Hinduism
Från Wikipedia
 |
Den här artikeln behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort. |
 |
Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Wikipedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Wikipedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård. |
|
Denna artikel är en del i en serie om |
 |
|
Antyesti · Japa |
|
Shruti · Smriti |
|
Diwali · Ganesh-Chaturthi · Holi |
|
Arya Samaj · Brahma-samaj |
|
Relaterade ämnen
Yoga · Transcendental meditation · Pranayama |
|
|
Hinduism (även Sanatana Dharma eller Vaidika-Dharma, sanatana dharma betyder evig plikt eller evig religion)och är en av de äldsta kvarlevande religionerna, och till antalet utövare världens tredje största. Enbart Veda skrifterna uppskattas datera tillbaka till 1500 år fKr, men traditioner och riter tros vara ännu äldre. Hinduismen har många och stora inriktningar, som lika gärna kan betraktas som olika religioner, men brukar karaktäriseras som ett polyteistiskt system.
Hinduismen rymmer flera gudar, och det är upp till var och en att avgöra vilken gud eller gudinna man vill tillbedja. Varje gud hör ihop med en gudinna, och dessa har i sin tur möjlighet att anta olika skepnader (kallas Avatarer). Till de tre största förkroppsligade gudarna räknas Vishnu, Shiva och Kali. Ingen gud är högre än den andra, men Brahma beskrivs som en mer abstrakt, frånvarande och filosofisk gud som inte är förkroppsligad. Han är i en annan dimension än de andra gudarna, som lever bland människor och under samma förutsättningar. Att hinduer så lätt accepterar andra religioner förklaras ofta med att andra religioners gudar uppfattas vara en del av dessa förkroppsligade gudar och en del av världssjälen, precis som allt annat som lever. Det finns utrymme i det hinduiska systemet för främmande gudar som man inte själv tillber. Förenande för hinduism är bl.a hur man tillber sina gudar (ikonisering), ritualer och synen på Brahma (världssjälen, alltså inte guden Brahma). Hinduismen har drygt 900 miljoner anhängare i Indien. Fram till 1100-talet var den dominerande även i Sydostasien, där hinduerna nu utgör en minoritet. Hinduer finns även genom utflyttning, främst i de länder som haft historia som kolonier under det brittiska imperiet; i Indonesien, i Afrika (framför allt i östra Afrika), på olika karibiska, melanesiska, mikronesiska och polynesiska öar, i Nord- och Sydamerika, samt i Europa. Då främst i Storbritannien.
Hinduismen brukar associeras med ett kastsystem (fyra huvudgrupper kallade Varna som i sin tur indelas i Jatis. Detta kastväsende innebär en mycket fast social skiktning och påverkar ännu det indiska samhället, trots att det officiellt är avskaffat (1950), och diskriminering på grund av kasttillhörighet är förbjuden i indisk lag. Man föds in i sin kast, gifter sig inom sin kast och förblir där genom hela livet. Kvinnor kan dock gifta sig med någon från en högre kast (men alltså inte från någon ur ett lägre), barnen hamnar i faderns kast, liksom kvinnan. Hinduism är patriarkal och kvinnor övergår till sin makes familj vid giftermålet, och blir kvar där även som änkor. Däremot kan män inte gifta sig med en kvinnor ur ett lägre kast, vilket gör att giftermål mellan kasten i verkligheten är svårt. Olika yrken förknippas med olika kast, de fyra huvudgrupperna (Varna) är präster, krigare, bönder och tjänare. Utanför systemet står de kastlösa. Präster bemöts med stor respekt för sin moraliska renhets skull och de kastlösa eller oberörbara sköter bland annat sophanteringen. Detta ses inte som en orättvisa utan det kast man tillhör beror på vilken karma man fått genom sitt tidigare liv. Den ledande gestalten inom Indiens självständighetskamp och den store samhällsreformatorn under 1900-talet, Mahatma Gandhi, gjorde mycket för att förbättra de kastlösas ställning och han kallade dem för harijans - Guds barn -. Idag är den benämningen utbytt mot Dalit som betyder ung. de nerkastade. '
Huvudkasten, speciellt de tre lägsta, differentierades så att man i dag kan räkna med ca 2200 kast, många av dem yrkesbundna. Kasten spelar i dag stor roll i det sociala livet, man umgås snävt inom sin kast.
