen
Instrument Piano, orgel


Hilding Constantin Rosenberg, född 21 juni 1892 i Bosjökloster i Skåne, död 19 maj 1985 i Bromma i Stockholm,[1] var en svensk tonsättare, dirigent och musikpedagog. Hilding Rosenberg räknas som en av Sveriges mest betydande 1900-talstonsättare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hilding Rosenberg föddes i Bosjökloster. Han var den yngste av åtta barn till trädgårdsmästaren[2] Carl Magnus Rosenberg och hans fru Carolina Dothilda Pamp. Från 1909 var han organist i Kalmar och arbetade sedan som konsertpianist, lärare, och för en kort tid som kyrkomusiker i Västra Vemmenhög.[3]

Han komponerade sju operor, ett operaoratorium, Josef och hans bröder (1946–1948), sju baletter, fyra oratorier, två melodramer, sju symfonier och andra symfoniska verk, två violiner, en cellokonsert och en trumpetkonsert, teatermusik, musik för radio och film, kammarmusik, pianomusik och orgelmusik, sånger och verk för kör.[3]

Studieåren[redigera | redigera wikitext]

Tack vare ett stipendium kunde Hilding Rosenberg 1914 börja studera vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Han studerade vid Kungliga Musikaliska Akademiens konservatorium i Stockholm[4][5] Han studerade piano med Richard Andersson (1851-1918)[6] och komposition och kontrapunkt med Ernst Henrik Ellberg (1868-1948) samt privat i viss mån för Wilhelm Stenhammar (1871-1927) från 1915 till 1917. År 1920 gjorde han en studieresa till Berlin, Dresden, Wien och Paris.[3] Under studier i utlandet i början av 1920-talet blev kontakten med nyklassicismen och Schönberg betydelsefull. I främst en rad kammarmusikverk och mindre cykliska orkesterverk utvecklade han en lineär, klangligt sträv uttryckskarg stil.[7]

Med de verk med litterärt underlag som kom till under sena 1920-talet och under 1930-talet blev hans tonspråk mera färgrikt. Han skrev musik till nära 50 skådespel, bland dem några antika tragedier, till exempel Kung Oidipus, Antigone och Medea. I dessa är särskilt körerna suggestiva. Med buffaoperorna Resan till Amerika och Marionetter samt baletten Orfeus i stan inspirerades han av Carl Milles Orfeus-grupp vid Konserthuset i Stockholm. Vid sidan av sin tonsättargärning bedrev han en givande pedagogisk gärning.[7]

Dirigent[redigera | redigera wikitext]

Hans skicklighet som dirigent fick han genom utbildning hos de tyska dirigenterna Kurt Striegler (1886–1958) och Hermann Scherchen (1891–1966). Från 1932 till 1934 var han dirigent och kapellmästare vid Kungliga Operan i Stockholm. Han arbetade sedan som gästdirigent i många europeiska länder och i USA.[3]

Musikstil[redigera | redigera wikitext]

Stilistiskt tillhörde han den tidiga modernismen. Under sin långa bana som tonsättare var han hela tiden öppen för inspiration och intryck från musikhistorien och samtiden i stort. 1920-talets radikalism övergår under 1930- och 1940-talen till en måttfull modernism med inslag av neoklassicism och vissa drag av romantik. Denna uppvägs av en stramhet som erinrar om Paul Hindemith. Centrala verk från denna tid är symfonierna nr 3, 4 och 5 liksom operan Lycksalighetens ö. Två ofta framförda verk från denna tid är juloratoriet Den heliga natten (1936) samt baletten Orfeus i sta'n (1938). Även filmmusiken till Hets (1944) är välkänd. De tolv stråkkvartetterna (1920-1972) och de åtta symfonierna (1917-1974) är tungt vägande alster i hans produktion.[7]

Litteraturen impulskälla på 1940-talet[redigera | redigera wikitext]

Litteraturen blev en viktig impulskälla för Hilding Rosenbergs skapande under 1940-talet. Operan Lycksalighetens ö och en del av hans symfoniska produktion var impulser från litteraturen. Den tredje symfonin skrevs i anslutning till Romain Rollands Jean-Christophe, och den fjärde, Johannes uppenbarelse, och den femte symfonin, Örtagårdsmästaren, är skrivna med solo och kör. Dessa verk hade en oratorieartad uppläggning och en kristen grundsyn. Även juloratoriet Den heliga natten och kantaten Hymn till ett evakuerat Nationalmuseum var impulser från litteraturen. Den storslagna opera-oratorie-trilogin Josef och hans bröder skrevs 1946-1948. Den effektfulla, virtuosa och mera utåtriktade sidan rerpresenteras av solokonserter och concerti för orkester med insprängda solostämmor. Dessa hade en annan sida av Hilding Rosenbergs orkestrala produktion.[7]

Rosenbergs senare produktion[redigera | redigera wikitext]

Tonsättaren Hilding Rosenbergs grav på Bromma kyrkogård, och hans hustru Vera, född Josephson.