Varje kast rymmer många olika yrkesgrupper i sina underkaster. Under historiens lopp har många nya yrken uppstått. Genom analogislut har de passats in i de olika kasten. Följande uppdelning bygger på: Ringgren, Ström, Religionerna i historia och nutid
prästkastet
präster, religionslärare, övriga lärare, skådespelare, kockar, likbärare m.m.
krigarkastet
militärer, poliser, järnvägsmän m.m.
näringsidkare
köpmän, åkerbrukare, herdar och vissa hantverkare m.m.
tjänare bättre tjänare
vävare, krukmakare, smeder och snickare
sämre tjänare
tvättare, fiskare och skomakare
kastlösa
sopare, garvare och trumslagare (sysslar med kohud), tjuvar och barbarer (t. ex. kristna och muslimer)
Problematisering av denna syn på kastväsendet
När man närmar sig en annan kultur gäller det att inte se på den med glasögon från sin egen. Vi har redan när det gäller själva beteckningen hinduism kunnat konstatera att den är en europeisk beteckning. När vi människor möter en mångfald av upplevelser ter det sig nödvändigt för oss att kategorisera. Vi gör detta genom att klassificera och beteckna de olika klasserna. När européerna mötte den indiska mångfalden försökte de förstå den genom att förenkla - all klassificering är förenkling. Att tala om hinduismen som en enda religion är en förenkling som har visat sig seglivad. I själva verket är spännvidden mellan de olika former av religionsutövande som ryms under begreppet hinduism större än mellan till exempel judendomen, kristendomen och islam. Hade dessa kulturer underkuvats och klassificerats av någon annan kultur kanske de alla skulle ha blivit betecknade som en enda religion. Ibland gör vi det själva genom att kalla dem de abrahimitiska religionerna.
När det gäller kastväsendet stöter vi på ett liknande problem. Det är européernas version vi ännu lär ut, åtminstone till stor del. Som en korrigering av beskrivningen i Ringgren, Ström bygger denna framställning på Torvald Olssons beskrivning av kastväsendet i Världsreligioner i vardagen. Det svenska ordet "kast" är ett direktlån från engelskans "caste", som i sin tur kommer från portugisiskans "casta". Den källa
Mångfald är ett nyckelord för vad som idag benämner hinduism. Hinduismens mångfald tar sitt uttryck i att människor tillber olika gudar, fäster sig vid olika lärosystem och texter, följer olika religiösa lärare och besöker olika tempel. Detta förklaras med att människan är en tänkande och social varelse med olika läggning. Knut A. Jacobsen beskriver den som en pluralistisk religiös tradition. Han menar att denna mångfald främst har fyra orsaker:
- Det är en religion som inte har någon specifik religionsstiftare.
- Det är en religion utan någon övergripande kyrkoorganisation.
- Religionens geografiska område kännetecknas av kulturell, språklig och etnisk pluralism.
- Religionen har kunnat ta till sig en rad religiösa traditioner genom att erkänna att människor är olika och därför behöver olika vägar till frälsning.
Den hinduiska världsbilden utgår från en evig och oföränderlig absolut gudomlig verklighet – Brahman. Människans atman (som på sanskrit bokstavligen betyder "andedräkt", men som kan översättas som "liv" eller "själ") är en liten del av brahman. Karma är ett ord som kan sägas betyda "handling" eller "gärning", och summan av människans samtliga handlingar under ett liv bestämmer hennes nästa reinkarnation. Hinduerna tror att själen efter döden kommer tillbaka till en ny kropp (själavandring) och har individen till största delen samlat på sig god karma så blir nästa liv bättre. Hinduerna ser liksom till exempel buddhisterna (som tror på återfödelse, men inte av atman) dessa ständiga återfödelser som något ont och målet är att bryta detta kretslopp. Befrielsen från återfödelsernas kretslopp kallar hinduerna för moksha, vilket samtidigt innebär enhet mellan atman och brahman.
Innehåll |
[redigera] Definitioner
Termen "hinduism" är en västerländsk konstruktion. Ordet kommer från persiskan och är en form av sanskrit "sindhu" som står för Indusfloden. Ordet "Hindu" användes för att beteckna ett geografiskt område och folket som bodde där. Därför kan vi även finna benämningen "Hindu Christians" och "Hindu Muslims" i europeiska texter från 1700-talet. Beteckningen förändrades i början av 1800-talet till att beteckna den religion och de människor som i Indien inte var muslimer eller kristna. Användningen av hinduism och hindu som religiösa begrepp har sitt ursprung i en västerländsk akademisk "orientalism" som sysslade med översättningar till västerländska språk från främst sanskrit. Dessa texter bidrog till att kärnan i religionen söktes i texter. Hinduism definierades som en religion också utifrån en kristen protestantisk mall vad en religion bör vara för något. Detta resulterade i att den populära, muntliga traditionen blev ignorerad eller beskriven som en nutida degenererad form av det innehåll som fanns i religionens ursprungliga kärna.
I en dom i Indiens högsta domstol 1966 definierades hinduism på följande sätt:
- Accepterande av Vedaskrifterna som högsta religiösa och filosofiska auktoritet.
- Tolerans för andra trosriktningar med hänsyn till att sanningen är mångfacetterad.
- Accepterande av ett cykliskt världsförlopp med återfödelse.
- Erkännande av att frälsning kan nås på många sätt.
- Ett erkännande av att en hindu kan tillbe många gudar, eller ingen gud alls.
- I motsats till andra religioner och trosriktningar är inte hinduismen fast förbunden med någon särskild filosofisk åskådning.
Andra har försökt definiera hinduismen utifrån det som anses vara gemensamt för alla hinduer:
- respekt för den heliga kon
- tron på karma
- tron på återfödelse
- delaktighet i kastväsendet
[redigera] Hinduismens utbredning
| Nation | Antal hinduer | I % av befolkningen | Nation | Procent hinduer | Antal hinduer | |
| Indien | 918 397 000 | 80,0 procent | ||||
| Nepal | 23 615 000 | 80,0 procent | ||||
| Bangladesh | 13 540 000 | 9,0 procent | ||||
| Indonesien | 4 224 000 | 1,8 procent | ||||
| Sri Lanka | 3 001 000 | 15,0 procent | ||||
| Pakistan | 1 862 000 | 1,1 procent |
Hinduismen utövas i framför allt Indien, Nepal och bland tamilerna på Sri Lanka, där den är den största religionen. Enligt vissa källor är 80% av Indiens invånare hinduer (muslimerna utgör 11% och bland de övriga är 6% kristna, sikher eller buddhister). Hinduismen är världens tredje största religion (efter kristendomen och islam) med sina 762 miljoner troende (13% av världens befolkning). Bland övriga länder kan man nämna USA och Kanada där det finns 1,1 miljoner respektive 157 000 hinduer. I Sverige bor det omkring 6 000 hinduer och det finns hinduiska tempel i Mariestad, Jönköping, Stockholm, Borås och Trollhättan .
[redigera] Gudar och religiösa riktningar
Den vediska religionen i Indien under det andra årtusendet före vår tideräknings början var nära släkt med forniransk religion, och frambringade hymner som samlades i de fyra Samhita-vedaskrifterna. Dessa hymner försågs under 900-600-talen fvt med offertekniska och mytologiska kommentarer, Brahmanas, och privatritualer med filosofiska inslag, aranyakas. Till skillnad från senare elithinduism var den vediska religionen polyteistisk. Medan reinkarnationstanken saknades i vedisk religion, förekom föreställningen om dödsriken.