Operorna Porträttet och Hus med dubbel ingång, sångcyklerna Åt jordgudinnan och Dagdrivaren är märkliga vokala verk i Rosenbergs senare produktion. Den rena instrumentalmusiken stod i centrum för hans skapande från mitten av 1950-talet. Hans senare musik präglas av koncentration och en alltmer renodlat lineär faktur (uppbyggnad) samt kontrasterande lyrisk-meditativa och häftigt dramatiska stämningar. Hans senare musik var huvudsakligen kammarmusik.[8] I kammarmusiken kom senare en modifierad tolvtonsteknik till användning.[7] När tolvtonsmusiken först introducerades för publiken möttes den av mycket begränsad förståelse, och dess tidigaste företrädare fick utstå mycket kritik. Wilhelm Peterson-Berger skrev i en recension av Hilding Rosenbergs första stråkkvartett om fyra förrymda konradsbergare (mentalpatienter) som "med nit och stiltrohet återge en femtes barbariska och nattomtöcknade fantasier". Med tiden lade sig dock uppståndelsen, och tolvtonstekniken (tolvtonsmusiken) har blivit en del av den teoretiska grunden för den moderna konstmusiken. Tolvtonsmusik eller dodekafoni är en musikriktning som grundades av Arnold Schönberg i början av 1900-talet, och hör till den så kallade atonala musiken. Den vidareutvecklades av Schönbergs lärjungar, främst Alban Berg och Anton Webern, i vad som kom att kallas Andra Wienskolan.[9]

I Rosenbergs stråkkvartetter märks den unika tillbakablickande serien nr 7-12. Dessa utgör en knappast överträffad höjdpunkt i nyare svensk kammarmusik. En rad kammarmusikaliska verk för blåsare ansluter sig till dessa kvartetters lågmälda, abstrakta uttryckssfär.[7]

En ständigt växande andlig kraft är kännetecknande för Hilding Rosenbergs mogna konst. I förening med en överlägsen behärskning av uttrycksmedlen kom Rosenberg att framstå som en förgrunds gestalt i modern svensk musik. De ledande bland de tonsättare som under 1940-talet och framöver och satte sin prägel på svensk tonkonst (Blomdahl, Lidholm, Bäck med flera) var Hilding Rosenbergs elever.[7]

Hilding Rosenberg, som var Brommabo, ligger begravd på Bromma kyrkogård.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Hilding Rosenbergs insatser som tonsättare och lärare för svenskt musikliv.

Lärare i musikkomposition[redigera | redigera wikitext]

Rosenberg var också betydande som kompositionslärare för flera av 1900-talets svenska modernistiska tonsättare. Han arbetade också som frilansande kompositör och lärare. Till hans elever hörde bland andra Karl-Birger Blomdahl, Sven-Erik Bäck, Ingvar Lidholm, Sven-Eric Johanson, Åke Hermanson och Daniel Börtz.[3]

Rosenberg blev dock aldrig kompositionsprofessor utan undervisade enbart privat. När han sökte professorstjänsten vid Kungliga Musikhögskolan gick den till Lars-Erik Larsson med motiveringen att Rosenberg var nio dagar för gammal enligt reglerna.[källa behövs]

Giftermål och familj[redigera | redigera wikitext]

Han gifte sig den 30 augusti 1921 med Vera Josephson, och genom sin hustru var Rosenberg svåger till Ragnar Josephson, som var konsthistoriker, författare och chef för Dramatiska teatern.[3][11] Familjen Rosenbergs döttrar var också musikaliska och dottern Ann-Sofie blev så småningom en uppskattad sångerska. Hilding Rosenberg med familj var i många år bosatt i Bromma i en villa på Apollogränd nära Höglandstorget.[12]

I huset i Bromma tillkom också en stor del av hans kända verk såsom symfonier och kammarmusik, oratorierna Josef och hans bröder, operorna Marionetter och Orfeus i stan. Hilding Rosenbergs juloratorium Den heliga natten (1936) med text av Hjalmar Gullberg har blivit älskad av många tiotusenden.[12]

Med tiden blev Hilding Rosenbergs "moderna" musik en av det svenska musiklivets stöttepelare. Rosenbergs kompositionselever, de så kallade Rosenknopparna kom till hans hus på Apollogränd, såsom tonsättaren och professorn Karl-Birger Blomdahl (1916-1968), tonsättaren Ingvar Lidholm (född 1921) och tonsättaren, violinisten och pedagogen Sven-Erik Bäck (1919-1994).[12] Under krigsåren 1940–1945 tillhörde Sven-Erik Bäck den kända Måndagsgruppen där även bland andra Karl Birger Blomdahl, Hans Leygraf, Ingvar Lidholm och Eric Ericson deltog. Blomdahl var elev till Hilding Rosenberg och informell ledare för Måndagsgruppen. Ingvar Lidholm studerade komposition för Hilding Rosenberg åren 1943-1945.[12]

I Måndagsgruppen deltog i Hilding Rosenbergs Brommavilla flera internationellt berömda musiker, såsom dirigenten och pianisten Sixten Ehrling (1918-2005), professorn i musikvetenskap Ingmar Bengtsson (1920-1989) och pianisten, dirigenten och tonsättaren Hans Leygraf (1920-2011). Måndagsgruppen var en sammanslutning av svenska tonsättare, musiker och musikforskare som regelbundet umgicks och diskuterade komposition på måndagar från 1944 fram till slutet av 1940-talet.[13] Informell ledare för gruppen var Karl-Birger Blomdahl, i vars bostad på Drottninggatan i Stockholm mötena ägde rum. Som tonsättare var Leygraf medlem i Måndagsgruppen, men han slutade komponera redan på 1940-talet.[12]

I egenskap av tonsättare och lärare för en ny generation av tonsättare var Hilding Rosenberg den mest betydande. På Nockebybanan i Bromma, på tolvans spårvagnslinje mellan Alvik och Höglandstorget, såg man ofta Hilding Rosenbergs "resliga gestalt".[12]

Hilding Rosenberg-stipendiet[redigera | redigera wikitext]

Kungliga Musikaliska Akademien (KMA) förfogar över medel till musikvetenskaplig forskning. Medlen fördelas av KMA:s musikvetenskapliga nämnd. Hilding Rosenberg-stipendiet går till de stipendier med prisstatus som utdelas vid Akademiens högtidssammankomst på förslag av Akademiens Forsknings- och publikationsnämnd.[14] 2012 års stipendium om 10.000 kronor vardera tilldelades Cecilia Björck och Ann-Sofie Paulander.

Cecilia Björck tilldelas Hilding Rosenberg-stipendiet för sin avhandling Claiming Space – Discourses on Gender, Popular Music and Social Change där hon på ett väl grundat sätt nyanserar begreppet "Claiming Space" i sammanhang där flickor spelar pop- och rockmusik. Avhandlingen har fått såväl nationell som internationell spridning och erbjuder redskap för diskussioner kring genusrelaterade frågor i såväl vetenskapliga som pedagogiska och musikaliska sammanhang.[15][16]

Ann-Sofie Paulander tilldelas Hilding Rosenberg-stipendiet för sin doktorsavhandling om musikterapi, Meningen med att gå i musikterapi – en fenomenologisk studie om deltagares upplevelser. Avhandlingen är ett pionjärarbete där hon omsorgsfullt och hängivet behandlar musikterapins grundläggande förutsättningar och därigenom ger ett viktigt bidrag till att i Sverige forskningsanknyta denna terapiform.[15] Ann-Sofie Paulander är lektor i musikterapi vid Kungliga Musikaliska Akademien vid institutionen för musik, pedagogik och samhälle (MPS).[15][17][18][19]

Verkförteckning[redigera | redigera wikitext]

Orkestermusik[redigera | redigera wikitext]

Symfonier[redigera | redigera wikitext]

  • Symfoni (nr 0) (1915–16, indragen, endast sats 2 existerar som Adagio op 2)
  • Symfoni nr 1, op 5 (1919, rev 1932, 1971)
  • Symfoni nr 2, op 62 Sinfonia grave (1934)
  • Symfoni nr 3, De fyra livsåldrarna (1939, rev 1943 utan recitation; rev 1949 med ny sats 3)
  • Symfoni nr 4, Johannes uppenbarelse, för baryton, kör och orkester (1940; Bibeln, Hjalmar Gullberg)
  • Symfoni nr 5, Örtagårdsmästaren, för alt, blandad kör och orkester (1944; Bibeln)
  • Symfoni nr 6, Sinfonia semplice (1951)
  • Symfoni nr 7, (1968, rev 1968)
  • Symfoni nr 8, In candidum, för blandad kör och orkester (1974; Vilhelm Ekelund; rev 1980 som Sinfonia serena)

Övrig orkestermusik[redigera | redigera wikitext]