En ytterligare kommentargenre, Upanishaderna, började växa fram på 600-talet fvt, där delar förespråkade monoteism och själavandringstanken, och stimulerade förekomsten av asketiska rörelser, sramanas, som dock kan vara något århundrade äldre. De heterogena sramana-rörelserna förespråkade egendomslöshet och meditation, och kritiserade de vediska djuroffren. Ur dessa rörelser utvecklades både buddhismen, jainismen, den numera utdöda ajivika-rörelsen, och hindismens yoga-darshana. Den sistnämnda ville, till skillnad från de tre förstnämnda, hålla fast vid vedas hymner och tre kommentargenrer, och fick ett klassiskt uttryck i Patanjalis Yoga sutra. Hinduismens övriga fem darshana-sutror från vår tideräknings början är
- Mimamsa sutra (som vidareutvecklar den filosofiska reflektionen kring offerhandlingarna, betraktar gudomarna som dödliga men Veda som evig)
- Samkhya karika (som behandlar narturfilosofi)
- Nyaya sutra (som behandlar logik)
- Vaishesika sutra (som behandlar empiri)
- Brahma sutra (som vidareutvecklar Upanishadernas monoteism)
Under årtusendet före vår tideräknings början framväxte sexton samlingar med rituella och moraliska föreskrifter och lagar, smriti. Efter 300 fvt och långt in på medeltiden skrevs kommentarer till dessa, som försökte anpassa de äldre lagsamlingarna till ett mindre enhetligt samhälle som nu rymde bl.a. buddhister, greker och parser. Under perioden 800 fvt-200 vt växte ett antal episka berättelser, itihasa, fram.
Under det första årtusendet enligt vår tideräkning utvecklades flera sorters vedanta-filosofi på grundval av Upanishaderna och Brahma Sutra, samt ett stort antal bhakti-riktningar, var och en hängiven en särskild gudom. Vishnu och Shiva (som i den vediska religionen sågs som gudomar av mindre betydelse i skuggan av Varuna, Brahma och Indra) växte avsevärt i betydelse, medan många äldre gudomars betydelse minskade. Denna historiska utveckling gjorde med tiden fyra läroriktningar, sampradayas, dominerande, vilket är fallet idag:
- Vishnuism (som inkluderar grenar som är hängivna någon avatar av Vishnu)
- Shivaism
- Shaktism
- Smartism, som är renodlad advaita-vedanta
De flesta hinduer, runt 80 procent, är vaishnaviter (vaishnavas), det vill säga dyrkare av den ende guden Vishnu. Den teologiska grunden för vishnuismen bygger på Vedanta. Somliga vaishnavas betraktar Brahma och Shiva som två av de sätt Vishnu tar gestalt. Andra vaishnavas betraktar Shiva som en halvgudomlig asket. På grundval av Mahabharata dyrkar en rörelse med rötter i både vishnuvördnad och shivavördnad dem båda under den gemensamma formen Harihara.
Shaivas dyrkar den ende guden Shiva som är förgörelsens och återskaparens gud. Han är källan till både gott och ont.
Shaktas dyrkar någon kvinnliga gud, vanligen Mahadevi/Devi/Kali (samma karaktär med olika namn).
Smartas utövar renodlad advaita-vedanta, och utövar en puja som behandlar Vishnu, Shiva, Mahadevi, Surya och Ganesha (i sydindien även Skanda-Murugan) som likvärdiga manifestationer av Brahman.