  • 3 fantasistycken för orkester op 6 (1918)
  1. I solnedgången
  2. Nattliga röster
  3. Morgon
  • Variationer och passacaglia över eget tema för stor orkester (1922)
  • Sinfonia da chiesa nr 1 op 15 (1923, rev 1950)
  • Kammarsymfoni, C-dur op 18 (1923)
  • Sinfonia da chiesa nr 2 (1924)
  • Svit över svenska låtar för stråkorkester op 36 (1927)
  • Svit ur De skapade intressena op 35 för kammarorkester med orgel (1927)
  • Svit nr 1 ur De skapade intressena (Marionetterna) op 31a för liten orkester med harpa (1927)
  • Sorgemusik op 43 (21.11.1927 vid Wilhelm Stenhammars bortgång)
  • Förspel till Yttersta domen för liten orkester (1929)
  • Svit ur Yttersta domen för stråkorkester (1929)
  • Svit nr 1 ur Yttersta domen op 49 för stor orkester (1929)
  • Svit nr 2 för liten orkester ur Marionetterna op 31b (1930)
  • Svit nr 1 ur Livet en dröm för salongsorkester (1930)
  • Svit nr 2 ur Livet en dröm för stor orkester (1930)
  • Svit ur Moralitet (1930)
  • En festmarsch (1930)
  • De glada resenärerna (arr för stråkorkester) efter Resa till Amerika (1932)
  • Symfonisk svit ur Resa till Amerika (1934)
  • Overtura Piccola ur Hus med dubbel ingång (1934, arr för militärorkester)
  • Danssvit ur Resa till Amerika för liten orkester (1935, arr Yngve Sköld)
  • Danssvit ur Resa till Amerika (version för stråkorkester) (1936, arr Yngve Sköld)
  • Bergslagsbilder op 72, svit ur filmmusiken till Bergslagsfolk (1937; Edvard Åkerberg)
  • Uvertyr till Marionetter (1938)
  • Danssvit ur Marionetter (1938)
  • Taffelmusik (Divertimento) för kammarorkester (1939; omarbning av Taffelmusik för violin, cello och piano)
  • Danssvit I Bergakungens sal, musik ur De två konungadöttrarna (1940)
  1. Trollen tåga in
  2. Trollets längtan efter prinsessan
  3. Trollet och ljudet
  4. Det sorgsna trollet
  5. Trollen dansa
  • Djufar, svit för orkester efter Djufars visa (1942)
  • Vindarnas musik, svit ur Lycksalighetens ö för orkester (1943)
  • Musik ur baletten Orfeus i sta'n (1945)
  1. Danssvit
  2. Plastiska scener
  3. Nocturne
  4. Tarantella
  5. Tempo di menuetto
  6. Scherzo
  • Overtura Bianca-nera för stråkorkester (1946)
  • Concerto nr 1 per orchestra d'archi (1946)
  • Partita för orkester ur Josef och hans bröder, del III (1947)
  1. Sinfonia
  2. I Faraos palats
  3. Canzona lamentosa
  4. Fuga (Faraos ilbud)
  • Concerto nr 2 för stor orkester (1949)
  • Concerto nr 3, Louisville Concerto (1954, rev 1968)
  • Ingresse solenne del premio Nobel, festuvertyr (1952)
  • Lento per orchestra d'archi Elegie – Ungernkrisen (1956)
  • Riflessioni nr 2 för stråkorkester (1960)
  • Riflessioni nr 3 för stråkorkester (1960)
  • Metamorfosi sinfoniche nr 1 per grande orchestra, ur baletten Salome (1963)
  • Metamorfosi sinfoniche nr 2, Andantino och tema med 7 variationer ur baletten Salome (1963)
  • Metamorfosi sinfoniche nr 3, ur baletten Sönerna (1964)
  • Concerto nr 4 för stråkorkester (1966)

Solokonserter[redigera | redigera wikitext]

  • Svit D-dur op 13 (1922, version för violin och orkester)
  • Violinkonsert nr 1 op 22 (1924)
  • Trumpetkonsert op 47 (1928)
  • Variation macabre över eget tema för violin och orkester (1929, omarbning av skådespelsmusiken ur Dåren och döden op 50; rev 1953 för violin och liten orkester)
  • Pianokonsert (1930; ofullbordad, 2 satser)
  • Sinfonia concertante för violin, viola, oboe, fagott och orkester (1935)
  • Cellokonsert nr 1 (1939)
  • Ett litet stycke för cello, stråkar och orgel (1940)
  • Violakonsert (1942, rev 1945, 1964; för viola och stråkorkester)
  • Pianokonsert (1950)
  • Violinkonsert nr 2 (1951)
  • Cellokonsert nr 2 (1953)
  • Riflessioni nr 1 för violin och stråkorkester (1959)
  • 5 stycken för piano och stråkorkester (1965)

Kammarmusik[redigera | redigera wikitext]

Stråkkvartetter[redigera | redigera wikitext]

  • Stråkkvartett nr 1 op 9 (1920, rev 1923, 1955)
  • Stråkkvartett nr 2 op 21 (1924, rev 1955)
  • Stråkkvartett nr 3 op 28 Quartetto pastorale (1926, rev 1955)
  • Stråkkvartett nr 4 (1939)
  • Stråkkvartett 1942 (1942, ofullbordad kvartett med tillägg till finalsatsen av Sven-Erik Bäck, Daniel Börtz och Ingvar Lidholm)
  • Stråkkvartett nr 5 (1949)
  • Stråkkvartett nr 6 (1953)
  • Stråkkvartett nr 7 (1956)
  • Stråkkvartett nr 8 (1957)
  • Stråkkvartett nr 9 (1957, rev 1964)
  • Stråkkvartett nr 10 (1957)
  • Stråkkvartett nr 11 (1957)
  • Stråkkvartett nr 12 Quartetto riepilogo (1957)
  • 6 Moments musicaux för stråkkvartett, Carl Nielsen in memoriam (1972)

Violin och piano[redigera | redigera wikitext]

  • Svit för violin och piano D-dur op 13 (1922)
  • Violinsonat nr 1 op 32 (1926)
  • Violinsonat nr 2 op 85 (1940)

Övrig kammarmusik[redigera | redigera wikitext]

  • Pianokvintett D-dur op 3 (1917)
  • Trio för flöjt, violin och viola op 11 (1920)
  • Sonatin för flöjt och piano op 19 (1923)
  • Präludium och aria för violin och piano op 25 (1925)
  • Trio för oboe, klarinett och fagott op 42 (1927)
  • Divertimento för stråktrio op 67 (1936)
  • Taffelmusik för violin, cello och piano (1939)
  • Serenad för flöjt, violin och viola op 82 (1940)
  • Blåskvintett (1959, rev 1968)

Musik för ett instrument[redigera | redigera wikitext]

Pianosonater[redigera | redigera wikitext]

  • Pianosonat nr 1 op 17 (1923)
  • Pianosonat nr 2 op 27 (1925)
  • Pianosonat nr 3 op 20 (1926)
  • Pianosonat nr 4 op 35 (1926)

Övrig pianomusik[redigera | redigera wikitext]

  • 3 intermezzi för piano op 1 (1916)
  • 8 plastiska scener för piano op 10 (1921)
  • Svit för piano op 20 (1924)
  • 11 små föredragsstudier för piano op 24 (1925)
  1. Lugnt
  2. Livligt och älskligt
  3. Raskt och uppsluppet
  4. Uttrycksfullt
  5. Lugnt löpande
  6. Raskt och muntert
  7. Pastoral
  8. I folkton
  9. Skämtsamt
  10. Långsamt valstempo
  11. Orientaliskt
  • 2 stycken för piano (1927)
  1. Lek vid bäcken
  2. Melodi (= op 24:1)
  • Improvisationer för piano (1939)
  • Tema con variazioni för piano (1941, 17 variationer över eget tema)
  • 6 polyfona föredragsstudier för piano (1945)
  • 11 nya små föredragsstudier för piano (1949)
  • Sonatin för piano (1949)
  • De kära sekunderna (Le dilette seconde) (1962)

Violin[redigera | redigera wikitext]

  • Sonat nr 1 för soloviolin op 12 (1920, rev 1966)
  • Sonat nr 2 för soloviolin (1953)
  • Sonat nr 3 för soloviolin (1963, rev 1967)

Orgel[redigera | redigera wikitext]

  • 4 koralförspel op 38 (1927)
  • Fantasia e fuga för orgel (1941)
  • Preludium och fuga för orgel (1948)
  • Toccata, aria pastorale, ciaccona för orgel (1952)
  • Sekvens 40 för orgel (1961)
  • Koralvariationer för orgel ur Hymnus: Lover Gud i himmelshöjd (1965)
  • Fantasia i d-moll

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

  • Legend för valthorn (1929)
  • Sonat för soloflöjt (1959, rev 1965)
  • Sonat för soloklarinett (1960)

Vokalmusik[redigera | redigera wikitext]

Kör och orkester[redigera | redigera wikitext]

  • Sångens födelse, kantat för kör och orkester op 26 (1925)
  • Den heliga natten, juloratorium (1936)
  • Järnålder (1937, rev 1937; Johannes Edfelt)
  • Huvudskalleplats, oratorium för soli, blandad kör, recitativ och orkester (1938, rev 1964-65; Bibeln, Hjalmar Gullberg)
  • Perserna, dramatiskt oratorium för soli, kör och orkester (1938)
  • Johannes uppenbarelse (1940, oratorium för recitativ, kör och orkester; se Symfoni nr 4)
  • Prometeus och Ahasverus (1941; Viktor Rydberg; recitativ, kör och orkester)
  • Julhymn (1941; Romanus, övers Hjalmar Gullberg; melodram, soli, kör och instrumentalensemble)
  • Svensk lagsaga, oratorium för soli, deklamation, kör och orkester (1942; äldre svensk prosa)
  • Hymn till ett evakuerat Nationalmuseum, kantat f soli, kör och orkester (1942; Hjalmar Gullberg)
  • Josef och hans bröder, operaoratorium (1946-48, förkortad version 1951; efter Thomas Mann)
  1. Del I: Den brokiga klädnaden (1946)
  2. Del II: Josef och Potifars hustru (1946)
  3. Del III: Josef Drömtydaren (1947)
  4. Del IV: Josef försörjaren (1948)
  • Inlaga (Aser och Serach) ur Josef och hans bröder del IV (1948)
  • Vårsången för barnkör ur Josef och hans bröder del IV (Nr 23) (1948)
  • Lyrisk svit, kantat (1954; Harry Martinson)
  • Åt jordgudinnan, kantat (1960; Johannes Edfelt)
  • Hymnus, kantat (1965; Hjalmar Gullberg)
  • Hymn till ett universitet (1967; Hjalmar Gullberg, Esaias Tegnér; Till Lunds universitets 300-årsjubileum)

Kör och piano[redigera | redigera wikitext]

  • Klagosång och pastoral för damkör och piano (1934)

Kör a cappella[redigera | redigera wikitext]

  1. Herr Lager och skön Fager
  2. Den svenske Celadons klagovisa
  • Fem motetter för blandad kör (1949)
  1. Se Gud är min frälsning
  2. Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust
  3. Herre, jag vill tacka dig bland folken
  4. Om I vänden om och ären stilla
  5. Se, såsom en handsbredd
  • 3 svenska folkvisor för blandad kör a cappella (1953)
  1. Herrar och furstar (arr)
  2. Kärleksvisa
  3. Det var en lördagsafton (arr)