[redigera] Kvinnan i hinduismen
Det kan tyckas att kvinnor är utestängda från det religiösa livet inom hinduismen, speciellt om man ser till religiösa texter. Manus lag beskriver till exempel kvinnors roll enbart i förhållande till männen. En kvinna kan vara en dotter, en maka och om mannen avlider; en änka. Kvinnor deltar dock mycket aktivt i det religiösa livet. Det är de som utför de dagliga riterna i hemmet. Det finns också specifika riter som kvinnor gör. Kvinnor har även fungerat som karismatiska religiösa ledare. Inom hinduismen intar gudinnor en framträdande plats. Gudinnan (Devi) är mycket dyrkad och näst efter Vishnu och Shiva är Devi den viktigaste gudomen. Anhängare till kulten av Devi, kallas Saktis. Men det är inte bara Saktis som dyrkar Devi. Både Vaisnavism och Saivism har inkorporerat gudinnan i sin kult som Shivas eller Vishnus gemål och representerar hans livsenergi. Varje hinduisk gud behöver en gemål, en gudinna, som representerar hans livsenergi. Utan sin shakti (kvinnliga energi) skulle Shiva vara kraftlös och inte förmå någonting. Gudinnan (Devi) är en motsägelsefull gestalt i hinduismen. Å ena sidan är hon livets källa, den goda modern som ger liv. Å andra sidan är hon en fruktad onskefull kraft som kräver offer av blod, alkohol för att hennes vrede skall stillas. De visar på balansen mellan två pooler. Att hinduiska gudinnor är viktiga i indisk kultur har dock ingen direkt inverkan på indiska kvinnors liv. Under senare år har massmedia rapporterat om "hemgiftsmord", "änkebränningar" (sati) och mord på flickebarn, något som genom historien varit vanligt, men nu är starkt fördömt i Indisk lag. En accentuering av det gudomligas feminina sida innebär givetvis alltså inte automatiskt att kvinnor värderas högt och behandlas väl.
[redigera] Symboler och seder
Den färgade prick som hinduer, särskilt kvinnor, har i pannan kallas tilaka, bottu, bindiya, bindi eller kumkum. Pricken signalerar att personen ifråga är hindu. Pricken symboliserar också det tredje ögat, det öga som ser inåt, mot Gud. Idag (2009) är det mindre vanligt att män har denna prick. Ogifta kvinnor brukar bära en svart prick, medan gifta kvinnor har ett rött streck (sindoor) ristat vid hårbottnen.
De fyra huvudkasterna är präster (Brāhmaṇa), krigare (Kṣhatriya), bönder (Vaishya) och tjänare (Shūdra).
Det finns även folk som inte har något kast. De kallas för kastlösa (Daliter).
[redigera] Kultens hierarki i modern hinduism
Ishta Devata ("familjeguden") kan förekomma flera nivåer:
- Hushållets gudom, greeha devata
- Familjens (släktens) gudom, kula devata
- Byns gudom, grama devata
- Kosmisk gudom, param ishwara
- Byns gudom, grama devata
- Familjens (släktens) gudom, kula devata
[redigera] Mat
Enligt hinduismen är det inte lämpligt att äta kött. Religionen förkunnar icke-våld (ahimsa) och respekt för allt levande, vilket gör att många är vegetarianer. Allt liv är heligt och en del av världssjälen. Varför det är en stor synd att döda andra levande varelser. Det enda kastet som kan ursäktas att döda är krigarkastet i samband med att försvara territoriet.
Kon är ett heligt djur för hinduer och därför äter man absolut inte nötkött. Det beror dels på att kon blivit en symbol för liv och rikedom och dels för att kons mjölk anses väldigt nyttig och ren (sāttvika). Kon symboliserar även de fyra tidsåldrarna.
Mjölk ifrån en ko som blivit illa behandlad anses dock syndig att dricka. Många hinduer äter ägg, fisk och kött (utom nötkött).
[redigera] Referenser
- Jacobsen, Knut A. (2004) Hinduism: Historia, tradition, mångfald. Stockholm, Natur och Kultur.
- Woodhead, Linda (red)(2002), Religions in the Modern World. Traditions and Transformations, Routledge, London.
[redigera] Se även
- Den klassiska indiska litteraturen
- Fornindiska språk
- Gud
- Hinduisk mytologi
- Indisk mytologi
- Karma
- Religionstillhörigheten i Indien 1991
- Upplysning
- Varna
- Traditionella skolan