Sång och orkester[redigera | redigera wikitext]

  • 3 sånger op 33 (1926; Erik Blomberg; version för sopran och orkester)
  1. Februarivår
  2. Fjärilsvisa
  3. Snöblommor
  1. Bönen
  2. Vårnatt i Ajalon
  3. Byggnadsoffret
  4. Brunnen i Hesbon
  • Dagdrivaren, 6 dikter (1962; Sven Alfons; baryton och orkester)
  1. Han driver dagarna i bet
  2. Lyran i hans minne
  3. Rysande inträngde jag
  4. Jag har dyrkat dem alla
  5. Sitt hjärta har han mättat
  6. Han står med sanningen i sin mun

Sång och piano[redigera | redigera wikitext]

  1. Skeppet i natten
  2. Hjärtat skall gro av drömmar
  1. Jutta kommer till Folkungarna
  2. Månljuset
  3. Stormar
  1. Memento vivere
  2. Die Wiehe der Nacht
  • Nächtlige Stille för röst och piano (1920)
  • 3 sånger op 33 (1926; Erik Blomberg)
  1. Februarivår
  2. Fjärilsvisa
  3. Snöblommor
  • Prinsessans sång ur Spelet om S:t Örjan (1937)
  • Fyra judiska sånger (1941; Ragnar Josephson)
  1. Bönen
  2. Vårnatt i Ajalon
  3. Byggnadsoffret
  4. Brunnen i Hesbon
  • 14 kinesiska sånger (1945-51; tolkning Erik Blomberg)
  1. Vårsång (1945; Lin Yû-Hsi)
  2. I bambusnåret (1945; Wang Wei)
  3. Snö på floden (1945; Lin Tsung-yuân)
  4. På väg över Hanfloden (1945; Li P'in)
  5. Poem (1945; Lin Shen-Lsú)
  6. Lyssnande till en nattlig flöjt från Shouhsiang-muren (1945; Li Yi)
  7. Fullmånen (1950; Chang Chin-ling)
  8. En suck från en trappa av jade (1950; Li-Po)
  9. En hovdikt (1951; Ku K'uang)
  10. Gränslös längtan (1951; Li-Po)
  11. På besök hos en vän i hans lantgård (1948; Mêng Hao-jan)
  12. Gränssånger (1948; Lu Lun)
  13. Sång från palatset (1948; Chu Ch'ing-yû)
  14. En vårmorgon (1948; Mêng Hao-jan)
  • Allt som har sovit under vintern, barnvisa (1952; B Franzén)
  • 4 sånger (1959; Johannes Edfelt)
  1. Hymner i skymningen
  2. Smärtan är en skulptör
  3. Arkaisk bild
  4. Ungdom

Sång och ensemble[redigera | redigera wikitext]

  • Glaukes sånger ur Kvinnan i Hyllos hus (1940; röst, flöjt, oboe, klarinett, gitarr och slagverk; rev 1959 för sång, flöjt, harpa/piano)
  1. Det är middag (Pastoral)
  2. Glaukes sång om kärleken
  3. Glaukes klagosång: Svalan på taket
  • Grekiska strövtåg (Svit i 6 satser) ur Kvinnan i Hyllos hus (1940; sång, flöjt, piano och recitation)
  • Ensam i tysta natten (1976; Gunnar Ekelöf; tenor och stråkkvintett)
  • 2 sånger (1960; Johannes Edfelt; sång, flöjt, 2 klarinetter och cello)
  1. Döende sommar
  2. Syrinx
  • Indianlyrik från Nordamerika (1969; tolkningar: H Fredenholm; 2 flöjter, gitarr, slagverk och damkör)
  1. Hopisång (Vi bo där fäderna bodde)
  2. Dagen och natten (Dagen har tre mantlar)
  3. Gryningens flicka

Operor[redigera | redigera wikitext]

  • Resa till Amerika, lyriskt spel i 3 akter (1932; Alf Henrikson)
  • Marionetter, operabuffa i 3 akter op 73 (1938)
  • De två konungadöttrarna, sagoopera för barn i 4 bilder (1940)
  • Lycksalighetens ö, opera i 4 akter (1943; efter P D A Atterbom)
  • Lycksalighetens ö, enstaka publikationer (1943)
  1. Skördefolkets sång: När man i heta timmars kvalm
  2. Zephyrs sång för sopran ur akt 1
  3. Zephyrs sång för sopran ur akt 3
  4. Jägarkör, arr: Lennart Lundén
  5. Kärleksscen ur akt 2 (Astolf och Felicia)
  6. Astolfs recitativ och aria ur akt 1
  7. Felicias aria ur akt 3

Övrig scenmusik[redigera | redigera wikitext]

Balettmusik[redigera | redigera wikitext]

  • Yttersta domen, balettpantomim (1929)
  • Orfeus i sta'n, balett (1938; Julian Algo, Vera Sager)
  • Eden (Adam och Eva), balett över Concerto nr 1 (1961)
  • Salome, balettmusik för orkester (1963)
  • Sönerna (1964)
  • Babels torn, balettmusik för orkester (1966)

Skådespelsmusik[redigera | redigera wikitext]

  • De skapade intressena (sen. kallad Marionetterna) op 30 (1926; Jacinto Benavente)
  • Konung Oidipus op 34 (1926, rev 1941; Sofokles)
  • Livet en dröm op 37 (1927; Calderón de la Barca)
  • Hippolytos (1927, Euripides)
  • Lek ej med kärleken op 39 (1927; Alfred de Musset)
  • Tusen och en natt op 40 (1927; Per Hallström)
  • Molnen (1927; Aristofanes)
  • Porten (1927; Hjalmar Bergman)
  • Längtans land (1927; W B Yeats)
  • Ljusstaken (1928; A de Musset)
  • Agamemnon op 45 (1928; Aiskylos)
  • Hans nåds testamente (1929; Hjalmar Bergman)
  • Dåren och döden op 50 (1929; Hugo von Hofmannsthal)
  • Markurells i Wadköping op 51 (1930; Hjalmar Bergman)
  • De trogna op 52 (1930; John Masefield)
  • Spelet om flickan och frestaren eller Moralitet op 53 (1930)
  • Lycksalighetens ö (1930; efter P D A Atterbom)
  • Gravoffret op 54 (1930; Aiskylos)
  • Betongen och skogen (1930; Alf Henrikson)
  • Sakuntala (1931; Kalidasa)
  • Långfredag (1931; John Masefield)
  • Medea op 56 (1931, rev 1934; Euripides; piano och orgel)
  • Trettondagsafton (1932; Shakespeare)
  • Alkestis (1933; Euripides)
  • Stora landsvägen, för piano och stråkar (1933; August Strindberg)
  • Hus med dubbel ingång op 61 (1934, rev 1935, 1950; Calderón de la Barca)
  • Lysistrate op 62 (1934; Aristofanes)
  • Antigone (1934; Sofokles)
  • Circus Juris (1935; Svend Borberg)
  • Noak (1935; André Obey)
  • Kvinnan av börd och mannen av folket (1935; Lope de Vega)
  • Innanför grindarna (1935; Seán O'Casey; kompl av irländsk folkmusik)
  • Köpmannen i Venedig (1935; Shakespeare)
  • Fåglarna (1936; Aristofanes)
  • Den store guden Brown (1936; Eugene O'Neill, för stråktrio)
  • Han som ville bli bedragen (1936; Ferdinand Crommelynck)
  • Spökdamen (1936; Calderón de la Barca)
  • Perserna (1937; Aiskylos)
  • Ifigenia på Tauris (1940; Goethe)
  • Kvinnan i Hyllos hus (1940; Ellen Byström-Baeckström)
  • Fårakällan (1944; Lope de Vega)
  • Blodsbröllop (1944, rev 1952; F G Lorca)
  • Djami och vattenandarna (1945; Sigfrid Siwertz)
  • Oidipus på Kolonos (1945; Sofokles)
  • Flugorna (1945; Jean Paul Sartre)
  • Bron vid Arta (1945; T Theotokas)
  • Philoktetes (1947; Sofokles)
  • Richard III (1947; Shakespeare)
  • Yerma (1948; Federico Garcia Lorca)
  • Egmont (1949; Goethe)
  • Hippolytos (1950; Euripides)
  • Aias (1950; Sofokles)
  • Konung Oidipus (1951; Sofokles)
  • Wadköping runt (1952; A Henriques)

Filmmusik[redigera | redigera wikitext]

  1. Allena Gud i himmelrik
  2. Glädjens blomster
  3. Din klara sol går åter upp
  4. Studentsången

Postumt[redigera | redigera wikitext]

  • 1999 – Porträttet (TV)

Bearbetningar av andras kompositioner[redigera | redigera wikitext]

  • Bearbetning av J H Romans Partita c-moll f oboe, stråkar och cembalo (1928)
  • Orkestreringar av Emil Sjögren-sånger (1920-tal)
  1. Det driver en dug over Spangebo
  2. Hvil over Verden
  3. Du sidder i Baaden
  4. Og jeg vil drage fra Sydens Blomster
  • Bearbetning av J H Romans violinkonsert d-moll (1932)
  • Bearbetning av J H Romans Sinfonia per la chiesa F-dur/d-moll (1934)
  • Bearbetning av Sonata a tre g-moll (tillskr J H Roman) för 2 ob/vn och cemb (1935)
  • Bearbetning av Francesco Geminianis Concerto grosso g-moll (1944)
  • Bearbetning av J H Romans violinkonsert f-moll (1944)
  • Bearbetning av J H Romans Cantata per il Giordano Natale (1944)
  • Skådespelsmusik till Romeo och Julia av Wilhelm Stenhammar (1944, bearbetning/konsertversion av Stenhammars musik)
  • Svit ur Wilhelm Stenhammars musik till Tabindranat Tagores skådespel Chitra op 43 från 1921 (1959)
  • Konsertversion av W. Stenhammars skådespelsmusik till Ett drömspel av August Strindberg (1970)
  • Arrangemang av tre skånska låtar för tre violiner (1970)

Bearbetningar för Richard Anderssons Musikskolas studiebibliotek[redigera | redigera wikitext]

  1. Musette
  2. En Rondeau
  3. Tambourin
  1. Rondeau
  2. Romance
  3. Rondeau
  1. Les viex seigneurs
  2. La fine Madelon
  3. La belle gavotte
  4. Les dards homicides
  1. Paduana
  2. Galliarda

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1947-2006, CD-ROM version 4.00, Sveriges Släktforskarförbund 2007
  2. ^ Sveriges befolkning 1900, CD-ROM, Version 1.02, Sveriges Släktforskarförbund/SVAR (2006).
  3. ^ [a b c d e f g] Hilding Rosenberg
  4. ^ Verksamheten vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm grundades 1771 som Kungliga Musikaliska Akademiens undervisningsverk och är den näst äldsta musikhögskolan i världen.
  5. ^ Kungliga Musikaliska Akademien hade tidigare huvudmannaansvar för den högre musikutbildningen i Sverige, vilken dock 1971 bröts ut som Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.
  6. ^ Åren 1904-06 var Richard Andersson lärare vid Musikkonservatoriet i Stockholm. Han blev professor 1912. Han invaldes som ledamot nr 482 av Kungliga Musikaliska Akademien den 17 december 1890.
  7. ^ [a b c d e f g] Bonniers Musiklexikon, 1995, sidan 396. ISBN 91-34-50958-5.
  8. ^ Kammarmusik kallas musik som är avsedd att framföras av ett mindre antal soloinstrument eller soloröster och kan därmed ses som motsatsen till orkestermusik.
  9. ^ Tolvtonsmusik
  10. ^ Kungliga Medaljen för tonkonstens främjande.
  11. ^ Josephson
  12. ^ [a b c d e f] Christian Reimers och Gerd Reimers, Hus och människor i Bromma från Alvik till Nockeby, Vinghästen, 1994, sidan 88. ISBN 91-630-2817-4.
  13. ^ Åstrand, sid 676.
  14. ^ Biblioteket, Statens musikverk.
  15. ^ [a b c] Hilding Rosenbergstipendiet, Kungliga Musikaliska Akademien.
  16. ^ Kungl. Musikhögskolan, Hilding Rosenbergstipendiet till Ann-Sofie Paulander.
  17. ^ Hilding Rosenbergstipendiet delas ut av HHM Konungen på förslag av Kungl. Musikaliska Akademiens Forsknings- och publikationsnämnd. Stipendiet "med prisstatus" består av 20.000 kronor, och delades denna gång mellan Ann-Sofie Paulander och Cecilia Björk, den senare för avhandlingen Claiming Space – Discourses on Gender, Popular Music and Social Change.
  18. ^ Kungliga Musikaliska Akademien delar ut stipendier med prisstatus vid Akademiens högtidssammankomst på förslag av Akademiens Forsknings- och publikationsnämnd. 2012 års stipendium om 10.000 kronor vardera tilldelades Cecilia Björck och Ann-Sofie Paulander.
  19. ^ 1971 bröts Kungliga Musikaliska Akademien ut som Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Kungliga Musikaliska Akademien består av ett presidium, en styrelse samt Förvaltningsnämnden, Stipendienämnden, Forsknings- och publikationsnämnden, Biografi-projektets redaktion, Nämnden för utgivning av äldre svensk musik, Kommittén för Franz Berwalds Sämtliche Werke, Kommittén för Monumenta Musicae Svecicae, Programråd, Kammarmusiknämnden samt Valberedningen. Akademien förvaltar ett stort antal stipendiefonder.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • En bok till Hilding Rosenberg 21/6 1977. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 19. Stockholm: Kungl. Musikaliska akad. 1977. Libris 7749093. ISBN 91-85428-05-1 
  • Broman, Per Olov (2006). Hilding Rosenberg. Svenska tonsättare Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 107. Stockholm: Atlantis. Libris 10154525. ISBN 978-91-7353-138-2 
  • Broman, Per Olov (2000). Kakofont storhetsvansinne eller uttryck för det djupaste liv? : om ny musik och musikåskådning i svenskt 1920-tal, med särskild tonvikt på Hilding Rosenberg. Studia musicologica Upsaliensia, 0081-6744 ; N.S., 16. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis. Libris 8359754. ISBN 91-554-4775-9 
  • Den europeiske Rosenberg. Stockholm: Stockholms konserthusstiftelse. 1997. Libris 8364792. ISBN 91-630-5636-4 
  • Olsson, Martin (1995). Hilding Rosenbergs pianomusik under 20-talet. Stockholm: Stockholms univ. Libris 2133331 
  • Sandström, Sven-David (1967). Hilding Rosenberg som kompositör i 1920-talets Stockholm. ([Rev. uppl.]). Stockholm. Libris 2838339 
  • Wallner, Bo (1973). ”Komik, romantik, epik, etik, politik : om sceniska verk av Hiling Rosenberg, Sven-Erik Bäck och Gunnar Bucht”. Operan 200 år : jubelboken (Stockholm: Prisma): sid. 140-155.  Libris 7406307

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]